- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
579

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

litt Tve rk I».

Lehnkerfi

579

S. O. Har baft flera förtroende-uppdrag, varit
ledamot af åtskillig» kommittéer och äfven blifvit
det af vetenskaps-akademien. Såsom riksdagsman
har ban ofta talat på riddarhuset, och dervid
hyllat de moderat-konservativa grundsatserna. Har
utgifvit: Foreläsningar i Krigsvetenskapen, hvilka,
åtkomna 1818, då väckte mycket uppseende och
egentligen gjorde sin författare kand af nationen;
Tal i Vexelundervisnings-sällskapet 1825, samt
åtskilliga sådana i krigsvetenskaps-akademien öfver
vetenskapliga ämnen. General L. är äfven konstnär
och det beter om honom i Roijes Mål. Lexikon:
"En ganska skicklig landskapstecknare i ett eget,
raskt manér, inen nästan uteslutande med penna
och bläck. Hans löfbildning och hans förgreningar
äro naturenliga, och i bela behandlingen råder en
lätthet, ett visst okonstladt eget sätt, utan alla
anspråk, men genialiskt, stundom grandiost."

littfverkU, lefverslag, en förening af jern med
svafvel, och således tillhörande slägtet jern bland
mineralierne, bestående af föreningar i olika
proportioner af enkelt och halfannangång svafveljern,
som förekommer på åtskilliga ställen i riket, bland
andra i Falu grufva.

liefversten, kallas några till slägtet carbonater
börande mineralier, hvilka hufvudsakligen bestå af
kolsyrad kalk, och således äro kalkstens-arter,
hvilka dock äro i betydlig mån förorenade, och
i följd deraf till färgen lefverbruna, samt
förekomma dels uti alunskiffern vid Andrarum, dels
på Kinnekulle, samt flere andra ställen i riket.

liefvU leuuiii, Ångermanlands-dialekt, betyder
komma till helsan.

Leea eller hyra för hus i städerna betalas på
förfallodag, vid fara af utsökning och utan afseende
derpå om hyresmannen verkligen begagnat den
hyrda egendomen. Legan gäller för den tid som
betingas i öfverenskommelsen, så framt ej huset
säljes; ty köp bryter lega. Ägaren är berättigad,
att qvarhålla hyresmannens lösören, såsom
säkerhet för obetald hyra. Vid andra tillfällen
underkastas legobestämmelserna andra vilkor. Se t. ex.
Gäslgi[veri.

Leenuui, annex till Tengened, beläget i Wiste
härad af Skaraborgs län, 3 mil O.S.O. från
Wenersborg. Kyrkan är af sten och mycket gammal.
I socknen märkes Annestorp, 1 mtl. frälse, skall
fordom varit bebodt af Ane, en fylkeskonung, som
ägde den härintill varande staden Anestad, hvilken,
nu förvandlad till by, är belägen i Främmestads
socken. På Annestorp bodde Skara stifts biskop
Jakob Johansson Westrogotbus, död d. 12 Dec.
I(i07. Socknen innefattar mtl. och bar 320
invånare. Adr. Lidköping.

IiegoatKuiiua kallas den tid, då elt kontrakt om
brukande af jord eller om tjenstförråltningar
upphör. Flyttningstiden för tjenstehjon är en gäng
för alla bestämd; legostämman à jord deremot
beror af kontraktet. Det rubbas blott genom
egendomens försäljning, ty köp bryter legostämma,
eller genom godvillig öfverenskommelse, eller
också genom elt sådant brottsligt förfarande å ena
sidan, som frikallar den andra parten från sina

förbindelser. Så t. ex. om hyresgästen förer ett
lastbart lefverne, så att det väcker ippseende, kan
ban genast uppsägas. (Se: Ftyltningstid.)

Lehnberg, Mlagnua, föddes d. 22 Maj 1758 i
Södra Wi socken af Kalmar stift. Fadern var
bof-rätts-kommissarie. Sonen blef väl 1776 student i
Upsala; men måste, för möjligheten att kunna
fullfölja sina studier, taga kondition som barnlärare.
Ilan hade egentligen önskat att få ingå i kansliet,
men samma ekonomiska svårigheter hindrade det,
och först 1785 lyckades ban blifva prestvigd, då
ban begaf sig till Stockholm, der ban blef
komministers-adjunkt vid Storkyrkan. På denna
anspråkslösa plats qvarstannade han i nära tre år.
År 1787 hade Svenska akademien utsatt till
prisämne i vältaligbeten, elt äreminne öfver Birger
Jarl. Lehnberg täflade. Då bans skrift upplästes
i akademien, väckte den en så allmän beundran,
att högsta priset enhälligt tillerkändes densamma.
Bland de icke minst förtjuste var konungen.
Namnsedeln öppnades, men innehöll blott ett tänkespråk.
Då förf:s namn sedan blef kändt, bade, bland de
närvarande domrarne, knappt någon enda förut
bort det omtalas. Detta namns ära var likväl
redan afgjord, och då han två år senare, i
äreminnet öfver Gyllenhjelm, om möjligl öfverträffade
det förra, sade man om bonom, alt Svenska
vältaligheten med honom föddes fullvuxen. Äfven
bans verldsliga lycka var härmed gjord. Han
utnämndes genast till konungens hofpredikant,
följande året till kyrkoherde uti Kungsholmen i
Stockholm, hvarvid Sånga och Skà tillades honom
såsom prebende, och Svenska akademien skyndade
att upptaga bonom bland sina ledamöter efter
grefve Hermansson. Efter Gustaf III:s död
utnämnde bonom enkedrottningen till sin
öfver-hofpredi-kant år 1792, och åtta år senare erhöll ban
samma förtroende af dess son, konungen, samt
flyttades till kyrkoherde-beställningen i Jakobs och
Johannis församlingar. Ilan blef år 1797
Serafimerorden» bistoriograf, med rätt att bära den mindre
officiant-stjernan. Theol. doktor 1800. År 1805
blef han biskop i Linköping; men afled derstädes
i sin bästa ålder d. 9 Dee. 1808, endast 50 år
gammal. Lehnberg var sin tids störste vältalare
och ypperste predikant i Sverige. Man bar i
senare tider sökt fördunkla hans ära, genom
tillvitelser för akademisk flärd, tillskrufvade fraser,
sökta prydnader, svulst, brist på sannt kristligt
sinne, o. s. v. Något litet af dessa tillvitelser är
sannt, det mesta öfverdrifven livad som hos
Lehnberg var fel, tillhörde likväl dels formen för hans
litterära arbeten, dessa äreminnen, som man med
skäl utdömt, dels tidens smak, som älskade
kryddor och blomster; men om man frändrager dessa
brister, hvilka äro tidens, återstår likväl nog
mycket, som är Lehnberg* eget, skönt, innerligt,
högtidligt, rörande och intagande, hvilket i alla tider
skall bibehålla sitt värde, och man skulle Gnna sig
ganska belåten om de, hvilka så bittert tadlat
Lehnberg, ägt blott en del af hans anda och
tankeförmåga eller af hans magt öfver uttrycket. — Hans
ende son, Carl Maguus, upphöjdes i adligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free