- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
531

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lagerbring.

Lagercrantz.

531

Lärdomshistorien, hvilken dock ej bann längre än
till första delen; Aschebergs Lefverne; Samling af
åtskilliga handlingar och påminnelser, som
förmodeligen kunna sprida ljut i Svenska Historien, 3
delar; Bref till Ihre, om Svenska och Turkiska
språkens likhet; ett Sammandrag af Svenska Historien
och Statskunskapen; Kristna religionens sanning och
trovärdighet af en Svensk Adelsman, m. m. Hans
ende son,

Lagerbring, Carl, föddes i Land den 2 Maj
1751 (enligt Låslbom den 15 April). Han
inträdde först i riksarkivet, der ban erhöll en plats på
begäran af sin fader, som önskade hans biträde
vid sina många forskningar, och de utdrag ur
skrifter ban behöfde. Derefter inträdde Carl L. i den
s. k. presidents-expeditionen, der ban blef
personligen känd af Gustaf III och utnämnd till andre
sekreterare. Han anställdes sedan i
krigs-expeditionen och åtföljde konungen på flere af bans
resor, deribland den till Italien, då han förde den
hemliga brefvexlingen rörande krigsärendema. En
annan förtroende-befattning uppdrogs honom vid
17S6 års riksdag, såsom bonde-ståndets sekreterare.
Under 1788—1790 årens krig var ban
föredragande för krigsärendema, en då för tiden ganska
brydsam befattning; men hvilken ban lyckades så
bestrida till konungens nöje, att han insatte honom
i regeringen under sin frånvaro, och pä sin
sotsäng utnämnde honom till sekreterare i
förmyndare-styrelsen. Denna styrelse gjorde honom till
statssekreterare för krigsärendema; men fann sig
snart lika besvärad af honom som af alla andra,
hvilka ägt Gustafs förtroende, hvarföre han, kort
efter Reuterholms återkomst till Sverige, flyttades
till landshöfdinge-einbetet i Nyköpings län. Äfven
här var ban likväl Reuterholm till besvär, fick,
när han i December 1793 uppehöll sig i
Stockholm, befallning att lemna staden, samt, då han
följande året vägrade sitt bifall till en af honom äskad
åtgärd, ansåg ban tjenligast att begära afsked,
hvilket ban också erhöll, äfvensom från
arkivarie-embelet vid serafimer-orden, som i sjelfva verket
var mera en titel än en befattning. Ilans
brukbarhet gjorde dock, att man något försonades med
honom, hvarföre ban samma år pryddes med
nordstjernan och 1796 erhöll
öfver-postdirektörs-tjen-sten. Vid Gustaf Adolfs anträde till regeringen
uppgick bans lyckas sol åter i sin förra glans.
Samma dag konungen sjelf emottog styrelsen,
gjorde han L. till ledamot af allmänna ärendernas
beredning, och två månader senare till
statssekreterare för krigsärendema. Såsom sådan har man
tadlat honom, för det ban lemnade sitt biträde till
alla de felaktiga åtgärder konangen befallde; men
till hans ursäkt kan anföras, att regeln, att heldre
taga afsked än verkställa en befallning, som man
ogillar, eller rättare: den ministeriella
ansvarighetens grund, var nära okänd på den tid,
hvarunder L. uppväxt, och var af ingen grundlag bestämd.
Deremot är L:s embetsmanna-skicklighet af ingen
b&tlridd. Den saknade också icke sitt erkännande.
Efter revolutionen 1809, till hvars förnämste
ledare ban hörde, bibehölls ban, utnämndes till landt-

marskalk under 1812 års riksdag, inkallades i
siats-rådet s. å., blef friherre, grefve, sera6mer-riddare
och excellens. Dog den 14 Mars 1822, då hans
grefliga ätt utgick med honom.

Lagerbring, Suitaf Olor, en brorson till
historieskrifvaren Lagerbring, hvilken fått tillåtelse att
ander sin nummer äfven upptaga »in broder,
krigsrådet Pehr Bring. Han föddes i Stockholm den 31
Mars 1769, och blef, efter tidens bruk, endast nio
år gammal, kornett vid adelsfanan, hvarifrån ban
år 1785 flyttades som fandrik till Uplands
regemente. Med detta bivistade han kriget i Finland,
och deltog i många fältslag, samt de båda
bataljerna vid Svensksand, och befordrades till
ka-piten och R. af S. O. Ar 1800 var han redan
öfverste-löjtnant och general-adjutant af flygeln.
Då kriget mot Norrige nlbröt 1808, skickades han
dit som konungens öfver-adjatant, intog Haneborg
och verkställde flera rekognosceringar. Härifrån
beordrades ban pä sommareB att afgå till Åland
och följa general-major Lantingshausen som
adju-tant vid landstigningen vid Helsinge, och sedan
emottaga befälet öfver den s. k. andra
fördelningen af södra Finska armén, hvarifrån ban dock
snart aflöstes af öfversten, baron Boije, emedan
ban vågat göra Gustaf Adolf föreställningar mot
det okloka och förstörande i anordningarne. Hans
militäriska förtjenster erkändes likväl af konungen,
som tilldelade honom S. O. St. K., och skickade
honom, atj, såsom öfver-adjutant för de yttre
ärenderna , tjenstgöra bos general-majoren Döbeln på
Åland. Vid Ryssarnes anfall på ön i Mars 1809,
lyckades han bemedla ett slags stillestånd, hvilket
gaf Svenska styrkan rådrum att återgå öfver
hafvet. Efter revolutionen sändes ban till Petersburg,
ander hvilken resa ban afslöt en konvention med
Ryske befälhafvaren, hvarigenom det tillernade
foretaget på Sverige afböjdes. Vid expeditionen
mot Ratan var L. general-adjutant hos
befälhafvaren grefve Wachtmeister, och blef 1810, kort
efter Fersiska mordet, general-adjutant För armén,
samt chef för Uplands regemente. År 1812 blef
han general-major och K. af S. O., följde hären
till Tyskland 1813, först som general-adjutant och
sedan såsom chef för andra brigaden, uppböjdes
1815 i friherrligt stånd, blef general-löjtnant,
inspektör öfver andra infanteri-inspektionen, Kom.
af S. O. med stora korset, och afled d. 17 Febr.
1847. General L. var icke blott en utmärkt
militärisk befälhafvare, utan har äfven efterlemnat
handskrifna anteckningar om 1808 års fälttåg och
underhandlingar på Åland, samt från trycket
utgifvit: Betraktelser i anledning af Ryske Generalen
van Suchlelens berättelse om kriget 1808 ock 1809.

Lagercrantz, Olof och Krlk, voro tvenne
bröder, som förut bette Jouimon, hvilka 1647
adlades, den ene såsom kapiten, den andre som major.
Olor slupade år 1656 vid stormningen af Kexholm,
såsom öfverste-löjtnant vid öfverste von
Schwen-gels dragon-regemente. Om Krik är ingenting
vidare uppgifvet. Bådas ätter äro utgångna.

Lagercrantz, Magnu», son till assessorn i
Götha hofrätt Lars Larsson Gawelios. Denne hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free