Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leksjiibo.
Leinnlu«i
589
skalle finnas kopparmalm, beslöt ban alt vid
annat tillfälle undersöka förhållandet. I tysthet gick
ban sina Tärde; men bleckade i träden, för att
framdeles säkert återfiona stället; dock skall ban
sedermera aldrig kunnat finna det.
Leksands-allmogen utmärker sig bland Dal-allmogen for
arbet-sarahet och snygghet, sköter väl sin åker, och
brukar så kalladt fyrkland, bestående af värråg,
bafra, korn och ärter. Tillika odlas här ej
obetydligt humla. Spånad idkas af allmogens
qvinnor, Tör hvilka penningförtjensten dervid är
betydlig. Skog finnes tillräcklig för socknens behof,
ehuru ofta aflägsen från byarne. Spannmål måste
till en del förskaffas från andra orter.
Folknärin-garne äro åkerbruk, boskapsskötsel, forsling,
timrande, slöjd och arbete i fremmande orter.
Socknen bar på statens bekostnad, från och med 1819
till och med 1826, undergått allmänt storskifte.
Den innefattar 152J mtl. och bar en areal af
9,829 tunnl. åker, 29,702 tunnl. äng och annan
slaga, samt omkring 150,000 tunnl. skog,
hvartill kommer 50,000 tunnl. sjöar och kärr. Adr.
Gagnef.
LeksJObo eller liexsjübo, jernbruk i
Söder-berkes socken af Stora Kopparbergs län, vid
vattendraget mellan Leksjöbosjön och södra Barken,
skall vara anlagdt 1630 och stadfästadt 1689.
Bruket bar 1 härd och 500 skepp:d pri vi], årligt
smide af eget tackjern från Tunkarlsbo hytta,
flammarskatten utgöres med 5 skepp:d.
Tillverkningen vågföres i Stockholm. Bruket har fordom
tillhört bergsmän och äges nu mera af grefve C.
J. von Hermansson och friherre G. Lilljehorn.
Lekåsn, en socken med Åsaka, Foglum, Kyrkas
och Essunga, belägen i Barne bärad af Skaraborgs
län, Wilska kontrakt af Skara stift, 3 J mil N.O.
från Alingsås. Kyrkan, af okänd ålder, uppgifves
vara byggd på lemningarne af något hedniskt tempel,
och är af sten. Ej långt derifrån, vid Bragnums
by, finnas 7 uppresta stenhällar af 4 till 6 alnars
böjd. En ättestupa skall hafva funnits på Lekåsa
utmark och ett offerställe öster om kyrkan. På
det högsta Skaraberget à Bragnums ängar, synas
lemningar efter en gammal borg eller skans.
Jättegrytor anträffas på åtskilliga ställen. Vid
Abra-bamstorp bar stått en runsten, som blifvit förd
till Dagsnäs (se delta ord). Socknen bör till 2
kl. konsist. Den består af 11 ^ mtl. och bar 466
invånare. Dess areal utgör 2,337 tunn)., hvaraf
endast 10 äro sjö och kärr. Adr. Skara eller
Alingsås.
Lembke eller Leuiclie, Johan Filip, från
Nurnberg, var född år 1631 och inkallades till
Sverige, der ban, utom många andra arbeten på
Drottningholm, målat Carl X:s fältslag. Han var en
ganska utmärkt bataljmålare, i Boorguignons manér,
och man bar anmärkt, att på de flesta af hans
taflor finnes en stor och ganska väl målad häst,
använd såsom bufvudfigur. Ilan lärer hafva dött
1711 eller 1713 i Stockholm, såsom det säges i
största fattigdom, emedan man icke blott
försummade bonom, utan till och med icke betalte
honom för hans senaste arbeten, for hvilka ban bade
flera tusen riksdaler att fordra, hvarom ban
förgäfves påminte.
Kieinmich, Magnus, bandiande i Götheborg, bar
bevarat sitt minne genom donationer af 1,000 R:dr
till dervarande Sahlgrenska sjukhuset, år 1805,
samt 400 R:dr till stipendium vid trivial-skolan,
och hvaraf räntan af apologisten årligen utdelas
till de mest behöfvande samt för dygd och flit
utmärkte gossar i apologist-klassen.
Lemnen, jernbruk, i Tjällmo socken af
Öster-götblands län, uppbyggdes med kongl,
bergskollegii tillstånd 1727. År 1815 privilegierades och
uppbyggdes en plåtbammare, med glödugn och
tvenne härdar, samt frihet att smida 240 skepp:d.
Samma år erhölls privilegium för ett skär- och
valsverk med glödugn. Bruket bar nu 2 härdar och
020 skdpp:d privil. årligt smide af köpetackjern,
hvarföre hammarskatt utgöres med 8 skepp d 6
lisp:d. Frälsesmidct är bärslädes 90 skepp:d. Vid
bruket blef, i medlet af 1820-talet, uppförd en stor
och vacker sätesbyggning af tegel. En skattlagd
mjölqvarn med 3 par stenar, ett tröskverk, som
drifves med vatten, och ett tegelslageri hafva från
längre tider här varit anlagda. Brukets stämpel
visar Lå inom en krets af punkter.
Afsättnings-orteo är Norrköping och Stockholm. Ägare: F.
Wassrin.
Vit*miihuIi, annex till Korsberga, beläget i Östra
bärad af Jönköpings län, 5 mil. S O. från Ekesjö.
Kyrkan är en gammal offerkyrka och ännu år 1843
kom fjerran ifrån offer. Enligt folksägen
hilsän-des barn från Kalmar och Öland att döpas, innan
man der fått kyrkor. I socknen märkes säterierne
Trollebo, Holma och Ger kulla samt Hetvetesportarne
eller Dje/laberget (se dessa ord); Hökatorp, 1 ^ mtl.
säteri, vid Lögesjöarne, med 5 torp och
tillhörande ladugård ^ mtl. frälse; Boltningstorp, med 2
torp. Åbyggnaden af träd är omgifven af
trädgårdar. Tillbör löjtnant J. G. Danielsson. Nàxsja,
1 mtl. säteri, kallas äfven Herrenassja, är väl
beläget vid sjön af samma namn, hvars utlopp,
nära gården, drifver en tullmjölqvarn. Hit höra y
mtl. Smeànässja, frälse, såsom ladugård, samt
tvenne torp. Äges af bönder. Socknen innefattar
28 J mtl. och har 875 invånare. Af dess areal
13,029 tunnl. äro 1,280 sjöar och kärr. Adr.
Hvetlanda.
Lemnlua, Guilhelmus, född i Zeland uti
Holland, der fadern, Lcvinus Lemnius a Sirische, var
medicine doktor. Han promoverades till läkare i
Pisa och inkallades till Sverige af Erik XIV, som
gjorde bonom till sin lifmedikus. Ilan beskylles
för att hafva varit vållande till Nils Stnres
skänd-liga behandling, emedan ban emot bonom vittnat
om en Pomersk köpmans angifvelse, att Sturen
skulle förehaft stämplingar mot konungen. Han
skall likväl hafva visat trohet och tillgifvenhet
emot sin konung; ty när denne togs till fånga och
fördes till Storkyrkan, der ban öfverbopades med
tillvitelser, tog ingen hans försvar mer än
Lemnius. Märkvärdigt nog skadade delta bonom icke
i segrarens ögon; ty efter Eriks fall, antog
Johan III honom till sin lifmedikus, nan dog på
Del. II. 75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
