- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
525

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ladugårdslands församling.

Laestadius.

525

trogne Män och Råd, pà det de dem med zirliga
och förnäma lustbas samt träd och örtegårdar
skalle bebygga och bepryda." Åtskilliga familjer
lära, till följd häraf, hafva anlagt sådana
malmgårdar, hvilket ännu synes af namnen på några
gator, t. ex. Grefgalao, Gref Magni-gatan, Seved
Båths-gatan, o. s. v. År 1685 afgaf
öfver-slåt-bàllaren Gyllenstjerna förslag till gatuläggningen å
denna malm, föreställande isynnerhet
nödvändigheten att stenlägga gatorna omkring Artillerigården,
Proviantgården (krono-bageriet) och utanför
Hum-melgården, der vägen var så sänk och djup, ott
knappt någon der kunde komma fram med bäst
och vagn. En sknns lärer äfven hafva funnits på
Ladugårdslandet, hvilken dock torde varit
begagnad endast för regementernas öfningar.

LadugÅrdiiliinils församling och kyrka.
Ladugårdslandet börde, vid dess första bebyggande,
till Jakobs församling; men blef småningom en
amiralitets-församling, emedan en stor mängd sjöfolk
bodde derstädes, dä en trädkyrka der uppfördes år
1670 och Sorunda anslogs till prebende åt pastorn.
Då amiralitetet flyttades till Carlskrona, qvnrhlef
likväl predikanten Grawander vid Ladugårdslands
forsamling. Dennas folkmängd ökades och en
stenkyrka ansågs snart behöflig. Till kostnaderna
härvid uppgafs år 171 I, alt församlingen ägde nödigt
silfver, samt 80,000 daler kopparmynt. Byggnaden
lärer hafva blifvit företagen redan omkring år
1690; men den afstannade kort derpå. Först 1730
vidtog den ånyo och fortgick med åtskilliga
offentliga understöd, deribland ett sammanskott af ett
öre s. m. på hvarje matlag i riket, och d. 21
Aug. 1737 kunde kyrkan ändtligen invigas, då hon
fick sitt namn efter Carl X:s gemål, Hedvig
Eleonora, emedan den gamla trädkyrkan var uppförd
under hans tid. Kyrkan är byggd i en ädel stil,
men har aldrig blifvit fulländad, hvarken in- eller
utvändigt. Tornet felas, så att klockorna ännu
sitta i en serskild trädstapel, och blott de begge
pelarne omkring predikstolen — sannolikt till sin
idé den vackraste i riket j— visa hvad det bela
var ämnadt att blifva. Altartaflan lärer vara skänkt
af bandianden Johan Casson. Folkmängden utgör
14,565 personer.

Ladulas var det hedersnamn, som af allmogen
tillades Birger Jarls andre son, Magnus, i
anledning af dess fridslagar, hvarigenom han satte
en gräns för våld och brott, och för den starkes
förtryck mot den svage, saml sålunda liksom hängde
ett lås för bondens lada. Han gjorde väl deri
intet annat, an fullföljde den bana hans store fader
beträdt; men sådant var redan mycket.

EiaduNvala (Hirundo rustica), en fogel af
svale-slägtet, således tillhörande sparffoglames andra
nnderordning, vandrare, af 7—7 \ tums längd och
13 tums vingbredd. Svart med blå glans; de
gamla med tvenne långa smala fjädrar i stjerten,
hvilka saknas bos de unga. Pannan och strupen
rödbruna, bröstet svart; magen och undergumpen
hvita; öfvergumpen svart. Omvexlar tillfälligtvis helt
bvit eller gulaktig; stundom med flere eller färre
hvita fjädrar bland de vanliga. Förekommer om

sommaren, såsom flyttfogel, vid basen öfverallt i
riket; bortflyttar om bösten och återkommer om
våren, till Skåne vanligen emellan den 22 och 26
April. Man har trott och många påstå annu, det
svalan öfvervintrar hos oss, och dervid dväljes på
bottnen af sjöar; men detta förhållande är både
otroligt och obevist, samt efter all anledning
föranledt af någon enstaka händelse eller origtiga
observationer. Svalan flyger ganska snabbt och högt,
särdeles i klart väder, då hon söker sin föda,
hvilken utgöres af mjukvingade insekter, uti de högre
delarne af atmosferen, hvarest dessa då uppehålla
sig. Vid regn och mulen luft deremot vistas dessa
nära jordytan, och svalan flyger då lågt. I följd
hvaraf man anser svalans flygt förutspå vackert
eller fult väder. Dess läte är hvasst och liknar
"et/W", och med delta varnar bon tama foglar för
annalkande roffoglar, emedan hon är ytterst
skarpsynt, samt gerna förföljer dessa. Sitt bo bygger
bon inuti utbus, eller under taken vid bjelkar,
spar-rar o. dyl. Det består af klibbig jord, blandad
med hö eller halm, och är halfklotformigt, ofvan
försedt med en öppning, inuti fodradt med
mossa, gräs och fjäder, samt begagnas flera år efter
hvarandra. De lefva i engifte och bönan lägger
2 gånger om året 5—6 aflånga hvita, med
rost-gula punkter beströdda agg, 7 linjer länga och af
4 I linjers tjocklek. Hon gagnar genom utrotandet
af en mängd skadliga insekter, och köttet är
ätbart fastän det ej användes hos oss.

Læding (mytbol.) Så kallades en af de fjettrar,
hvarmed Åsarne sökte fängsla Fenrisulfven. nan
lät binda alla fyra fötterna; men då han sedan
.sträckte nt sig, föll Læding sönder i tusende
stycken.

Lfelius, fys. professor i Stockholm, nlgaf
derstädes är 1588 öfversättning af "Bünlings Reesebook
öfver Nya Testamentet, med en karta öfver
Palæ-stina", hvilken anses för det äldsta i Sverige
utkomna trädsnitt.

Læstailius, Lar* Levi, sannolikt den bögst uppe i
norden lefvande vetenskapsman och riddare af
Franska hederslegionen, är född i Arjeploug af Pileà
Lappmark d. 10 Jan. 1800. Föräldrarne voro
ytterst fattiga, ehuru förfädren, i flera slägtleder,
varit pastorer och fadern haft någon bildning.
Berättelsen om deras lefnadssätt förtjenar att läsas i
P. Læstadii Journal, sid. 56 och f. Tidigt röjde
han sinne för vetenskaperna, och förelog redan vid
19 års ålder cn vetenskaplig resa genom en stor
del af Lappmarkerna, samt Ångermanland,
Medelpad, Jemtland och norra delarne af Norrige.
Resultaterna deraf väckte så mycket uppseende, att
vetenskaps-akademien år 1821 meddelade bonom
understöd att göra en ny resa genom Norrbotten
och Luleå Lappmark, hvarpå år 1822 följde en
annan i Wahlenberg» sällskap genom södra
Sverige, för att förfärdiga figurer till Svensk botanik,
och 1824 en fjerde resa genom Westerbotlen,
Ångermanland och Umeå Lappmarker. Ar 1820
blef ban student i Upsala, och 1825 prestvigd i
Hernösand, jemte sin broder Petros (se
nedanföre). Sistnämnda ir förordnades ban att
före-Del. II. - 67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free