Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lejonkulan.
Lejonram.
585
öfver sin förra man oeb de öfriga der begrafna
Sturarne; en summa penningar anslogs till
Sture-cborens vidmagthållande derstädes, och hon
gjorde äfven betydliga anslag till nämnde domkyrkas
prydnad. Med konungahuset skall hon hafva stått
i mycket godt förstånd. Då Gustaf Adolf
återkom från Danzig, vistades han någon tid bos
henne pä Hörningsholm, sannolikt för att fullborda
eller påskynda arbetet vid de närbelägna skansarne.
Gustaf Gustafsson (sedan grefven af Wasaborg) hade
förut blifvit lemnad åt den ädla grefvinnans vård.
Ebba Lejonhufvud dog 1655, och är begrafven i
Upsala domkyrka.
Lejonkulan eller Lejonslätten invid kongl.
Djurgården i Stockholm, var först boställe för
jägare, hvilka gjorde tjenst hos de kungliga på
deras jagtpartier utom Djurgården, och vid sådana
tillfällen voro dem föl jäktige, äfven på längre
resor. Här förvarades lejon, som fordom hörde till
den kungliga prakten. Vid sin kröning 1650 lät
drottning Christina anställa en djurfäktning
emellan hästar, räfvar, en björn, en buffeloxe och ett
lejon. Detta skådespel förnyades flera gånger
under denna stora högtidlighet, hvilken fortfor derå
veckor. Ett värdigare och fredligare skådespel
gafs bär 40 år senare, då en theatertrupp af
unga studerande, anförde af Adelcrantz, bår
uppförde åtskilliga theaterstycken, bland andra ett på
Carl XI:s födelsedag år 1689. Det sista lejonet
blef skjutet af nuvarande hofjägmästaren Ströms
far 1792; benen nedgräfdes nära Djursborg. År
1782 beslöts, att bostället skulle indragas och
basen nedrifvas, efter sista jägarens dotters död,
som innehade det på lifstid. Under tiden var der
anlagd en blankläders-fabrik, hvilken, efter några års
drifvande, såldes på auktion i krigs-kollegium 1799.
År 1827 blef Lejonslätten inköpt och förenad med
Blå Porten, såsom förste öfver-jägmästarens
boställe. (irefve Piper bortarrenderade det på 30 är;
men Lejonslätten inlöstes, vid pass ett år
derefter, af Djurgårdskassan. Det bortarrenderades 1829
på 50 år till regements-läkaren Nerman, mot 50
R:dr B:ko. Ban bebyggde och förskönade stället,
så att denna lägenhet är ett ganska vackert
sommarnöje. Det innehades 1844 af löjtnant Nerman.
Lejonliüllan, en helsobrunn vid Strömstad. Dess
vatten bar, vid kemisk undersökning, visat sig
innehålla kolsyradt jern, något svafvelbundet väte,
kolsyrad| natron, obetydligt saltsyradt natron samt
något jordsalt. Ar 1836 försågs Lejonkällan med
ett nytt brunnshus af föga ansenlighet.
Lejonuiarrk, Sven, son till prosten i Uskela,
Agricola, hvilken åter var sonson af biskop
Agricola i Åbo. Ilan bar först faderns namn; men
utbytte det sedan inot Åkermark, så mot Åkerman,
och sist, då ban år 1686 adlades, mot
Lejon-marek, hvilket bans farfader erhållit, då han
såsom biskop i Revel, är 1584, hugnades med
adelskap, ehuru både han och hans son fortforo att
kalla sig Agricola. L. föddes i Uskela d. 22 Fehr.
1649, blef vid 30 års ilder landssekreterare i
Upsala, ledamot af lagkommissionen och vice president
i Åbo hofrätt, hvarifrån ban 1721 erhöll afsked med
landshöfdinge titel. Han var en utmärkt jurist och
skall nästan ensam hafva författat giftermålsbalken
i vår nuvarande lag, derjemte ganska boksynt och
en stor samlare af historiska dokumenter och
handlingar; men ingen utmärkt stilist, och något hård
i meningar som i stil, hvilket hans betänkanden i
reduktions-kommissionen utvisa. Denna sträfhet var
nära atl bringa bonom i olycka; emedan ban år
1689 till nämnda kommission afgaf ett utlåtande,
som föranledde konungens befallning att bäkta
honom. Han benådades likväl, då ban inkommit med
en ganska ödmjuk böneskrift. Under Carl XII:s
senaste regeringsår börde ban till oppositionen,
begagnades af dess ledare och lärer icke hafva
varit fremmande för de planer, som bade
regeringssättets förändring till följd. Han dog den 26 Juli
1728 på sin egendom Finsta i Roslagen, hvilken
fordom tillhört den beliga Brigitta. Hans sonson,
Lejouiiiarck, Ciustaf Adolf, bergsråd, vice
president, R. af N. O. och i 51 år tjenstgörande
i bergs-kollegium, född d. 6 Sept. 1734, död den
4 Maj 1815, var en utmärkt embetsmän och
ägde sådana mathematiska insigter, att då ban
lemnade Upsala akademi, der han studerat, beklagade
Klingenstjerna detta såsom en stor förlust för
lärosätet. Han var en ganska verksam riksdagsman,
tillhörande hattpartiet; men utan att deltaga i dess
ytterligheter. Ledamot af vetenskaps-akademien,
hvars handlingar ban riktat med flera uppsatser,
särdeles af algebraiskt innehåll. Hans son,
Lejoiiuiarck, Jolin Adolf, hofmarskalk,
kom-merse-råd, R. af N. O., Led. af W. A., hvars
kamererare ban är, född år 1776. Såsom
tabellkommissionens sekreterare och i många år
författare af dess berättelser, bar ban stor förtjenst
om det Svenska tabellverket.
Lejomuarck, Jolmn Jakob, broder till den
ofvanstående Gustaf Adolf L., var född i
Stockholm 1729, skickades vid 10 års ålder till Upsala
och inskrefs 1749 i Stockholms nation såsom dess
curator illustris. Han tyckes hafva varit
obeslutsam, huruvida han skulle egna sig åt medicinen,
såsom brödyrke, eller lefva oberoende på familjens
egendom Finsta; ty han vistades här från 1751
till 1756, flyttade derifrån till Westergöthland och
så till Uddevalla, der han 1767 förordnades att
föreslå provincial-läkare-tjensten. År 1769 fick
han fullmagt såsom lifmedikus, och tre år senare,
således först vid 43 års ålder, erhöll han af
medicinska fakulteten i Lund medicine doktors-diplom.
Samma år utnämndes ban till provincialläkare i
Bohuslän; men bylte 1782 tjenst med
provincial-läkaren Skragge i Filipstad. Här lärer han likväl
icke hafva trifvits; ty redan följande året tog han
afsked, och praktiserade sedan dels i Götheborg,
dels i Warberg. Dog d. 16 Febr. 1818 i sitt
89:de år. "Var känd för mycken gudfruktigbet,
vidsträckt lärdom och såsom en stor musikus."
Ilar utgifvit ett par skrifter, tryckta i "Läkaren
och Naturforskaren", samt i läkaresällskapets
handlingar.
Lejonrain, Joen, hette förut Thorsson, var
till en början kanslist i kansli-kollegium; men gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
