Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
562
Lappland.
Lappland.
framt ban ej råkar få ett anno mera almärkande.
Dessa öknamn blifva ocksi ofta vid ting och i
jordeboken autoriserade såsom rätta tillnamn,
emedan häradshöfding och fogde, för att skilja
personer, måste fråga om de ej hafva något
tillnamn, hvilket deras tolkar då uppgifva, och då
händer, att en "glasmästare", "yx-Nisse" eller
"skatbo", som skulle med käppen damma upp
skinn-pelsen på den af sina medbröder, som vågade kalla
dem så — ty sådana öknamn begagnas endast på
baken — komma att skyldra i offentliga
handlingar med dessa binamn. Sä liten skillnaden är
emellan nybyggarne, så skarp framstår den
deremot mellan Svensk och Lapp. I en del
Lappmarker umgås väl Svenskar och Lappar på
någorlunda lika fot, och den ena anser sig ej för
mera än den andra; men blir det fråga om
giftermål, då förändrar sig förhållandet. Det är
alldeles omöjligt att en Lapp, sä länge ban
förblir Lapp, kan fä en Svensk flicka, och, äfven
om han gifver sig till Svensk, det vill säga,
antager Svenska språket, klädedrägten och
lefnadssättet samt blir nybyggare, sä håller det hårdt
likväl. Den Svenska flickan säger med stolthet och
förakt, att bon icke vill bli "Lappfru." Och
äfven en för detta Lapp bar att befara korgen, när
han friar till en nybyggares dotter.
Folkstammar-ne synas så skarpt åtskilda, att det till och med
för den fysiska naturen tyckes vara motbjudande
att förena sig. Men det förändrade lefnadssättet
åstadkommer snart en förändring. I andra
generationen är man redan fullkomlig Svensk, och i
den tredje är den Lappska härkomsten alldeles
glömd. Äfven kroppsbildning och anletsdrag röja
ej mera något Lappskt. Pä samma sätt som do
Svenska flickorna ej vilja hafva någon Lappsk
man, så vilja icke heller de Svenska ynglingarne
taga någon Lappsk flicka. Är hon en fullkomlig
Lappska, med Lappsk klädsel och lefnadssätt, så
blir saken alldeles omöjlig; men lättare
genomförd, om bon från yngre åren tjenat hos Svenskar
och antagit Svensk klädedrägt; liksom det å andra
sidan kaninträffa, att en försvenskad Lapp får en
Svenska till hustru. — Lapparne bo i kojor, dem
de kalla kåtor. De äro af flere slag, alla
kegel-foriniga. l)et ena slaget af träd och täckta med
näfver, vanligen fyr- eller åttkantiga och upptill
lunda, bebos af Lappar, hvilka tillbringa en
längre tid på samma ställe. Ett annat slag bar ett
lättare byggnadssätt. De bestå af pyramidaliskt
bredvid hvarandra uppställda björk- eller
tallstän-ger. Öfver dessa hänges tjock vadmal, omkring bela
eller halfva hyddan, hvarigenom allt drag afhålles.
Så ofta man ombyter betesplats, söndertager man
dessa kojor och transporterar dem med renar. En
sådan hydda rymmer omkring 16 personer.
Andra kojor äro ofta utan vadmal, i hvilket fall
man tillstoppar hålen mellan stängerna med mossa
och torf, och täcker äfven bela denna boning
dermed. Sådana kojor flyttas ej, utan qvarlemna* på
alla betesplatser. På taket af hvarje Lappkoja
finnes i midten en öppning för röken ur eldstaden,
hvilken utgöres af stenar, liggande i en ring. —
Redan i katholska tiden gjorde man försök att
bland Lapparne införa kristen bekännelse och
Gudsdyrkan. Men man vet ej när och med hvad
framgång detta skedde, kanske redan i trettonde
århundradet under Magnus Ladulås, då Lappland
lades under Sverige, genom de namnkunnige och
mäg-tige köpmäns verksamhet, hvilka i historien äro
kända under namn af "ßtrkarlar.n Det kunde
åtminstone ej fela, att den handel Lapparne drefvo
med Svenskar och Norrmän, skulle småningom
göra dem mera bekante med kristendomen, eburu
man förebrår birkarlarne, att de af egennytta lagt
binder i vägen för derå» omvändelse. Så
mycket är utrönt, att katbolska prester i
närliggande socknar på vissa tider anställde resor till
Lappland, för alt i kristendomen befästa de redan
omvända och öka deras antal. Men dessa synas
hafva förblifvit mera hedningar än kristna.
Ändtligen utbröt äfven i högsta norden evangelii Ijos.
Sedan Lutherska bekännelsen infördes och
stadgades i Sverige, tänkte man på dess utbredande i
Lappland. Gustaf 1 ditsände kristne lärare.
Prester i tillgränsande församlingar begåfvo sig bit på
vissa årstider, isynnerhet under marknaderna om
vintern, då man fann Lapparne allmännast
församlade. Omkring år 1600 lät Carl IX bygga kyrkor
i Lappland, och stipendier gåfvos åt Lappska
ynglingar, hvilka studerade i Upsala. I början voro de
nya Lappska kyrkorna annexer till närmaste
Svenska pastorater. Men drottning Christina ditsände
prester, hvilka skulle bo vid kyrkorna och
inrättade beständiga Lappska pastorater. Från denna tid
blef kyrkornas antal ökadt. Presterna måste
förstå Lappska, och fingo löfte, alt, efter vissa år,
befordras till bättre lägenheter utom Lappland, och
regelmessig gudstjenst började nu bållas. Carl XI
förhöjde Lappska stipendierna; några af bans
efterträdare ökade antalet af Lappska pastorater.
Lappska kyrkoväsendet (se: Ecklesiaslik-verket i
Lappmarken) är alldeles sådant, som i det öfriga Sverige, så
långt omständigheterna medgifva. Äfven husförhören
hållas pä de flesta orter både med nybyggare och
Lappar. Man kallar dem kåta[örhör (hyddeförbör),
emedan de hållas i Lappkojorna. Gudstjenst förrättas
hvarje söndag, men det predikas endast hvarannan.
På mellansöndagen föreläser presten någon
predikan ur en postilla. Vid altaret begagnas antingen
Lappska eller Svenska, allt efter som åhörarnes
antal, af det ena eller andra folkslägtet synes större
eller mindre. På predikstolen börjar man
vanligen med Svenska, och när förberedelsen är slut
och Fader vår skall läsas, uttalar presten
begynnelseorden till denna bön äfven på Lappska, på
det att begge nationerna måga veta instämma i
den. Derefter nppläses texten, vanligen på
Lappska, sedan man äfven på Svenska gifvit tillkänna,
hvilken den är, på det Svenska åhörare sjelfva må
läsa den i sina evangelii-böcker.
Böndags-texterna uppläsas likväl på begge språken. Predikan
forlsättes på Svenska, och efter dess slut börjar
den Lappska predikan. Härpå läsas bönerna på
ettdera språket, eller några på hvartdera.
Kommo-nionbönen läses på det språk, som nattvardsgästar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
