- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
625

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LlllieliUUk.

Lili|enberg.

625

Bryntesson gjorde först försöket och ville fatta
tag i ett utanför slående päronträd, men föll till
marken och bröt af sig lårbenet. I trots af
smärtan kröp han nt i en åker; men upptäcktes
följande morgoo, fördes, jemte de andre, till
Stockholm, och afrättades der, på Södermalms torg,
tillika med Nils Winge. Uans äldre broders son,
LilllehiiUk, Anders Pedersson, blef af Erik
XIV år 1562 slagen till riddare och 1565 gjord
till kommendant i Pernau, der han blef
tillfångatagen af några Tyska ryttare, som gjorde uppror.
Sedan utnämndes han till ståthållare i
Westergötland, samt, efter Eriks afsättning, till riksråd och
slottslofven på Kalmar. Vid konung Johans
kröning blef han äfven en bland riddarne af Guds lams
orden, soin konungen dervid stiftade Dog 1572.
Hans son,

Lilliehöök, Mils Andersson, ståthållare på
Elfsborgs slott, kammar-råd och riksråd frän 1605
till sin död. Han skickades af Joban 111 i ett
uppdrag till Polen, samt af Gustaf Adolf med ett
sådant till Danmark. Född 1561, död julaftonen
1618 eller 1619, var en from, rättskaffens och
oegennyttig man, om hvilken det berättas, att ban
läste böner äfven då han vaknade oin nätterna, och
sjöng psalmer på landsvägarne under sina resor till
kyrkan. Hans yngste son,
LlllieliUUk, Hnut Milsson, blef häradshöfding
i Waxala och sedan i Wartofta härad, derefter
landshöfding, först i Nylands och sedan i Åbo län,
hvarifrån han tog afsked 1648. Är egentligen
endast bekant genom sitt giftermål med Elisabeth
Ribbing, hvilken i ett hemligt äktenskap varit
förmäld med hertig Carl Filip och med honom haft
en dotter Elisabeth Carlsdotter Gyllenhjelm (se
detta ord). Uans äldre broder,
LilliehUUk, Joliun Milsson, den mest
utmärkte man af bela slägten, föddes 1598, studerade vid
Upsala akademi, gick sedan i krigstjenst och var
öfverste-löjtnant, då han 1625 introducerades på
riddarhuset och dervid genom lottning erhöll
första numinern, blef sedan general-major,
häradshöfding öfver Sundals barad på Dalsland, guvernör
öfver Uinter-Pomern och kommendant i Stettin.
Den rättvisa, måtta och verksamhet, han bär
utvecklade, ådrogo honom, lika mycket som bans
krigiska talanger, regeringens uppmärksamhet, och
efter Baners död, var fråga om att ställa honom
i spetsen för bären. Torstensson fick väl detta
uppdrag; men L. blef hans närmaste man. Likväl
unnades honom föga tid att rättfärdiga detta
förtroende, ty 7 månader derefter stod det andra
slaget vid Leipzig, der L. anförde centern och
genom en skicklig rörelse hufvudsakligen bidrog
till segern. Härvid träffades han af ett
dödligt skott, men sade: rRarn, jag har visat er
vägen, bären mig blott undan i buskarne." Här
lefde han likväl så länge^ tills han af Carl Gustaf
fick underrällelse om segern, hvilken förnämligast
vanns genom honom, nan dog nu med de orden:
"God välsigne er, min prins, och genom er mitt
fädernesland!" Till belöning för hans förtjenster
blefvo hans söner, då endast studenter, npphöjde

i friherrligt stånd. Den ene af dem, Jakob,
major vid adelsfanan, stupade vid Knäred 1657.
Den yngre,

LilliehUUk, Anders, var född i Riga d. 19
Dec. 1635. Han gick den fredliga
embetsmanna-banan, gjorde, för att fullända sina studier, en
resa genom en del af Europa, blef, efter
återkomsten, kammarherre hos Carl Gustaf, efter bans
död kansli-råd, president i kongl. regeringen i
Pomern, men hvilket embete han ej tillträdde,
utan förordnades i stället till landshöfding i
Öster-göthland. Ar 1667 skickades han såsom
sändebud till Polen, hvarest han, med något afbrott,
qvarblef i 10 år; men der hans yttranden råkat
ådraga honom kurfurstens af Brandenburg
missbag, hvarföre denne till Polske ministern yttrat,
att han ej borde behandlas såsom sändebud, utan
"få stryk." 1 anledning häraf förklarade L. inför
Polske konungen och senaten, att om kurfursten
ernade verkställa sina hotelser, skulle L. nyttja
repressalier, en förklaring, som väckte den största
förvåning, och hvarföre kurfursten fordrade
upprättelse, men hvilken Carl XI gillade. Han var sedan
nära att ådraga sig äfven denne sistnämndes vrede,
genom ett yttrande på 1682 års riksdag, att de
reglor, hvarefter liqvidations-verket förrättades,
borde förevisas ständerne, emedan de eljest icke
voro någon lag. Delta yttrande ansågs
förnärmande för konungens majestäts rättigheter och
ständerne måste deröfver betyga sitt misshag, så
att L. nödgades erkänna, att han derigenom
förverkat sitt lif och för dess bibehållande endast
hade konungens nåd att tacka. Denna nåd
förlorade han emellertid icke; ty följande året
utnämndes han till den indrägtiga presidentsplatsen i
Wis-marska tribunalet, hvilken han likväl ej tillträdde,
i anseende till sin svaga helsa. Han dog också
icke långt derefter, d. 17 Nov. 1685, barnlös,
då den friherrliga ätten utgick med honom. L.
var äfven författare, och har utgifvit några
Latinska skaldestycken, såsom: Venus Gothica s.
Carmen in nuptias Caroli Gustavi Reg. Sueciæ ty
lled-vigis Princ. Ilolsal.; Virluti Ueroicæ Caroli XI
Carmen eleyiacum, m. fl.

Lillieniark, Lars, Johan och Knoch, söner
till erkebiskop Stigzelius, uppböjdes, jemte sina
systrar, i adligt stånd. Den tredje af dem skref sig
till Semstad och kallades derföre på skämt at sina
vänner: "sämsta berrn." Ätten är utgången.

Lillienankar, Nils, son af varfskapitenen i
Carlskrona Johan Larsson Lillja, född d. 24 Dec. 1695,
gick 1709 i sjötjenst och deltog i flera af de
krigshändelser, hvilka föreföllo under senare hälfteo
af Carl XH:s krig, vid hvars slut han var löjtnant.
Dog d. 2 Nov. 1773 såsom vice amiral, chef för
Götheborgs eskader och R. S. O. Adlades 1770,
tillika med sin son, Matthias L., hvilken då, 47
är gammal, var konlre-arairal och R. S. O. Död
1786.

Li|lienberg. Borgmästaren i Eksjö Wanlel
Dreiriing, hvars ätt härstammar från Tyrolen,
bade 3 söner, hvilka adlades, den ene, Daniel ,
öfverste och general-adjutant, som dog 1721 utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free