Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
528
Lsgarf.
Lagerberg.
någon ny kyrkolag icke kom till stånd, förr än
don enväldigt befällande konung Carl XI grep
verket an. Denne konung bestämde, i den
ofvannämnde kyrkolagen, gränserna för verldslig och andlig
styrelse, hvilken förut varit föremål för åtskilliga
tvister. Till kyrkolagen fogades följande året
1687 en förordning oin rättegång inför
domkapitlen, och dessa båda urkunder ligga ännu till grund
for den Svenska kyrkoförfattningen. Under
ka-tbolska liden gällde kanoniska rätten och
landskapslagarne. — Ulom dessa allmänna lagar finnes
äfven en egen sjölag, också stiftad pä konung
Carl Xl:s tid. Den bär årtalet I(i67. Denna, sä
väl som kyrkolagen och 1734 års allmänna lag, är
nu föremål för omarbetning. För
krigslagstiftningen hafva vi krigsartiklarne.
Lagarp, frälse-säteri i Östergötbland. Se: Åsbo
socken.
Lagayrkir, kanhända det urgamla namnet på
lagman, emedan Wigir Spå, hvilken Lagerbring
anser för den förste lagmannen, så benämnes i
konung Birgers företal till Uplandslagen. Ett annat
namn ar Lagratliomadur eller Laginadur.
Lagbereilaiagen kallas, till skillnad från de
äldre lagkommittéer, som varit sysselsatta med den
Svenska lagstiftningens ombildning, den sista och
ännu fortfarande kommittén för det nya lagveikets
granskning. Sedan nemligen en kommitté
utarbetat ett furslag till ny civil- och kriminal-lag,
hvilket var bestämdt att ersätta 1734 års lag, men
delta förslag icke blifvit granskadt, ännu mindre
antaget af konung och ständer, nedsattes en ny
kommitté, för att utarbeta en jemförelse-tablå
emellan den gamla lagens och det nya förslagets
stadganden, och denna åter efterträddes af en tredje,
hvilken, under namn af lagberedning, skulle
ytterligare granska lagförslaget, med ledning al de
anmärkningar deröfver, som blifvit framställda af
högsta domstolen samt enskildta personer. Denna
lagberedning tillsattes efter standernes begäran vid
1840—41 årens riksdag, och har varit i
verksamhet i liera är. Kriminal-lagen är redan behandlad
och förslag i afseende derpå framlagda ; äfven med
civillagen lärer arbetet nalkas sitt slut.
Lagberedningen har dessutom framställt ett serskildt
betänkande om domstolarnes sammansättning.
Lagberedningen består af ett ringa antal ledamöter.
En af den första lagkoininitléns medlemmar är
det äfven af lagberedningen, nemligen
expedi-tions-sekreleraren Richert. En annan, som äfven
dettog i den första kommittén, advokat-fiskalen
Staaf, var ledamot af lagberedningen; men är ined
döden afgången. Kammar-ràdet Theorell,
medarbetare i oftanämnde beredning, har utträdt derutur.
För närvarande utgöres den, ulom Hr Richert, af
professorerne Bergfalk från Upsala och Schlyter
från Lund, samt revisions-sekreterareu Gynlber.
Lagberg, Julian Olof, föddes d. 19 Nov. I 789,
i Hammars socken i Nerike, der fadern var
klockare, blef 1811 student i Upsala och ernade först
egna sig åt de tbeologiska studierna; men hvilka
ban sedan utbytte mot de medicinska och blef 1814
medic. filosof, kandidat. För sin vetenskapliga utbild-
ning gjorde han, om sommrarne 1816 och 1817,
resor, till en del till fots, i rikets flesta landskap,
och besökte 1821 Köpenhamn samt dervarande
offentliga helsovårds-anstalter, och samma år om
hösten examinerades han till medic. licentiat;
tjenstgjorde följande året såsom bataljons-läkare vid
Svea artilleri, blef medlem af sundhets-kollegium,
brunns-intendent och 1827 stadsläkare i
Söderköping, der ban de senare åreo anlagt en
kallvat-tenkurs-anstalt, den första af detta slag i riket.
Doktor Lagberg bar utmärkt sig som
skriftställare, och bland annat utgifvit en öfversättning af
Kiesers Utkast till en Filosofisk medicinens Historia;
Hälsovännen, en folkskrift om vattnet och andan,
1—5; Ar kif för menniskolifvet Tetluiiska eller
Nattsida, utom flere uppsatser i Läkaresällskapets Iland
-lingar. ’ MftM
Lagen är rör de vakande, icke för de
sofvande, ett gammalt Svenskt ordspråk, hvarmed
förstås, att den som sjelf försummar sin rätt, ban
har förlorat all talan. , |
Lagerberg, Lam, hette förut Hörnlund, af
en slägt, hvilken redan i 200 år innehafL
domare-euibeten i Småland och Westergötland, var född
i Flottarp i Aslett socken af Westergötland är
1615. Såsom ett bevis på tidens mindre stränga
befordringslagar mà nämnas, att ban, som 1639
blef auskultant i Svea hofrätt, följande året, vid
endast 25 års ålder, blef sin faders efterträdare
såsom häradshöfding öfver Wis|a, Wartofta och
norra Wedbo härader. Är 1660 tog ban afsked
och förestod sedan "boppmanskapet" öfver det
Braheska grefskapet Wisingsborg, i hvilken egenskap
ban adlades 1687, då ban antog namnet Lagerberg,
och dog 1688. Hans son,
Lagerberg, Sven, föddes 1672 på Stora Kjärr
i Westergöt||land. Ilan erhöll visserligen en
vetenskaplig uppfostran; men drogs likväl af sin
böjelse från fädrens lefnadsbana, for alt ingå i
krigs-ståndet, och blef, 18 år gamma], sergeant samt
1695 fändrik vid Skaraborgs regemeute, följde
Carl XII i alla dess fälttåg från landstiguingen pä
Seland till slaget vid Pultava, der han blef illa
sårad och af de framträngande Ryssarne
öfvergången och trampad; men räddades af en dragon,
som, ehuru sjelf sårad, likväl bortförde honom på
sin häst, sà att han kunde med konungen
inkomma inom Turkiska gränsen. Han var nu
grenadier-kapiten och regementskvartermästare. Carl
bemärkte snart lians brukbarhet äfven till andra än
krigiska värf, och skickade honom, i Mars månad 1710,
såsom diplomatisk underhandlare till Tartarernes
Cban, hos hvilken ban kom i stor ynnest, och
sedermera åtföljde under kriget mellan bonom,
Turkiet och Ryssland. Storviziren var likväl så
besvärad af hans närvaro, att ban förvisade honom
från lägret. Efter fredens afslutande vid Pruth,
återvände han till Bender, der ban deltog i
kalabaliken. Ilan steg sedermera allt mer i grader
och utnämndes år 1714 till öfverste för
Kronobergs regemente, med hvilket han bivislade
Wismars belägring af de allierade, hvilken räckle i
45 veckor, och hvarunder ban företog Hera lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
