Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lek ninn.
Leksand»
köping. Kyrkan är af sten och gammal. I biskop
ßrasks register 1527 anföres, att d. 5 Febr. s. å.
"ecclesia Lekared, med dess 5 altaren, blef
con-secrerad till ära för kyrkans patron S. Ciriacus
martyren." I socknen märkes WiA eller
Wändels-torp säteri, 2 mtl., tillbör G. A. Mobeck. Öster
från gården nti en äng, nära Munkeboda förmenta
kloster, finnas tecken efter betydliga byggnader.
Sägnen förmäler, att gräfningar bär fordom skett;
men att man hvarje gäng blifvit hindrad af en
ofantligt stor orm, som framkommit ur jorden. På
hemmanet Munkebo synes ett större rundt rör, som
tros vara ruin efter en byggnad. Lindar, hvilka
annars ej växa härstädes, framskjuta ur gamla
stubbar i röret. Sägnen vill veta, att bär på
socknens högsta backe legat ett nunnekloster, hvars
motsvarande munkekloster låg på Östra Höreda bys
ägor. Namnet Munkebo synes antyda ett motsatt
förhållande. Vid torpet Uddebo och
kyrkoberde-stomhemmanets ägor hafva funnits uråldriga
offerkällor. Ar 1529, lördagen efter riddaren S:t
Görans dag, var vid Lekeryd ett möte emellan de
utskickade frän Östergöthland samt Jönköpings
borgare och allmogen i Småland; de utskickade fingo
då intet annat svar, än att Småländningarne skulle
låta nöja sig med hvad Westgötha-herrarne
företogo (se: Larfs socken), hvilka börjat upproret
mot konung Gustaf. Socknen består af 44 J mtl. och
har 1,289 invånare. Af dess areal, 12,243 tunnl.,
äro 840 sjöar och kärr. Adr. Jönköping.
Lekman eller Laicus, nyttjadt i motsats till
klerk (clericus), betecknar en person, som icke
tillhör det andliga ståndet.
Leksand, ett kontrakt af Westerås stift, inom
Stora Kopparbergs län, består af 1 regalt
pastorat: Leksand med Djura kapell, samt 3 konsist, af
2 klassen: Gagnef med Mockfjerds kapell, Abl
samt Bjursås, hvilka tillsammans hafva en
folkmängd af 20,811 personer.
Leksand, en socken med Djura kapell utgör ett
regalt pastorat af 1 kl., är belägen i Stora
Kopparbergs län, Nedre Siljans fögderi eller
Öster-Dalarne, Leksands kontrakt af Westerås stift, 6
mil V.N.V. från Falun. Socknen delas i fyra
fjer-dingar, nemligen: Härads, Näsbygge, Åsbygge och
Rönnäs fjerdingar. Presterne i Leksand hade
under påfvetiden stor magt och anseende framför de
öfrige presterne i Dalarne, och voro tillika Westerås
kapitelsmän eller kanonici. Leksands prosteri
sträckte sig fordom öfver hela Dalarne, och pastorerne
derstädes kallades Dalprostar eller provastir i
Dalom. Kyrkan är byggd af sten och mycket
gammal, belägen på en sandig udde vid Dal-elfven,
som är utsatt för utskärning, och måst skyddas
medelst pålning. Den är rymlig, men knappt
tillräcklig för den stora folkmängden, 10,648
personer, hvarföre stora läktare äro anbragte. Den är
prydd med Svenska konungars porträtter och bar
inånga epitafier; ibland andra kyrkoherden Troili
och dess fru, känd för sin gifmildhet, under namn
af Stormor i Dalom. Den betydligaste sjön är
Siljan. Den utgör i norr en stor del af socknens
gräns, och har cn lång vik, kallad Hjortnäsviken,
som sträcker sig i söder till Leksands kyrka.
Kyr-kohvn, belägen vid Dalelfvens utlopp ur Siljan, ar
vidsträckt, och bar ett godt läge för bandel och
rörelse, emedan den ligger vid stora stråkvägen
uppåt Dalarne, och bar sjöfart på Siljan, der ett
ångfartyg hvarje vecka passerar emellan byn och
Mora samt stundom åt Orsa. En annan vik kallas
Limviken. Största ön inom socknen är Wäfverön
och ligger vid Hjortnäsvikens början. De öfriga
sjöarne äro Fiolen, Snesen, Djursjön, Styrsjön,
Go-pen, Röllsjön och Erlan. Segelfart har man från
Siljan långs ner efter Dalelfven, ända till
Gråda-fallen i Gagnef. De största och högsta bergen
äro Årsledsberget, Yxberqet, Hästberget, Björberg,
Gränsberg, Skiberg, Skinnar Asen och Erlknubben,
m. fl. Af mineralier har man i Skiberget funnit
brunsten och kopparmalm, i Nålberget äfvenledes
brunsten, i Åsberget kopparkis. Jernmalm bar
träffats vid Gryt berget, Fregåsberget, samt vid
Westannors by. I Näsbyberget bar brutits
silfver-haltig blyglans. På myror är ej brist. Dessutom
märkes i socknen: Kungshögen, Marnas by , Ltmå
bruk (se dessa ord), Edshult, en egendom med
vacker belägenhet vid Dalelfven, väl bebyggd; i
skogen vid Närbotdga ström dolde sig Gustaf Wasa i
tre dagar, under en nedfallen tall, eller så kallad
låga, för att sköta sina under flykten från Isala i
halmlasset undfångna sår. Stället har sedermera
blifvit kalladt Närbo. — Herr Peder, kyrkoherde
i Leksand år 1528, var delaktig i Daljunkaren»
(se detta ord) uppror och blef derföre straffad. År
1531 blefvo de af konung Gustaf I, i anledning
af klockornas utlemnande, till Dalarne utsände män
i Leksand illa slagne, sedan man först frågat dem
om de ville hafva klockorna; fogden öfver
Dalarne, Lasse Eriksson, blef isynnerhet värst
behandlad och var nära döden. År 1671 var denna
socken smittad af trollväsendet, och brändes bär d.
6 Febr. s. å. 8 föregifna trollkäringar. Då
Dalallmogen ar 1743 tågade till Stockholm i ändamål
att inverka på tbronföljarevalet, bade en så stor
mängd af dem församlats i Leksand, att
dåvarande landshöfdingen Wennerstedt knappt fick rom i
sockenstugan, som var omhvärfd af allmogen. Han
lät uppläsa konungens befallning, att bela
Dalregementet skulle bryta upp till Westerbotten.
Darkarlarne yttrade då med sorl, att intet manskap
skulle gå från orten, innan de som varit orsak till
krigets i Finland olyckliga utgång blifvit straffade
och thronföljden efter deras önskan fastställd. —
Vid sitt besök i Dalarne i Sept. 1788, var konung
Gustaf III äfven i Leksand, och, klädd i denna
sockens drägt, talade ban till den församlade
allmogen. På gränsen emellan Leksand och Sollerö
socknar finnes ett berg, hvarom följande berättas.
En man befann sig en dag derstädes och blef
oförmodadt varse en grufva, i hvilken folk arbetade,
såsom ban tyckte sig se. Ett stycke derifrån var
en hytta, der andra voro sysselsatta med smältning
af kopparmalm. Då mannen, som bäst stod och
förvånade sig öfver hvad han såg, försvann
alltsammans. Ilan drog deraf den slutsats, att hvad
ban sett varit "råanden." Men öfvertygad, att har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
