Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laurentius.
Laurin.
573
Laurentius. Med detta namn känner Svenska
kyrkohistorien en erkebiskop och tre biskopar,
saknande tillnamn. Dessa äro:
Laurentius, erkebiskop i Upsala frän är 125S
till 1267; hade förut varit Fransiskanermunk uti
Enköping. Af bans sigill, hvari finnas två liljor,
tror Rhyzelius, alt ban tillhört antingen
Folkunga-eller Lillie-slägten. lian lärer hafva utmärkt sig
genom lärdom och skicklighet; ty Birger Jarl,
hvilken förstod värdera sådana egenskaper,
kallade honom ur klostret till den högsta andliga
värdigheten i Sverige, hvari påfven bekräftade
honom, och bans investitur förrättades år 1256 af
Lunds erkebiskop. Mao vet dock icke att något
särdeles af honom blifvit uträttadt, mer än den
författning, att nyvigde prester skulle i
domkyrkan öfva sig innan de fingo befordras till andeliga
lägenheter, lian dog den 3 Mars 1267, och
begrofs hos sina ordensbröder i Enköping.
Laurentius, biskop i Linköping från 1233 till
125S. Under hans tid bolls det stora kyrkomötet
i Skenninge. Han var en om stiftet och
domkyrkan nitisk man, och besörjde den senares
tillbyggnad med 40 alnar. Han åtnjöt den äran, att
inviga erkebiskop Jarlerus och att kröna konung
Waldemar. Efter hvad som den tiden icke var
ovanligt, nedlade ban embetet år 1258; men
lärer hafva lefvat ända till 1270, dä han tros
hafva aflidit i en hög ålder.
Luurentius, biskop i Skara år 1238. Han hade
besökt Jerusalem och uppehöll sig på hemvägen i
Rom, der ban vann påfvens ynnest i så hög grad,
att denne upphöjde honom på den då lediga
biskopsstolen i Skara. Ban följde Birger Jarl på
dess resa till Norrige, när denne ditförde sin
dotter Richissa; men han lärer redan då, några år
förut, hafva nedlagt sitt embete. Han dog d. 31
Okt. 1257.
Laurentius, äfvenledes biskop i Skara år 1356.
lian föddes i Wadsbo härad och hade förut varit
kanik, samt ändtligen dekanus i Skara, innan ban
uppböjdes på biskopsstolen. Ilan innehade den
likväl endast i två år, emedan han dog i början af
år 1358.
Laurentius Petri, den förste Lutherske
erkebiskopen i Sverige, var son af en smed i Örebro
och föddes derstädes 1499. Ilan hade, tillika med
sin äldre broder, Olaus, begifvit sig till
Tyskland att studera i Wittenberg, der de blefvo
bekante med Luther och hans lära, hörde således till
de förste och varmaste anhängarne af hans
reformation. De promoverades begge till magistrar år
1518 och återkommo till fäderneslandet år 1520,
jnst vid tiden af Stockholms blodbad, der de
voro nära att öka offrens antal. Gustaf Wasa lärde
känna dem och insåg hvad nytta han kunde draga
af deras nit, lärdom och oförskräckthet, för att
i riket införa Lutherska läran. Isynnerhet var den
yngre, Lars, hans gunstling, och ban gaf honom
härpå det omisskänneligaste bevis, då ban
befordrade honom, den 32-årige mannen, till den högste
inom sitt stånd. När konungen, af en deputation från
presterskapet, blifvit underrättad om valets utgång,
bekräftade ban det genast. Invigningen försiggick
i Gråmunkekyrkan, nuvarande Riridarholms, der
konungen sjelf till honom öfverlemnade
biskops-stafven. Ceremonien förrättades af biskop
Sommar i Strengnäs. Den ägde rum söndagen fore
Michaeli år 1531. Gustaf bedrog sig icke i sitt
val. Den nye erkebiskopen visade allt igenom
samma värma, samma frimodiga verksamhet för
den evangeliska lärans spridande, som först
ådragit honom Gustafs bevågenhet, och han utmärkte
honom också på allt sätt, gaf honom en lifvakt
af 50 soldater, på det han icke måtte sakna den
yttre aktning, som den vid de kalholske
presternes prakt vanda menigheten så gerna fäste vid
. skenet, hvilket bon ännu ej förstod skilja från
verkligheten, och förskaffade honom en brud af
sin egen slägt, Elisabeth Matheidolter, konungens
kusin. Laurentius, som i sin kraftfullaste ålder
blifvit upphöjd till erkebiskop, innehade denna plats
i 42 år; ty ban afled först d. 26 Okt. 1573,
under sin långa embetsutöfning vittne till den läras
allmänneliga utspridande, för hvars sak han stridt
och verkat, och till de skiften, som öfvergingo
konungahuset, ty det blef hans lott att sätta
kronan, icke blott på Erik XIV:s, utan äfven på
Johan lll:s hufvud, sedan ban sammanvigt deras
fader vid de tvenne gemåler, hvilka skänkt honom
dessa båda söner. Ilan bär med skäl hederstiteln
af nordlandens apostel och evangelist. Ilan var en
af sin tids störste stilister och skriftställare i
Sverige. Ilar författat en Svensk krönika, som dock
påstås endast vara en omarbetning af broderns;
en Postilla; en Psalmbok; en Undervisning om
Nattvardens begående; den Svenska Kyrko-ordningen och
en mängd andra skrifter i enahanda syftning.
Laurentius Petri Cotlius och Laurentius
Paulinus (»otlius. Se: Gol/tus.
Laurentius ni|colai. Se: Klos/erlasse,
Laurentius jtnrtrere, var erkediakonus i Upsala
och domprost i Strengnäs samt Gustaf I:s kansler
frän 1524 till 1527. Då de andelige utcslötos ur
rådet, måste ban väl äfven lemna det; men
kallades jemväl sedermera af konungen "vårt Rådb"
och anses såsom den siste andelige man, hvilken
haft säte i Svenska rådet. Som ersättning for
det förlorade rådsembetet förordnades ban år 1529,
jemte flera andra, till slottslofven på Stockholms
slott. Dog i Strengnäs den 29 April 1552.
Laurin, Jolinn, son till prosten och
kyrkoherden i Söderköping, Laurinus, lärer såsom ung
hafva rest utomlands, emedan ban år 1661 i Brüssel
värfvades till soldat vid hertigens af Villa-IIermosa
regemente; men hvarifrån ban följande året tog
afsked, reste till Ostindien, tjenstgjorde der i tre
år, återkom till Sverige, blef 1668 löjtnant vid
amiralitetet, befordrades småningom och dog 1697
såsom öfverste och kommendant på Marstrand.
Adlad år 1678 bibehöll han sitt namn; men som
ban dog barnlös, utgick ätten med bonom.
Laurin, Carl tiustaf, grufmedikus i Falun,
der ban, endast 36 år gammal, afled i en gängse
rötfeber. Det beter om honom i Sackléns
Lakare-Det. IL 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
