Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagman.
Lagretismnn.
samma öfverläggningar med den Norska
lagkom-tnittén Dess förslag till ny lag granskades af
högsta domstolen, samt af hofrätterne m. fl.,
hvarefter lagkommittén afgaf sina anmärkningar i
anledning af denna granskning. Slutligen nedsattes på
1930-talet en ny kommitté, för att utarbeta en
jeinförelse-tablå emellan gamla och nya lagen, och
sedan denna handlagt några balkar af lagen,
efterträddes den af lagberedningen. (Se detta ord.)
Lagman, Lagmansrätt, Lagmanating äro
begrepp i den Svenska lagfarenheten, lika gamla
som sjelfva denna lagfarenhet. Lagmannen, af
folket väld att skipa rätt på landskapstinget och
föra folkets talan inför konungen, ingår såsom en
af de vigtigaste beståndsdelar i den äldsta Svenska
författningen. Sturlesons berättelse om Thorgnys
uppträdande inför konung Olof Skötkonung visar,
hvilket stort inflytande medföljde detta embete,
när det bekläddes af en man med kraft, förstånd
och allmänt förtroende. Lagmans-embetet, tillsatt
genom val, blef stundom genom häfd ärftligt. Så
var förhållandet med Thorgnys slägt.
Uplands-lagmannen ansågs för den förste, pä grund af det
företräde Upsvearne ägde ibland de förenade
land-skaperna, hvilkas förbund bildade Sveriges rike.
Landskaperna voro såsom förenade republiker, och
lagmännerne, hvar för sitt landskap, samhällets
chef. IVled tiden förändrades deras ställning; de
blefvo konungens tjenare, utnämndes af honom och
företrädde bans plats vid vissa tillfällen. De
upphörde att vara det demokratiska samhällets stöd,
inträdde i rådet och hörde till aristokratien.
Omsider blef det ett privilegium för adeln, att, med
få undantag, domare-sysslorna skulle besättas med
adelsmän. Vid införandet af hofrätten 1613,
ställdes lagmännen under denna öfver-domstol. De
fingo ännu en högre öfver sig, då konungen
började upptaga till förnyad pröfning bofrättens
domar. Deras politiska bestämmelse såsom
folkanförare hade gått alldeles förlorad, och genom
det fria tillträde för ofrälse män till alla
embeten, som nu äger rum, hafva de äfven blifvit
skiljda ifrån aristokratien. De äro nu domare i
andra instansen, i civilmål på landet. Rätlegångar
i städerne gå från kämnersrätt till hofrätt, och
kriminalfrågor gå lagmännens domstol förbi. Nu
är till och med fråga väckt om lagmans-embetets
fullkomliga upphäfvande. Lagmansrätt kallas den
domstol, der lagmannen dömer; lagmansting det
sammanträde, hvaruti ban ransakar och afgör,
likasom häradsrättens utöfning af sitt kall beter
häradsting. De ofvannämnde förändringarne med
lagmans-embetet inträffade efterhand, i sammanhang
med hela statsförfattningens utbildning. Den
allmänna landslagen visar oss redan konungens rätt
att utnämna lagmannen, inom ett af bäradet
uppsatt förslag; i rådet deltog han under
Folkungatiden, och konung Johan lll:s adelsprivilegier 1569
försäkra adeln om besittningen af detta embete.
Nu mera sitter lagmannen till doms, jemte ett visst
antal — sjn till tolf — nämndemän. Nämnd finnes
således der likasom vid häradsrätt, och dess enhälliga
mening i strid med lagmannens bestämmer domen.
Målens antal äro mindre; ty lagmansrätten npptager
mål endast genom vad, ej genom besvär, och
således, såsom nämndt är, inga brottmål. Derifrån är
dock undantag stadgadt för slagsmål o. dyl., under
sjelfva tinget. Lagmannen håller ting en gång
om året, böstetiden emellan Bartholomæi och
Mi-cbaeli-dag, så framt ej landsortens beskaffenhet
annat kräfver.
Lni{in»naered, annex till Mel|by, beläget i Bjerke
bärad af Elfsborgs län, 2^- mil N. frän Alingsås.
Socknen bar sitt namn af ett urgammalt
domaresäte, som varit beläget härstädes. Kyrkan
uppbyggdes af sten, år 1639, genom grefvinnan
Sidonia Grips till Koberg försorg, och bar
sedermera undergått flera förbättringar. I socknen
märkes säteriet Koberg (se detta ord). Socknen
består af 13 mtl. och bar 976 invånare. Dess areal
utgör 9,951 tunnl., af hvilka 1,220 äro sjöar och
kärr. Adr. Alingsås.
LagmanarHnta kallades en viss skatt, som
utgick till lagmännens underhåll. En dylik under
namn af häradsböfdinge-räntan fanns äfven.
Begge upphörde de under tidernas längd att vara
lagmännens och häradähöCdingarues tillhörigheter, utan
blefvo statsinkomster. I denna egenskap fortforo
dessa räntor att ulgå ibland de ordinarie
skatterna, till dess de upphäfdes vid 1640—41 årens
riksdag. I senare tider utgingo dessa räntor med
sex à tolf öre af hvarje mantal, med undanlag för
säterier, och den adel, som sjelf bebodde
frälsehemman. Likaså voro preslgårdar, bruksarbetare,
m. fl. befriade derifrån. På några ställen kallas
denna ränta lagmans-marker; i Skåne mallagsskatt.
Lagman» tf , i Vadsbro socken af Södermanland,
4j mil från Nyköping, utgör med Sund och
Ca-thrineborg 27 mtl. Säteriet Lagmansö bar en
vacker belägenhet på en halfö uti sjön Långhalsen.
Riksrådet Ulf Bengtsson (Sparre) skref sig till
denna gård, hvartill som ägare äfven omnämnes
en herr Tott Åkesson, död 1555. Riksrådet och
amiralen Erik Ryning ägde äfven Lagmansö och
skref sig till denna gård, hvarefter den kom till
Kruse-slägten, samt landshöfdingen frih. Gabriel
Falkenberg, död 1756; hans son, Gabriel F.,
äfven landshöfding, gjorde, med konungens tillstånd,
egendomen till Gdei-kommiss, i stället för
Odensviholm i Kalmar län, samt uppförde flera stora och
vackra byggnader härstädes. Ägaren har
patronat-rätt till Blacksta pastorat, alternativt med
Strengnäs konsistorium; men tillsätter ensam komminister.
Lagom. Detta ord, hvilket bärleder sig från lag,
är ett ganska lyckligt och träffande uttryck, att
beteckna något, som hvarken är för stort eller
för litet, för mycket eller för ringa. Intet annat
språk, utom Finskan, torde hafva något deremot
svarande, och flera utländningar hafva önskat
kuo-na rikta sina modersmål med något liktydigt. (Om
Hedlingers medalj med detta ord till inskrift, se:
Hedlinger.)
Lagrettiaintin , eller LongrettsraJin , kallades
fordom i Bohuslän de af allmogen, som voro
bisittare i "lagthinget" eller "laga stämman", d. v. s.
domstolar, der lagmannen sjelf eller någon under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
