- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
547

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Landsbok.

Landihtirillngi

547

193V, då den nyss utvalde justitie-ombndsmannen,
revisions-sekreteraren Poignant oförmodadt afled i
koleran. Ilofrättsrådet Landin, hvilken stod i
mycket anseende såsom en utmärkt jurist och domare,
utsågs då af ständerne till hans efterträdare och
återinvaldes i samma befattning vid 1840 och 1844
årens riksdagar. Blef 1846 vice president i
nämnde hofrätt.

Lnndabuk) utgör egentligen ett allmänt
sammandrag af hela ett läns allmänna uppbörd för hvarje
uppbördsår, och tillika ett summariskt bokslut
öfver hvad i fogdarnes, landt-räntmästarens, m. fl.
special-räkningar finnes upptaget, såsom influtet
eller utgifvet, och grundar sig således på
läns-upp-bördmännens special-räkningar. Den omfattar
tiderymden af ett räkenskapsår. Deruti intages ej
allenast de uppbörder, som äro under
kronofogdar-nes redogörelse, utan ock all annan krono-uppbörd,
såsom af städer, bergsfögderier, akademier,
rege-mentsstater, m. fl., äfvensom flere publika medel,
såsom salpeter-medel, passevolans-medel, m. fl.,
hvilka stå under statsverkets eller kronans
disposition; men ej sådane verks, som en gång för alla
fått inkomster åt sig anordnade till egna stater.

Landifadern, ett hedersnamn, som af Finnarne
tillades Pehr Brahe.

Landsflykt är ett straff, hvilket sällan
förekommer i Sverige. Det föreskrifves dock ännu i
några fall. Ett sådant inträffar, då någon affaller
ifrån den evangeliska läran eller ntsprider
fremmande villomeningar. Äfven för politiska brott kan
landsflykt ådömas, nemligen om man öfvergått i
fremmande magiers tjenst, utan konungens
tillstånd, eller tjenar fremmande sändebud i
ärender, som röra deras beskickning. 1 förra
fallet beter det, att man förverkat Svensk
undersåtes rättigheter, i det senare uttalas i lagen
landsförvisnings-straffet mera bestämdt.
Återkommer den landsförvista, utan att vara benådad eller
äga konungens lejd, straffas ban med kroppsstraff
och varder ur riket utförd. En förvist bar
förlorat Svensk mans rättigheter, och njuter icke
arfsrätt inom landet. Samma förhållande äger i det
bela rum, då någon gjort sig sjelf landsflyktig,
derigenom att ban rymt ur landet eller blifvit
biltog dömd. I detta fall äger ban ej frid inom
Sveriges gränsor, och kan således icke vistas
derstädes. I förra fallet har ban förverkat sin Svenska
medborgare-rätt, t. ex. vid rymning för skuld,
o. s. v. Är den landsflyktige gift, kan den
hemmavarande makan söka äktenskaps-skillnad.

Landsfred kallas de gamla lagarnes stadganden,
om allmän fred och säkerhet på vägar och stigar.
Först blodshämden, hvilken blott småningom gaf
vika for kristendomens mildare tänkesätt, och
sedan de långa inbördes oroligheterna under
kristendomens och hedendomens strid, bade föranledt en
allmän osäkerhet i landet. Våldgästning bos
allmogen var det vanliga sätt, hvarpå resande af
bögre stånd skaffade sig förtäring, och stnndom
kommo de mägtige med stora, beväpnade följen,
hvilka ut plundrade bonden. Detta förbjöds genom
stadgan om den allmänna landsfreden, och anled-

ningarna dertill sökte lagstiftande magien
undanrödja genom påbudet om taverneriers eller
gäst-gifvaregårdars inrättning, under Folkunga-ättens
tid. Birger Jarl, genom sina fredslagar, lyste
frid öfver kyrkan, tingsplatsen samt vägen dit
och derifrån, och öfver bernmet och
qvinnokö-net. Magnus Ladulås verkade i samma anda och
under Magnus Smek utgafs stadgan om den
allmänna landsfreden 1335, och förnyades 1344.
Deruti förbjudas s. k. storflockar, eller talrika
väpnade flockar, hvarmed de mägtige herrarne drogo
igenom landet. Antalet, hvarmed hvar och en
ägde rätt att fara, bestämdes till 45 hästar för
konungens högste män, 12 hästar för rådsherrar, 30
för biskopar, o. s. v. ’Landsfreden åtlyddes ej i
detta tidehvarf, der våldet var starkare än lagen,
och oordningar i större eller mindre grad
fortforo-till medeltidens slut, ehuru landsfreden flera
gånger förnyades.

Landshjelfi kallas en allmän skatt, som riket
åren 1719 och 1720 åtog sig till afbetalning af
den skuld, hvaruti riket hos utländningar och
medborgare var försatt genom de olyckliga krigen,
som fördes sedan 1709. Denna stat blef ställd till
riksskuldens afbetnlande, under det så kallade
riksens ständers kontor, hvilket i senare tider fält
namn af riksgälds-kontoret.

Landshut, Gustaf Adolf i. Då konungen
nalkades denna stad i första dagarna af Maj år 1632,
var ban högeligen förbittrad öfver de
våldsambeter och grymheter, som det fanatiska Bajerska
landt ful ket utöfvade mot de Svenske soldater, de
lyckades öfverraska, och borgarne väntade således
det värsta, eller att ban på dem skulle utöfva en
sträng vedergällning, för deras landsmäns
förbrytelser. Borgmästaren bad förgäfves knäfallande
om försköning; konungen gaf endast hotande svar.
Inkommen i slottet, kände han sig illamående,
förmodligen en följd af hettan och den qvafva
luften, så att ban var nära att svimna. Ilan red
således ut ur staden igen, blek och dyster, och
lemnade invånarne i samma ängsliga väntan. Då
han kom ut genom porten, rullade ett starkt
åskslag, åtföljdt af ert klar blixt, öfver hans hufvud;
men dermed var också det väntade ovädret förbi.
Gustaf Horn, som först besatt staden och följt
konungen tillbaka till lägret, återkom nu dit med
löfte om försköning, men mot förbehåll af 100,000
R:dr i brandskatt. Härifrån aftågade Gustaf Adolf
till Munchen.

Landshöfding, eller, såsom embetet kallas,
konungens befallningshafvande, utgör konungamagtens
ombud i orterna. Landshöfdingarne äro
regeringens tjenstemän, verkställare af dess befallningar
och tillika folkets talemän inför thronen, så vida
konungen helst förnimmer deras åsigt, hvilka han
sjelf förordnat att företräda sitt ställe. Men
någon municipal-myndighct, utgående ifrån folket,
af detsamma väld och inför detsamma ansvarig, är
landshöfdinge-embetet icke. Det är tvertom en
länk i den kedja af embetsmän, genom hvilka
konungen styrer landet Enligt Svenska
statsförvaltningen öfverlemnas de allmänna ärenderna oftast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free