Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lenngren.
Leopard.
593
uppstiga i någon högre sfer, der hon kunde
äfven-tyra att förvilla sig eller falla; bon höll sig inom
den krets af föremål, som lågo benne och hennes
läsare närmast, det husliga lifvet, den vanliga
menniskan med sina goda egenskaper, sina brister
och löjligheter, och tecknade allt med en
natursanning, genom hvilken man igenkänner dem vid
första ögonkastet, med en magt öfver språket, en
klarhet och bestämdhet i uttrycket och en fulländning i
formen, som gör att man tycker det omöjligt alt
lägga något till eller taga något derifrån eller
säga det på annat sätt. Hennes arbeten äro få,
utgöra samlade ett litet band; men de äro alla
ädelstenar af oskattbart värde i den Svenska
vitterbetens krona. Till de yppersta höra: Råd till
min dollar; Pojkarne; Grefvinnans besök; Den glada
/esten; Tiggarflickan, m. fl. Hennes personlighet
gaf, om möjligt, ett ökadt värde åt hennes
utomordentliga talang. Hon hörde icke till de
qvinnor, som, för det de fått eller eftersträfva att få
ett namn i det offentliga lifvet, försumma och
förakta det enskildtas sysselsättningar och pligter.
Efterverlden skall knappt tro, att denna fromma
busfru, denna stilla, obemärkta qvinna var den
odödliga författarinnan, var den största skaldinna
Sverige frambragt, skaparinnan af mästerstycken,
hvilkas klassiska fullkomligbet ej blifvit
öfverträffade på något nyare språk; att bon, långt ifrån att
söka visa sitt stora värde, tveitom nästan
undangömde det; att hon icke ens, för diktandet af sina
skaldestycken, undandrog någon tid från sina
busliga förrättningar; att bon uttänkte planen dertill,
stundom sjelfva utförandet, under det bon var
sysselsatt med de, som man skulle tycka, trivialaste
göromål; att bon i sällskaper var endast
kommerse-rådinnan Lenngren, deltog i samtalen sådana de
fördes rundt omkring benne, och dolde sin
öfverlägsenhet, icke med denna talangens
högdragna nedlåtenhet, som fördöljer ingenting, men väl
nedtynger och aflägsnar, utan under denna
jem-nande allmänligbet, hvilken drager till sig
förtroendet och blidkar sjelfva afunden, i det hon
utplånar afståndet; att hon förstod denna svåra konst,
som knappt kan läras, hvartill anlagen måste
vara medfödda; att vara allt på sitt ställe, och att
således ej vara vitter annat än bland de vittra,
men att äfven der vara qvinna, således ej föra
ordet, ej vilja framstå såsom ledarinna och
tongifvande. Att hon icke desto mindre nästan mot
sin vilja blef det’, härrörde af hennes
öfverlägsenhet och originalitet, af den ovilkorliga
aktning och beundran hennes snilles och hjertas
egenskaper ingåfvo alla, som nalkades och
kunde förstå henne. — Hennes i -allmänhet lugna och
trefliga lif stördes egentligen endast af tvenne
sorger, den ena förlusten af hennes far, som
drunknade, den andra af hennes brorsdotter, hvilken hon
upptagit och vårdade med en moders ömhet, men
som bortrycktes af döden just under sin
utvecklingstid. Hon bar dessa förluster med denna
stilla undergifvenhet, hvilken endast den ädla,
bögt-bildade qvinnan kan ådagalägga, likasom hon
fördrog de kroppsliga lidanden, hvarmed hennes sista
Sr hemsöktes. Svenska akademien, hvilken, enligt
bruket, ej kunde upptaga benne bland sig, visade
benne, under hennes lefnad, vid många tillfällen sin
aktning, och lät, året efter hennes död, öfver
henne slå sin årliga minnespenning, hvilken utdelades
på dess högtidsdag 1818. Gyllenborg hade förut
i ett skaldestycke, hvari talas om det ofvannämnda
bruket, träffande om benne yttrat, att bon var "ej
af de aderton, men af de nio en."
Lennas, en socken, belägen i Askers härad af
Nerikes län, 2 J mil S.O. från Örebro, vid
Hjel-maren, och bör till 3 kl. konsist, pastorat.
Kyrkan är stor, byggd af sten med torn och
omgifven med träd. Tingshuset står i dess grannskap.
I denna socken märkes: Segersö, fordom en
ansenlig kungsgård (se detta ord). Styrsta, 2 mtl.
säteri, 3J mil från Örebro, bar allt sedan början
af 1700-talet tillhört grefliga slägten Cronhjelm.
Sefredsboda eller Sigfridsboda, ett bland de hemman
hvilka år 1624, enligt förfatlningarne, bordt förfalla
i skattevrak, bembjöds arfvingarne om de derföre
ville betala de innestående utlagor utan afseende
på huru länge det legat öde, emedan kronan hade
ingen nytta deraf, alt hemmanen tillföllo henne,
men den största möjliga så länge de voro
allmogens säkra egendom, uppbrukades och kunde betala
utlagor; Sefredsboda var i 20 år öde, hvarom hela
socknen vittnade och ingen af arfvingarne ville
kännas dervid-, det blef således kändt under kronan
och beslutit att om arfvingarne ville komma till
samma gård igen, så skulle de först betala 20 års
ränta uti vissa och ovissa persedlar. Derböhls
lastageplats, hvarifrån transporteras till Stockholm
Brefvens bruks eftekler, med ett fartyg om 28
lästers drägtighet. Socknen innefattar 42 { mtl. och
har 1,898 invånare. Dess areal utgör 18,375 tunnl.,
af hvilka 1,660 äro sjöar och kärr. Adr. Örebro.
LéustrUm, Carl Julius, förut docens vid
Upsala universitet, sedan leklor vid Gefle gymnasium
och numera kyrkoherde, född den 7 Maj 1811 i
Gefle, der fadern i var kofferdikapiten, studerande
1828, Glos. magister 1833, har gjort sig känd
genom elt stort antal skrifter, såsom: Sigurd och
Brynhilda, saga; Lyriska förstlingar, Guldbröllopet.
Fahlu-juveten; Nero eller hela verlden; Försök till
Lärobok i estetiken; Handbok i Romerska
litteraturens historia, Konstlheoriernas Historia; Svenska
Poesiens Historia; Handbok i Poesiens historia;
Sveriges Litteiatur- och Konsthistoria; Folksagor för
gamla och unga; Lärobok i Dogmhisloriety; Lärobok
i allmänna och Svenska Kyrkohistorien; Lärobok i
de Theologiska Prænohonerna, m. fl.
Lenuiigshamuiar, jernbruk i Glafva socken af
Wermlands län, har 2 härdar och 900 skepp:d
privil. årligt smide af köpelackjern.
Hammarskatten är 9 skepp:d. En stålugn ar bär tillåten och
drifves jemväl knipp- och spiksmide.
Tillverkningen skeppas på Götheborg. Smidesstämpeln är L H.
Ägare: Gustaf Wohlfart.
Leonidas, den Svenske. Se: Slange.
Leopard, Magnus Marintesson, Svea rikes
råd mellan 1304 och 1306, var troligen af
utländsk härkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
