Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leveae.
Lewenhaupt.
599
Derå afhandlingar och uppsatser, införda i Läkaren
och Natur/orskaren.
Leveoe. en socken med Sparlösa, Long och
Slä-dene, belägen i VViste härad af Skaraborgs län,
Skara stifts domprosten, 2 ^ mil S.V. från
Lidköping. Kyrkan, belägen vid stora landsvägen, är
uppförd af gråsten, på obekant tid, man tror dock
att detta skett af konung llåkan Röde (död
omkring 1079); den har under senare tider blifvit
tillökt och förbättrad. I socknen märkes: Levene,
1 mtl. säteri, tillhörde fordom general-guvernören
Joh. Reuter. Levene eller Lifvini bar fordom
varit ett gammalt konunga- eller jarla-säte.
Deromkring fanns en stor skog, som längesedan är
försvunnen. Konung Stenkil vistades ofta på
Levene, der flera minnesmärken efter honom visas.
Han dog 1066 och säges ligga begrafven i
Levene kyrkogård. En annan sägen bland folket
går, att den s. k. K’ungskullen der invid är bans
rätta graf. Konung Håkan Röde var född i
denna socken, der han ock begrofs omkring 1079
i prestgärdens s. k. Hasselbacke, emedan den är
kringlagd med stenar. Bergröd, Bergrödes eller
ROdesberg, Baljered och Baljetud hafva namn
efter bonom. Uti sägner, gängse bland folket i
orten, om dessa konungars lekar och jagter,
urskiljes icke alltid så noga, hvad som rör
hvardera serskildt, ulan förenar dem i minnet,
liksom en minnesvärd och berömlig vänskap
gjorde dem till ett, medan de lefde. rEn gång på
jagten", så berattas det, "afskjöt konungen (Stenkil
eller Håkan) en pil, som flög långt fram och
slutligen genomborrade en gammal gumma, som stod
på det ställe, hvilket nu deraf kallas Kungsled.
Farligt håller landtmannen, att nattetid färdas der
förbi, emedan den oförsonliga gummans vålnad
spökar och skrämmer förbiresandes hästar."
Adels-dsen i Levene var det ställe, der hofmännen höllo
gina lekar, och skall deraf fått sitt namn..
Konungen (ovisst hvilkendera) säges haft sitt första
skottmål vid Skackte Sten (af skäckta eller pil) pä
Knngskullen, det andra vid Konunga-ledstolpen och
det tredje vid Stångebergel, nära Baljered. — Vid
Smedtofla by är ett märkvärdigt saltstreck eller
källa. På 1600-talet skall bär varit gräfven en
brunn, i senare tider 42 alnar djup, hvarur
vattnet fordom uppsvallat och botat öfversvämma hela
byn. Vattnet har en skarp och vidrig sälta, ålan
förmodar, att denna källa varit någon af dem af
framl. presidenten baron Konrad Ribbing upptagna
saltkällor. — Socknen bör till 2 kl. reg. Den
innefattar 7 I mtl. och bar S70 invånare. Af dess
areal, 7,197 tunnl., böra 3,402 till Barne och
2,175 till Kållands härader, samt äro 25 tunnl.
sjöar och kärr. Adr. Lidköping.
Lewenhaupt, fàuntar Adolf, son till Joban
Casimir Lejonhufvud och den som först förtyskade
det Svenska namnet, var född på Winäs d. 24
Febr. 1619, gick som ung i Holländsk tjenst,
återvände sedan till Sverige och var kapiten, dä
ban 1642 deltog i det anflra slaget vid Leipzig,
der han erhöll icke mindre än 17 sår, steg efter
hand till fältmarskalk, general öfver bela Finska
milisen, riksråd och krigsråd, saml lagman
öfver Tio Härads lagsaga; men dog på Raulia gård
uti Finland den 29 November 1656, endast 37
år gammal. Hans ättegren utgick med bans
sonson, öfverstelöjtnanten Carl CJustafntion I>.,
hvilken dog som Rysk krigsfånge i Moskwa 1711.
Tvenne bröder, Carl Mauritz och Ludvig
Weirich, kallades äfven till riksråd. Den förre,
som emottog kallelsen och innehade embetet från
1653 till 1666, var fältmarskalk och president i
krigs-kollegium; men den senare, hvilken erhöll ett
sådant anbud ett par månader före broderns död,
emottog det icke. lian var general af kavalleriet
och dog 1668. lians son,
Lewenhaupt» .tditin Ludvig» var född i
Svenska lägret utanför Köpenhamn är 1659, fick,
genom sin förmyndare Pehr Brahes omsorg, en lärd
uppfostran och studerade ej blott vid Svenska,
ulan äfven vid Tyska universiteter, företog sedan
en lång resa och åtföljde grefve Konrad
Gyllenstjerna pä ambassaden till Ryssland. lian hade
ernat välja den civila embetsniannavägen, emedan
ban, sällsamt nog, icke hade någon särdeles
böjelse för det stånd, hvari ban var bestämd att
skörda så mycken ära. Endast på konung Carl XI:s
önskan blef ban soldat, gick först i Kur-Bajersk
tjenst, gjorde ett fälttåg i Ungern och
befordrades till ryttmästare; men återvände 1690 till
Sverige och gifte sig med sin kusin, fältmarskalken
Mauritz L:s dotter. Delta äktenskap gjorde
honom både lycklig och olycklig, det förra emedan
ban alltid var ganska belåten med sitl val; men
det senare, emedan bans fru lärer varit ett
intri-gant fruntimmer, hvilket bidrog alt ännu mera öka
det retliga och ömtåliga lynne, samt den
karak-terssvagbet, hvarföre ban beskylles, och hvilka
brister gjorde, att ban, oaktadt sina stora
förtjenster, aldrig rigtigt vann Carl Xll:s förtroende.
Det märkligaste af denne mans minnesvärda lefnad
och bedrifter är följande: Ur en förnyad utländsk
krigstjenst fick ban afsked efter freden i Ryssvik
och lefde temligen knappt af en liten samlad
sparpenning, ett mäl för afunden och misstroendet,
emedan hans kunskaper och boksynthet i deras
ögon, som ingenting kunde, gjorde honom
oduglig till krigets yrken. Han blef således år 1700
gladt öfverraskad af en konungens fullmagt, hvari
han utnämndes till öfverste för ett regemente, som
han skulle uppsätta, och hvilket ban öfverförde till
Estland. Den första drabbning, hvari han förde
befäl, var den vid byn Ziaggerini d. 19 Mars
1703, der ban slog en sexdubbel fiendtlig styrka,
som ban fråntog dess bagage och 11 fältslangor.
Detta förskaffade honom general-majors rang.
Följande året slog han, vid Jakobsstadt, med 3,000
Svenskar och 300 Lithauer, Ryssarne, som voro
15,000 man starka, och d. 6 Juli år 1705 vann
ban den vackra segern vid Gemauertboff, der 6,500
Svenskar öfvervunno Ryske generalen
Scbereme-tieff, i spetsen för 20,000 man. Som L. var en
lärd man, och bokliga kunskaper på den tiden
ansågos så godt som oförenliga ined vapnen,
kallade man bonom på spe "den lärde öfversten." Ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
