Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
578
Lefubnre.
Lefrén.
tunnt bakverk, och, i serskildt bemärkelse, en oblat
eller bostia.
Lefehure, Johan Henrik. Stamfadern var en
omkring år 1645 lill Sverige invandrad reformert,
hvilken nedsatte sig i Stockholm och der idkade
handel. Johan Ilenrik var en ättliag af denne,
som inköpte och betydligt förbättrade
roessingsbru-ket i Norrköping, der ban anlade ett konstgjuteri,
hvarvid, bland annat, fingerborgar tillverkades.
Hade många municipala befattningar, var, jemte
Kjerrman, ledamot i vexelkontoret och samlade
betydlig förmögenhet. Hade äfven kärlek för
vetenskaperna och införskref en akromatisk tub, den
första som funnits i Sverige. Född 1708, död 1767.
LelTel-anil (Anus clypeata), en till andslägtets
andra grupp, gräsänder, börande fogel af 20 tums
längd, med lång spadlikt utvidgad näbb, försedd
med borstlika tänder-, vingspegeln grön, framtill
begränsad af ett hvitt streck; vingtäckarne ljusblå.
Hannen bar mörkgrönt hufvud och hals, skiftande
i blått; kräfvan och öfverbröstet hvita, magen
brun; ryggen mörkbrun. Honan cirka 2 tum
mindre än hannen, är under grå, med svarta fläckar
på .bröst och sidor. Ungfogeln olik don gamla.
Förekommer uti floder och kärr i de södra och
mellersta delarne af riket, och mera i de östra
än i de vestra, samt vistas der i större eller mindre
flockar, utom fortplantningstiden, då de fördela
sig parvis. Han går dåligt; men flyger lätt och
är mycket skygg. Ilan flyttar bort om vintern;
men återkommer om våren. Födoämnena bestå
isynnerhet af vattenväxter och deras frön, samt
vatten-insekter. Honan lägger 8 —14 temligen
små, smutsigt gulhvita ägg uti ett näste på en
tufva i kärr, mossar eller på holmar i floder.
Lerner, Sven Peter, medicine doktor, född d.
7 Juni 1776 i Götheborg, der fadern var
stadsmäklare och skeppsklarerare, blef, vid endast 13
års ålder, studerande i Lund, disputerade der pro
exercitio 1791 och blef promoverad till med.
doktor i Upsala 1797, gjorde en utländsk resa,
hvarunder ban isynnerhet uppehöll sig i Köpenhamn;
men bosatte sig sedan i Upsala, der ban inrättade
ett boktryckeri. Har utgifvit åtskilliga skrifter,
såsom öfversättning på Tyska af Ilöijers afhandling
om den Filosofiska Konstruktionen; Lärobok i
Geografien; öfversättning på Tyska af Geijers Svenska
Folkets Historia; Tidning i Blandade ämnen; flere
uppsatser i Silfverstolpes Journal, Phosphoros, m. m.
Har dessutom ombesörjt redaktionen af Bibliothek
der deutschen Klassiker.
Le iller, Kinil, född i Köpenhamn 1906; men
flyttade med sin fader till Götheborg och
studerade sedan vid målare-akademien i Stockholm, der
ban för närvarande är embetsmålare. "Kopierar
skickligt andra mästares arbeten, stundom med
bi-behällande af originalets egenlioter."
Leriler, Krik Maniel, kyrkoherde i
Romfartuna och död derstädes år 1807, endast 46 år
gammal, har skrifvit ett Åreminne öfver
riksmarsken Jakob Pontusson De la Gardie, hvilket år
1794 belönades af Svenska akademien med stora
dubbla priset.
Lefnaitabeakrirning. För att lemna så väl
häf-deforskaren som biografen en möjlighet att
sanningsenligt teckna aflidne personers lefnad, och
följaktligen åstadkomma en större fullkomlighet i de
historiska arbetena, utfärdades d. 26 Juni 1749 en
kongl, förordning, hvari påbjöds, att vid
förefallande dödsfall af frälse och ofrälse män, såsom
prester, ståndspersoner, hvilka ej äro af
ridderskapet och adeln, och de förnämare af
borgerskapet i städerna, borde sterbhuset afgifva, hvart till
sitt ställe, nemligen adeln till riddarhuset,
presterskapet till konsistorierna, och de öfrige af ofrälse
stånd till det forum, under hvilket sterbhuset bör,
en skriftlig berättelse om den aflidnes härkomst,
de tjenster ban gjort riket och det allmänna,
eller det näringssätt ban idkat, samt hvad eljest
märkvärdigt tilldragit sig med honom. Härjemte
uppmanades den aflidnes anhörige, att af ömhet för
den närskyldes minne, så långt möjligt vore söka
med bevis styrka uppgifterna, så alt efterverlden
till hvilkn de lemnades, äfven om de i högsta grad
voro smickrande, icke måtte draga uppgiften i
tvifvelsmål. Dessa lefnadsbeskrifningar skulle, från
hvart ställe der de inlemnas, vid årets slut
insändas till kansli-kollegium, för att förvaras uti
riksarkivet. Man kan ej annat än beklaga, alt denna
regeringens omsorgsfulla anmodan råkat i glömska
och ej heller blifvit upplifvad.
Leirén, Johan Peter, född den 17 Februari
1784 i Åbo, der fadern, Lars Olssön L., var
professor och tbeol. doktor. Dennes fader var bonde
i Levene socken af Skaraborgs län. Ynglingens
båg vände sig tidigt till krigsyrket, och ban
intogs år 1 799 som kadett på Carlberg, hvarifrån
ban utexaminerades 1802, anställdes som fändrik
vid d. v. Finska, nu Andra gardet; men
tjenstgjorde vid fältmätnings-korpsen, hvarest ban 1806
blef löjtnant. År 1808 utnämndes han till
stabsadjutant vid general-adjutants-expeditionen och
ka-piten i arméen, kommenderades i Juli 1809 till
tjenstgöring vid norra arméen, der ban utförde
åtskilliga rekognosceringar och vid en sådan
öf-verraskade och tillfångatog en Rysk postering af
en officer och 35 man; blef 1811 stabs-adjutant
bos befälhafvaren för vestra arméen, fältmarskalken
grefve Essen, och innehade från sommaren 1812
den s. k. hemliga portföljen; bivistade, under
fälttåget i Norrige 1814, träffningarne vid Tistedalen
d. 1, vid Isse bruk d. 5 och Trönborgs kyrka d.
7 Aug. Blef s. å. R. S. O. och öfverste-löjtnant
i arméen. Adlad 1S18, och blef 1820
tjenstgörande adjutant bos d. v. kronprinsen, och åtta år
senare chef för dess stab. Förordnades 1821 alt
förestå guvcrnörs-embetet vid krigs-akademien pä
Carlberg, till hvilket embete ban utnämndes 1824;
men tog afsked 1839, hvarvid konungen
förklarade honom sitt välbehag öfver sättet, hvarpå bao
förvaltat detsamma. Han hade vid läroverket
infört åtskilliga förbättringar i undervisningssnltet
och administrationen. Har sedan blifvit befordrad
till general-major, general-löjtnant, cbef för
inge-niör-korpsen och tillförordnad president i
krigskollegium, samt kommendör med stora korset af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
