Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
626
L|ilienberg.
Llllienatedt.
manliga arfvingar, så att den adliga familjen
Dref-fling utgick med honom, samt de andre, Krik
iMagnu) och Uaniel, hvilka beträdde den
juridiska banan och 1705 uppböjdes i adligt slànd
under namnet Lillienberg. Den senare Daniels begge
söner stego till högre värdigbeter. Den äldre,
Li|lienberg, Jo|an|| Ueorg, föddes på
Toft-näs sätesgård i Småland d. 3 Aug. 1713, gick den
diplomatiska vägen, skickades i ett uppdrag till
Turkiet, der han lyckades afsluta en allians- och
subsidie-traktat med Porten, och der ban, med
föga afbrott, dröjde från 1739 till 1743. Hans
förhållande vid detta tillfälle berömdes mycket både
af konung och sländer, och belönades först med
lagmans-embetet på Gottland, och sedan, 1749, med
landshöfdinge-platsen i Aho. Derifrån flyttades ban
1757 till samma embete i Upsala län, hvarvid ban
erhöll presidents titel, blef 1762 president i
bergskollegium, K. N. 0., och 1766, jemte sine bröder
Krik och Anilera, samt brorsonen Carl
Henrik, uppböjd i friherrlig! stånd. Är 1768
anförde han rikets kollegier, då de, vid Adolf
Fredriks t|]ronafsägelse, förklarades ej kunna utöfva
sitt embete, en förklaring, som af hofvet upptogs
med mycket välbehag. Han uppfördes sålunda
följande året på förslag till riksråd, men undanbad
sig detta embete. Ar 1778 blef han grefve; men
bans ätt utgick med honom. Tog afsked 1782,
efter nära 52 års tjenst, och dog d. 26 April 1798.
Ledamot af vetenskaps-akademien. Beskrifves som
en redlig, upplyst och kuunig man. Hans yngre
broder,
Li|lienberg, Krik Custal*, född d. 21 Maj
1719, studerade i Lund, ingick 1734 som
volontär vid lifgardet, blef sergeant derstädes, gick i
Fransk krigstjenst och befordrades der till kapiten,
återvände till Sverige 1741 vid Finska krigets
utbrott och bivislade det först som fändrik, sedan
som löjtnant vid lifgardet. Efter freden begaf han
sig tillbaka till Frankrike, der han blef adjutant
hos marskalken af Sachsen, deltog i slagen vid
Rancoux och Lafelt, samt Maestrichts belägring,
befordrades till öfverste och fick en pension af
1,200 livrés. Vid stiftandet af Svenska ordnarne
erhöll han Svards-orden, deltog 1757 i slaget vid
Ha-stenbeck och begärde sedan afsked ur Franska
krigs-Ijensten. Blef öfverste för Kalmar regemente och
deltog i Pomerska kriget, der han d. 19 Jan. 1759,
efter ett tappert försvar af Demmin, måste gifva
sig fången åt Preussarne, hvarifrån han först i
Okt. 1762 utvexlades. Dog ogift d. 22 Juli 1770,
såsom general-löjtnant och K. S. O. Konungen
beklagade sjelf sin och rikets förlust genom bans
död, i ett bref till hans broder, lagmannen And.
Stjernklo Li|lienberg. Denne dog äfven ogift
år 1777.
Lilliengrip, Carl, son till kyrkoherden Paulin,
utmärkte sig vid belägringen af Malmö 1677, då
ban, med tre andra civil-personer, tog till geväret,
och, biträdd af en konstapel och två soldater,
tappert försvarade bastionen vid Syndreport mot den
öfverlägsna fienden. Denna bragd belönades med
kommissarie-sysslan i Färs och Frosta barader i
Landskrona län, der han ofta utförde ströftåg mot
Snapphanarne och gjorde kronan flera förskotter
af egna medel. Blef inspektor öfver alunbruket i
Skåne, häradshöfding öfver Ingelstad m. fl. härader,
och adlad 1690. Ätten utgick med hans son,
ka-pitenen vid lif-dragonerne Carl (iuitaf L.
Brorsonen adlades 1711 under namnet Lillienstam; men
dog ogift 1734 som öfverste-löjtnant och
kommendant i Kalmar.
Lillienlieim, Uaniel, hette förut Aurell och
var son af prosten i hlorps församling af
Göthe-borgs stift Aurelius. Föddes d. 10 Jan. 1730,
kammar-råd, dog 1798. Ilar utgifvit en
Afhandling om jordbruk, slöjde-naringar, städer,
sladsrö-relse, penningar och handels-balance, hvari yttras
frisinnade ekonomiska åsigter, vida framför hans tid.
Lillienlajelaaa, Johan och Henrik, tvenne
bröder, bette förut Heinan, och adlades 1654, den
förre för det han tjent både in- och utrikes som
sekreterare i krigs-kollegium, "deslikest i Konung
Carls den andras beställning, för
General-krigs-commissarius", och den senare för det han "uti det
Tyska kriget låtit sig bruka ifrå nedriga ofTiciis
intill Lieutenant och Regements Qwartermestare
charger till bäst, så väl bos de Svenska Arméer
i Tyskland, som Sveriges och Frankrikes
Bundes-förvandter." I adelsbrefvet föreskrefs, att de
skulle kalla sig von Lilliensljerna. En ättling af
denna slägt, Lilljen*tjerua, Carl (se detta ord).
Lillieuhoir, Joakim, son af handlanden i
Nyköping Peter Mårtensson Pott och född der d. 8
Febr. 1630, inrättade en egen handel i Stockholm,
der han blef rådman och en af stadens
riksdagsmän 1068, hvarvid han mycket bidrog till bankens
stiftelse. Han hade förut varit anlitad i åtskilliga
värf för offentlig räkning, var kamrerare i
kom-merse-kollegium och ansågs så hemmastadd i
finansfrågor, alt han af adeln troddes oumbärlig inom
dess stånd, i hvilket han äfven uppböjdes och valdes
till en af dess kommissarier i banken. Vid sin
introduktion pä riddarhuset skänkte han åt detsamma
200 dukater; men borgareståndet klagade, att det
i honom förlorat sin "kompass." lian emottog
styrelsen af myntet, blef kommerseråd och följde den
stora beskickningen till Moskva 1678. Kort efter
återkomsten derifrån dog han i sina bästa år, d. 27
Febr. 1676, med namn af en lika kunnig som
redlig man.
Lillienstam. Se: Lilliengrip.
Lillieustedt, Johan, skald och statsman, son
till kyrkoherden i Mouhijärvi i Finland, Paulus
Sig-fridi Raumannus, föddes i Björneborg d. 14 Juni
1655, gjorde sig tidigt känd genom sina poetiska
anlag, och författade åtskilliga qväden dels på
Latin, dels pä Svenska, blef derigenom fördelaktigt
känd af de förnäme, samt af riksskaltmästaren Sten
Bjelke antagen till informator för dess son, och
till sekreterare bos bonoin i kammar-kollegium,
erhöll flere diplomatiska "uppdrag, adlades, blef
landshöfding i Ostergötbland 1710, riksråd 1719,
friherre och grefve, samt erhöll 1721 det
obehagliga uppdraget, att vara underhandlare vid
fredskongressen i Nystad. Hans förfarande härvid bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>