Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagrøa.
dragit at högsta domstolen, att gifva
lagförklaringar, då ständerna icke äro samlade. Denna
rättighet är närmare bestämd genom tvenne
förbehåll, nemligen att förklaringen skall vara
begärd af någon underdomare, samt att den kan
upphäfvas af sländerne. Högsta domstolen äger
således icke rätt att opåkallad utfärda
lagförklaringar, så ofta den behagar; en sådan magt, om
den funnes, kunde missbrukas, och leda derhän,
att högsta domstolen förvandlade sig ifrån domare
till lagstiftare. Dess magt är blo|t en
nödfalls-myndighet, hvilken får begagnas endast då den
lagstiftande magten icke är samlad. Ett annat
vilkor erfordras dervid äfven, nemligen att
konungen skall deltaga med två röster i domstolens
beslut. Konungen äger således icke rätt, att, vid
detta tillfälle, nedlägga sina tvenne röster i
högsta domstoleu; men deremot har konungen icke
större inflytande härvid, än det som åtföljer
dessa tvenne röster, och kan således öfverröstas i
högsta domstolen. Lagförklaringen utfärdas, i
sådant fall, efter Gesta rösternas mening, i strid
med konungens beslut; men gäller endast till dess
att ständerne upphäft eller stadfastat densamma.
Fråga bar varit väckt om grundlags-förändringar,
hvilka skulle upphäfva dessa stadganden och
deremot inrymma konungen ett större inflytande.
Ko-nungamagten, som vid lagförklaringar, hvilka
kommit i fråga under varande riksdag, äger lika magt
med rikets ständer, är deremot, när lagförklaringar
utfärdas emellan riksdag, nedsatt till ett inflytande,
som icke öfverstiger tvenne ledamöters i högsta
domstolen. Men detta förhållande, eburu
oformligt det synes vara, har, i anseende till stridande
meningar vid riksdagarne, ännu icke blifvit
förändradt.
|jaKKa, en socken med Ost una, belägen i
Långhundra härad af Stockholms län, Waksala kontrakt
af Upsala stift, 1 J mil S.O. från Upsala. Här
märkes Mora stenar pä Mora kungsäng (hvarom se
detta ord). Runstenar finnas på flera ställen inom
socknen, såsom vid Äsby, Örbybacke, Olunda
gärde, Rasby och Kasby åar m. fl. Man har bär
anmärkt ett berg, hvarom sägnen anför, att tvenne
gångar löpa ifrån detsamma under jorden, en norr
ut till Kasby sätesgård och en söder ut. Socknen
hör till 2 kl. konsist. Den innefattar 42 | mtl.,
samt bar i)00 invånare. Dess areal utgör 10,299
tunnl., af hvilka 120 äro sjöar och kärr. Adr.
Upsala.
Lae? historia, eller historien om lagstiftningens
olika utbildning genom tidehvarfven, är en
hufvudsaklig del af rättsvetenskapen. Sverige bar
tvenne vigtiga arbeten i detta ämne, nemligen
Sljern-hööks verk om den gamla Svenska lagstiftningen
(De jure Sueorum et Gotorum vetusto),
samt Nordströms Bidrag till den Svenska
Samhällsförfattningens Historia. Det
förra författades på 1600-talet och på Latinska
språket; det senare tillhör vår lid, men sträcker sig
dock ej längre än till slutet af 17:de århundradet.
För den nyare tiden sakna vi belt och bållet elt
omfattande lagbisloriskt verk; ty Naumann* In-
Kiagkoinuiltté. 537
ledning till Sveriges Statsförfatt
nings-rätt är behandladt med för liten sjelfständighet.
Detta oaktadt bör laghistoriens studium nu mera
vinna förkofran, sedan densamma ingår ibland
undervisningsämnena vid universiteterna. Hvad
beträffar vårt äldre lagverk är ett förträffligt
arbete verkstäldt, eller rättare, håller på att
verkställas, genom de gamla lagarnes utgifvande af
professor Schlyter. Källorna blifva på detta sätt
tillgängliga, uti en mera tillförlitlig upplaga än
de äldre, hvilka finnas af våra landskapslagar.
Öfriga källor för laghistorien äro naturligtvis sjelfva
lagarne, i serskild|a samlingar från olika tider,
v. Stiemman har slor förtjenst genom sin samling
af ekonomiska förordningar, af riksdagsbeslut och
dithörande handlingar, samt förordningar om
religion. Andra samlingar äro Schmedemanns
justitie-verk, och Modees utdrag ur publika handlingar, den
förre från 1600-, den senare från 1700-talel. I
nyare tider äga vi årstrycket och
författningssamlingen, båda af officiel natur, saml Enbloms,
Backmans, Danckwardts, m. fl. samlingar. Laghistorien
är dock icke endast en juridisk, utan äfven en
bi-storisk vetenskap. Den bör bestå icke blott uti en
framställning af lagens olika innehåll på olika
tider, utan äfven sättet för dess förändring och
orsakerna dertill, samt dess förhållande till
folkets bildning, seder och andra förhållanden.
Betraktad ur denna större synpunkt ingår laghistorien
i fäderneslandets allmänna historia och bör
behandlas i sammanhang med den, hvilket äfven skett i
korthet, men med lysande framgång, af Geijer och
till en viss grad äfven af våra öfriga mera
omfattande historieskrifvare. Bland våra författare i
laghistorien, i och för sig betraktad, utmärka sig,
utom de tvenne ofvannämnde, äfven Wilde och
Ca-lonius, den förre genom sin Historia Pragmatica
och sin afhandling om Sveriges beskrifna lagars
grund, art och upprinnelse; den senare genom sin
klassiska afhandling om de tjam/a Trälarnes
rättsförhållande i Sverige (De prisco in patria
ser-vo ru m jure).
liagliolius slott. Se: f.aholms stad.
Laghlarebäck, en landlegendom. Se: Fässbergs
socken.
■jagkomiiiitté. Likasom många andra offentliga
ärender beredas genom kommittéer, så är äfven
vårt lagverk utarbetadt af kommittéer. Konung
Carl XI nedsatte en lagkommitté, hvars arbete bar
sin frukt uti 1734 års lag. Ar 1686 nedsattes
lagkommittén, som utarbetade den lag, hvilken 1734
antogs och utfärdades 1736 såsom gällande i landet.
Femtio år förflöto ifrån kommittéens nedsättande
och till lagens antagande. Den nya lag, hvilken
nu (1848) är.i fråga att pröfvas af konung och
ständer, har tillkommit på samma sätt. Men icke
blott en utan flera kommittéer, den ena efter
den andra, hafva bebandlat dessa vidlyftiga verk.
Dess omarbetning har skett af en kommitté,
bestående förnämligast af trenne ledamöter,
kom-merse-rådet Zenius, advokat-fiskalen Staaff och
expeditions-sekreteraren Richert. Kommittén höll,
utom sina vanliga sammankomster, äfven gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
