- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
617

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lik&fon.

Liljeholmen.

617

let voro då ntfärds-predikningar på några ställen
uppkomna, hvilka är 16S6 afskaffades. Presterne
äro nu för tiden allvarligt och vid straff
förbjudne, att resa hem till gårdarne, hvarifrån lik
utbäras, att ntsjunga dem eller ock att hålla någon
slags utfärds-predikan.
LlkÄrora, ett till anläggning i Dalby socken af
Wermlands län, för brukspatron C. J. Tjeder
privilegieradt bruk med 2 härdar och 1,000 skeppid
årligt smide. Bruket var ännu 1845 icke uppbygdt.
Lilja, IVila, född d. 18 Okt. 1808 i Röstånga
socken i Skåne. Fadern, Hans L., född 1785,
bade varit murare och såsom sådan uppfört
åtskilliga byggnader; men lade sig sedan på
läkarekonsten, hvartill han hade mycken naturlig fallenhet,
den han ytterligare utbildade genom läsning af
goda medicinska arbeten och egen sorgfällig
forskning, och är nu (1848) en af sin orts mest
anlitade läkare, ej blott för menniskor utan äfven för
djur. Sonen blef student i Lund 1829; men
hindrades genom en 1824 påkommen svär
ögonsjukdom att fullfölja sin bana. Derföre har han likväl
ej förblifvit overksam, hvarken för vetenskaperna
eller vitterbelen. Redan 1828 utgaf han ett
skaldestycke, kalladt: Saga om Odensjon, erhöll år
1836 Svenska akademiens andra belöningsmedalj
för poemet: Menniskans Åldrar, och har dessutom
författat och utgifvit flere smärre poetiska
samlingar, samt varit mycket anlitad vid en mängd
tillfälligheter, enskildta och offentliga. Sin
förnämsta verksamhet har han likväl egnat åt botaniken,
särdeles åt blomsterodlingen, om hvilken han bar
stor förtjenst., genom ett årligt spridande af
tusentals blomsterfrön och plantor, i nästan alla trakter
af riket. Han har utgifvit Skånes Flora, Flora öfver
Sveriges odlade växter, samt en Tidning för
trädgårdsskötsel.

Lilje. Med detta namn’, antingen ensamt eller en
tillagd slutstafvelse, finnas icke mindre än 50
serskild|a adeliga ätter introducerade på Svenska
riddarhuset, hvaraf vi här anföra de märkvärdigaste
slägter och personer, och bibehålla dervid
matrikelns stafningssätt, antingen Lilje eller Lillie.
Liljehlad, Samuel, född d. 20 Dec. 1761 i
Mjösjöhults hy, Södra Wi socken och Kalmar län,
der fadern var rusthällare, blef student i Upsala
1782 och magister 1788, gjorde s. å. en resa
ined Rutström och F.kbolm till Lappmarken, der
ban samlade många sällsynta växter och gjorde
åtskilliga märkvärdiga fynd; sedermera företog ban
på egen band en resa till Öland, Småland och
flera landskaper, blef botanices demonstrator, med.
doktor 1793, Borgströmiansk oecon. pract.
adjunkt 1796 och professor 1802, ledamot af
vetenskaps-akademien, samt afled d. 1 April 1815. L.
är känd genom sin Svenska Flora och åtskilliga
andra botaniska skrifter, och var onekligen en skicklig
botanist-, men betraktade allt under den omedelbara
nyttans synpunkt och har derigenom blifvit
föremål för åtskilliga anekdoter och berättelser mer
eller mindre sanna, men hvilka gå nt på alt
stämpla honom med en anstrykning af enfald och
löjlighet, elt bedömande, som han dock icke förtjenar.

Liljedala glasbruk. Se: Glasbruk.

Liljegren, Johan tiuataf, född af
bondeföräldrar i Lilla Hyllan i Fryeleds socken af
Jönköpings län, enligt en uppgift d. 25 April 1789,
enligt en annan d. 29 Febr. 1791, röjde redan
som yngling mycken flit och forskningslust, fick
derföre gå studiernas väg, blef 1811 student i
Lund och 1814 magister, fick 1815 åtfölja
professor Sjöborg på dess antiqvariska resor inom
Sverige, blef känd af exellensen grefve v.
Engeström, hvilken gjorde hunom till bibliothekarie
vid Engeströmska bibliotheket och sörjde för hans
befordran. Sålunda fick han ett kungligt uppdrag,
att i kongl. bibliotheket ordna och afskrifva
gamla permbref, mot ett årligt arfvode, blef efterhand
sekreterare i museum, aktuarie i riks-arkivet,
riks-antiqvarie, sekreterare i vitterbets-akademien,
riksarkivarie, gardes des medailles i banken, erhöll
kansliråds titel och blef ledamot af flera lärda
samfund både i och utom Sverige. Öfverdrifvet
arbete, stillasittande och själsansträngningar, utan
beräkning på själskrafternas tillräckligbet,
försvagade hans helsa, och födde en mjeltsjuka, hvilken
dref honom alt i vattnet söka döden d. 2 Juni
1837. L. är ett ibland bevisen huru långt man
kan komma både på befordringarnes och de
litterära utmärkelsernas bana endast genom (lit och
ihärdighet, ty dessa voro hans öfvervägande, man
kan nästan säga uteslutande egenskaper. Han vann
fem gånger å rad vitteihets-akademiens högsta
pris för antiqvariska afhandlingar; men hvaraf blott
en, hans Ilunlära, blifvit tryckt, emedan de öfri
ga ansågos förut behöfva någon ytterligare
handläggning i stilistiskt hänseende. I förening med
Brunius utgaf han Kordiska Fornlemningar, och pä
egen band Skandinaviska Fornålderns Hjeltesayor;
Fornnordiska Häfder; Kunstafven och dess
sinnebilder, Run-urkitnder; Svenskt Dtplumalarium,
hvartill han erhöll offentligt understöd; Förklaring af
Svenska namn, m. in., samt har mycken förtjenst
om riks-musei och mynt-kabinettets ordnande och
sorgfälliga uppställande.

Liljeholmen, numera endast en
värdshus-lägen-bet, i Brännkyrka socken, straxt utanför Horns
tull i Stockholm. Här var förut Engelskt
läder-garfveri och älticksbryggeri. År 1711 kallades
det Hermannsbus, inköptes af Stockholms
borgerskap och gafs åt öfver-ståthàllaren frih. Taube;
blef sedermera värdsbus under namn af
Johannisberg. Tessin anför, att konung Stanislaus ankom
bit d. 27 Sept. nämnde är. Han lät bär afraka sina
mustacher, aflade sin Polska drägt, samt antog
alldeles konung Carl XII:s klädsel. Dagen derpå
skedde intåget härifrån till hufvudstaden. Lilje—
holmsbron här invid, sä kallad af denna egendom,
anlades år 1662 öfver det s. k. Hornssundet,
hvaröfver Liljeholmens ägare, en Göran Ulfsparre,
klagade, emedan hans ägor derigenom ledo.
Liljeholmen har för öfrigt länge varit bekant genom
Bellmans sånger och den numera borttagna s. k.
Latinska inskriften öfver dess port: Rusticantur
nobis cum.

Liljeholmen, beläget straxt öster om Jönköping.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free