Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landtkuekiar.
LandtmKterlet.
553
ansvarighet. (Se: Kommandoindi.) Fore 1940 års
riksdag fanns en krigs-expedition, med en
statssekreterare till chef. Skillnaden ifrån det
närvarande förhållandet bestod deruti, alt denne
föredrog både landt- och sjöförsvarets ärender; men
deremot inga kommandomål, och var endast då
ledamot af statsrådet, när ban sjelf var
föredragande. Kommandomälen föredrogos den tiden af
konungens general-adjutanter för armén och
flottan. Dessa embeten upphäfdes 1940.
Kommandomålen och de egentliga regeringsäreuderna
förenades hos samma föredragande; men landt- och
sjöförsvaret skiljdes åt och de nye föredragande blefvo
statsràder med beständigt säte i statsrådet, icke,
såsom förut, statssekreterare. Chefen för
landtförsvarsdepartementet har hitintills alltid varit en högre
mi-litarperson; men grundlagen fordrar icke detta
uttryckligen. Konungen utnämner hvilken han behagar.
Landtknektar , natt och dag (Melainpyruin
nemo-rosum), en årlig växt, som förekommer på
skuggrika ängar och lundar, vid foten af klippor uti de
södra och östra landskaperna, utmärkt af sina
vackra gula och blå blommor; men af föga
hus-bållsnytta.
Landtmanna-seglatlon. Hvarje på landet
bosatt person bar rättighet, att ej allenast för
transport inrikes orter emellan af egna och andra
tillhöriga landtmannavaror samt tillverkningar
begagna däckade och odäckade fartyg och båtar, af
hvad lästetiil som helst, otan ock med samma
fartyg idka fraktfart på alla orter i riket, under
iakttagande likväl af hvad i allmänhet finnes
före-skrifvet rörande tullkontrollen. I afseende på
afgifterna till staten för den sjöfart, som idkas af
invånare på landet, tjenar gällande
bevillnings-förordning till efterrättelse och måste allmogen,
då den med sina farkoster besöker städer eller
desamma underlydande orter, för att lasta eller
lossa derstädes, vidkännas de i och för en sådan
seglation stadgade afgifter till städerna. Allmogen
äger härvid icke allenast rättighet till inrikes
fraktfart, utan kan äfven med egna däckade eller
odäckade fartyg, af hvad lästetal som helst, utsträcka
den till {Norrige, Finland och Danska staterna och
utföra alla rikets till utförsel lofgifna produkter
och tillverkningar, äfvensom att, emot frakt,
åtaga sig för handlandes räkning i stapelstäderna
transport till och från nämnde länder af till
in-och utförsel lofgifna varor, ulan afseende derå,
hvarest varorna blifvit producerade och
tillverkade. De fartyg hvarmed landtmannen sålunda idkar
sjöfart, får ban bygga, reparera och utrusta hvar
som helst på landet. Ar 1944 idkade landtmän
fraktfart med 997 fartyg och båtar af tillsammans
19,951 lästers drägtighet. Häraf tillhörde slörsla
antalet Stockholms län eller 2t5 fartyg och båtar
oin 5,054 läster, dernäst Göthehorgs, som
utgjorde 216 om 5,215 läster, Wermlands 71 om 655,
Östergötblands 49 otn 796, Stora Kopparbergs 39
om 556, Kalmar 39 om 923, Weslernorrlands 29
om 574, Norrbottens 25 om 679, Elfsborgs 24
om 336, .Malmöbus 20 oin 249, Upsala 19 om
390, Nerikes 18 om 534, Blekinge 18 om 464,
Weslerbottens 17 om 979, C.hrisfianstads 16 om
921, Westmanlands 12 om 16 4, Gottlands 11 om
101, samt slutligen Gefleborgs län 6 fartyg och
båtar om 114 lästers drägtighet.
Landtmarskalk kallas ridderskapets och adelns
talman vid riksdagarne. Detta embete har funnrts
så länge som riddarhuset, d. v. s. frän år 1626,
då riddarhus-ordningeu utgafs; men hvilar helt och
hållet emellan riksdagarne. Fore riddarhusets
inrättande fanns ingen ordentlig matrikel öfver
ridderskapet och adeln, och riksdagsformerna voro ej
sä utbildade, att en viss landtmarskalk ansågs
behöflig, eller ens kunde komma i fråga.
Landtmarskalken utnämnes af konungen och denna
utnämning äger rum samma dag då riksdagen
utblåses, således innan ridderskapets och adelns
närvarande ledamöter blifvit antecknade.
Landtmarskalkens första göromål är just att verkställa deuna
anteckning. Märkvärdigt nog innehåller hvarken
riksdags-orduingen eller riddarhus-ordningen någon
föreskrift rörande de egenskaper, som fordras for
all kunna nämnas af konungen till landtmarskalk.
Enligt gammal sed anses konungen kunna utnämna
dertill hvilken adelsman som helst, hvilken
besitter de erforderliga egenskaper, som fordras af
hvarje riksdagsman. Han äger lika litet, som de
öfriga lalmännen, någon röst vid beslutet eller
rättighet att deltaga i öfverläggningarne, och
behöfver hvarken sjelf vara hufvudman för sin ätt
eller sitta såsom fullmägtig; ja ban får icke en gång
utöfva någon sådan rättighet. Såsom af konungen
utnämnd är han konungens man hos ståndet; men
tillika ståndels inför konungen och kan af
ingendera skiljas ifrån sitt embete. Åtminstone har
något sådant aldrig skett; i grundlagarne och
riddar-bus-ordningen är det hvarken tillätet eller
förbjudet. Landtmarskalken tillhör belt och hållet
ridderskapet och adeln, samt har intet att befatta med
de öfriga stånden. Hans pligt är alt vidmagthålla
ordning under sammankomsterna, föredraga
ärenderna, anställa votering när sådan behöfves, och
tillse att intet grundlagsvidrigt får tilldraga sig i
ståndets plenum. Han sammankallar plenum och
bestämmer tiden för dess början; men kan icke
upplösa det utan ståndets samtycke. Han svär en
ed inför konungen, straxt efter sin utnämning,
deruti ban förbinder sig att efterlefva grundlagarne
och riddarkus-orduingen, samt är således ulom
de förra äfven bunden af den senare. Såsom
tecken till sitt embete emottager ban af konungens
band den s. k. landtmarskalksstafven, och åtnjuter
begagnandet af en egen statsvagn, äfvensom
tafTel-penningar af staten, så länge riksdagen räcker. Den
s. k. landtinarskalksklubben deremot är
ridderskapets och adelns klubb, likasom de öfrige stånden
äfven hafva sina serskild|a klubbar, på statens
bekostnad.
Land t mlit er let i Sverige förskrifver sig från
konung Carl IX:s tid. Anders Buræus var den förste
styresmannen deröfver, och under honom sattes en
landtmätare i hvarje landskap. Ändamålet var alt
upprätta kartor öfver de olika landskaperna, först
bela landskapet, så hvarje hemmans åker och äng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
