Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
538
LagentrVm.
LagfOrhlarlog.
befordrades efterhand till varfs-amiral, chef för
första volontär-regementet, befälhafvande amiral
och öfver-kommendant i Carlskrona, vice amiral,
kommendör med stora korset af Svärds-orden och
friherre, hvartill ban oppböjdes 1817. Tog afsked
ur krigstjensten 1835 och dog d. 27 Okt. år 1840.
— En medlem af denna slägt, kammarjunkaren och
sekreteraren vid general-Iandtmäteri-kontoret
«»u-•tnf Kiidolf Ii., fick en olycklig ryktbarhet,
emedan ban vid hemgåendet öfver Nya Kungsbolmsbron
i Stockholm, natten mellan d. 13 och 14 Jan. 1844,
bade det missödet att bli mördad af ett par
gossar, hvilka bakifrån slogo honom i hufvudet med
en butelj och en klädhängare, hvaraf ban
förlorade sansen och straxt derefter afled. Han var dä
icke fullt 46 år gammal.
LagerstrOui, Magnus Gabriel, hette förut
Laurin, blef lands-sekreterare i Södermanland,
sedan häradshöfding i Södertörn, stats-sekreterare
i Pomern med regeringsråds namn och fick afsked
1728 med kanslers titel. Vid sio upphöjelse i
adligt stånd 1691 antog han namnet Lagerström. Dog
1736 i en ålder af 70 år. Hans son,
Lngerstriiui, Hagnui, var född i Stettin d. 16
Dec. 1691, gjorde i sin ^ungdom Derå resor i
Tyskland, blef gcneral-guvernements-sekreterare i
Stettin, och Qyttade, efler stadens öfvergång, år
1713, till Stralsund. Här fick han af Carl XII
befallning att till Sverige öfverföra ett bref, ett
uppdrag, som icke var utan sin våda, emedan
resan måste företagas i öppen båt. Under
Stralsunds belägring förlorade ban sina föräldrars
förmögenhet, qvarblef i staden äfven efter dess
öfvergång ända till år 1721, då han begaf sig till
Stockholm, samt der, till vedergällning för sina
tjenster, erhöll bofråds titel, men en så knapp lön,
att ban måste ingå som auskultant i
kommersekollegium , hos hvars president ban tjenstgjorde
såsom sekreterare. Begge dessa befattningar
utbytte ban likväl 1725 emot korrektors-platsen vid
Wildes boktryckeri. Härunder dels samlade, dels
skref eller öfversatte han en mängd böcker,
författningar och uppsatser. Känd som en ganska
språkkunnig och skicklig man, anställdes ban är
1731 såsom sekreterare vid Ostindiska kompaniet
och flyttade till Götheborg. Hans vilkor
förbättrades i den grad, att ban kunde köpa flera
landtegen-domar, blef sedan direktör vid det nva kompaniet
och erhöll kommerseråds titel år 1747. Afled
barnlös i Götheborg d. 5 Juli 1759. Sina lediga
stunder egnade ban åt vetenskaperna, och blef
ledamot i Upsala vetenskaps-societet och i
veten-skaps-akademien. Det var hans förtjenst, att
kunnige och vetenskapligt bildade män så ofta som
möjligt valdes till befälhafvare och embetsmän på
de utgående Ostindiska skeppen, och deras
hemförda effekter och samlingar utdelade L. till de
kongl, personerna, Linné och de samfund, hvaraf
ban var medlem. De utgjorde isynnerhet grunden
för vetenskaps-akademiens museum. Ett örlslägte
Lagerstroemia är uppkalladt efler bonom. Bland
hans skrifter och öfversättningar må nämnas:
Samling af läkedomar för boskap; En Kristens resa titi
den saliga evigheten; Handbok i penninge-, vexel-,
intresse- m. m. rakningar; Gvds nåd mol de
störste syndare, o. s. v.
LngersvKrd, Jolin» Clas, son af kapitenen
vid Uplands regemente, R. S. 0., Fredrik Lampa,
år 1751 adlad med namnet Lagersvard. Clas
föddes d. 4 Aug. 1756, ingick, efter slutade studier,
i konungens kansli, der han anställdes vid
kabinettet för utrikes brefvexlingen och efterhand
befordrades derstädes till andre sekreterare. År 1792
afsändes ban som cbargé d aflaires vid de Italienska
hofven, blef sedan minister vid desamma, R. N. 0.
och kommendör af W. 0. med stora korset, afled
år 1836 i Florens barnlös, då ätten utgick med
bonom. En glad, jovialisk man, som tned mycken
välvilja och gästfrihet emottog de Svenskar, som
besökte Italien.
Lage RUd var befälhafvare på Stäkebolin 1434,
och öfver allt landet deromkring. Han var en
Dansk man, som väl bärdeligen uttog
konungaskatten ; men likväl en förståndig och gagnelig
höfvidsman för bygdén, och det nya Westervik, dit
han lät borgrarne flytta från Gammelbyn, det
gamla Westervik, är ett äreminne efter honom. Låge
Röd försvarade sig tappert i mången härd strid, då
Jösse Nilsson, under Engelbrekt, belägrade
Stäkebolin; men föll till slut vid Mårtensmessan i
Svenskarnes händer och fick i frid draga hem till
Danmark.
LagTart kallas de åtgärder, hvilka erfordras för
att vinna laga stånd å fäst egendom. Lagfart
måste äga rum vid köp, gåfva och i allmänhet så
snart ny ägare erhåller egendomen, så vida det
icke sker genom arf, då lagfart ej kommer i
fråga. Lagfart består deruti, att egendomen
uppbju-des på allmänt häradsting å landet och
ràdstugu-rätt i stad. Meningen är att gifva tillfallen till
klander å köpet, i fall någon anser sig befogad
dertill. Har uppbud trenne gånger skett och intet
klander blifvit anmnldt, erhålles fasta. Dessa
uppbud ske på serskild|a ting, och i städerna ined en
viss tids mellanstånd emellan hvarje uppbud.
Lagfart bör följa omedelbart på afslutadt köp.
Lagen stadgar böter för den, som försummar att
söka lagfart inom laga tid, hvilken utgör tre
månader i stad, och på landet det första ting, som
inträffar efter sex månaders förlopp sedan
egendoms-handeln afgjordes. Såsom bevis, att egendomen är
lagligen förvärfd, måste förre ägarens
åtkomst-handlingar uppvisas, äfvensom köpebrefvet.
Uppstår klander vid lagfarten, så beviljas ej fasta,
förrän dom fallit rörande klandret, och sedan
fasta blifvit beviljad, kan klander ä åtkomsten äga
rum, blott med förbehåll, att dess olagligbet
ådagalägges.
Lagfors, jernbruk. Se: Lögdö-verken.
Lagfiirlilariug. Rättigheten att förklara rätta
meningen af gällande lagar i Sverige, tillhör
samma myndigbeter, som stifta lagen, nemligen
konungen och ständerne gemensamt. Men på det icke
ständerne skola nödgas sammanträda för hvarje
lagförklaring, påkallad af behofvet, men lagens
otydlighet må kunna afbjelpas, bar grundlagen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
