Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindblad, Adolf Fredrik - Lindblad, Otto - Lindblom, Lars Olofsson - Lindblom, Jakob Axel - Lindbomska konspirationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Paris, och inhemtade derunder Logiers
method, efter hvilken han år 1827 inrättade i
Stockholm en musikskola, som ännu fortfar och
åtnjuter mycket förtroende. Den första större
komposition, hvarmed han uppträdde, var en symfoni för
orkester, hvilken gafs i Stockholm år 1830, och
egentligen grundlade hans namn såsom tonsättare.
Derpå följde en opera i 3 akter, Frondörerne,
uppförd i Stockholm 1835. En annan, Blenda,
hvartill mamsell Brehmer författat texten, lärer ännu
vara ofullbordad. Dessutom har han skrifvit flera
häften Sånger med Piano-forte-ackompagnement,
hvilka blifvit emottagna med mycket bifall och
sjungas allmänt i sällskapskretsar.
Lindblad, Otto, filosofie magister och klockare
vid Mellby församling i Skåne, har gjort sig känd
genom åtskilliga kompositioner af sånger, hvilka
höra till de yppersta den Svenska tonkonsten
frambragt, t. ex. Naturen och Hjertat, Ångbåtssång, m.
m. Det heter om honom i tidningen Figaro: ”Herr
L:s kompositioner utmärka sig isynnerhet genom
flytande och behagliga melodier, enkla, men vackra
harmonier, och i rythmiskt afseende förekomma
ofta nog egendomliga och lyckade idéer.” Dessutom
har han stor förtjenst om studentsångens införande
vid Lunds universitet, hvarmed han började 1835
då en sångförening af honom stiftades, som
efterhand kommit derhän, att den kan gifva, ej blott
mästerligt utförda qvartetter, utan äfven större
kompositioner, och som vunnit efterföljd jemväl
bland studentkorpsen i Köpenhamn. Herr L. är
sjelf en ganska skicklig violinist. Karakteristiskt
är, att han, en bland Sveriges utmärktaste
kompositörer, nödgats för sin utkomst söka en
klockare-befattning!
Lindblom, Lars Olofsson, föddes i
Glanshammars socken år 1682, der hans fader var bonden
Olof Larsson. Sonen studerade, blef krigsprest,
följde Carl XII under dess fälttåg, föll vid Pultava
i Rysk fångenskap, men lyckades undkomma
derifrån till Danzig, hvarifrån han begaf sig till
fäderneslandet, och dog år 1738 såsom kyrkoherde
i Norra Wi och Terserums pastorat. Han var
stamfader för den sedermera i Svenska kyrkans häfder
utmärkta Lindblomska slägten. Hans sonson var
erkebiskopen
Lindblom, Jakob Axel, född d. 7 Ang. 1746,
således samma år som Troil, hans företrädare i
embetet. Han bestämde sig för den egentliga
lärdomsbanan, blef vid Upsala universitet efter
hvarandra amanuens, vice bibliothekarie och professor
Skytteanus 1781. Ett Latinskt lexikon, som han
utgifvit, anses för ett särdeles godt arbete.
Derjemte var han icke obevandrad i den Svenska
vitterheten, har isynnerhet utmärkt sig som lycklig
prosatör och genom dessa egenskaper, äfvensom
genom sitt behagliga väsende, hvartill måhända
jemväl får räknas ett uttrycksfullt yttre, ådrog
han sig Gustaf III:s uppmärksamhet, och
utnämndes år 1786 till biskop i Linköping, ännu innan
han var prestvigd; den första händelse af detta
slag man känner. Vid Troils frånfälle ärfde han
äfven dess plats i erkestiftet, liksom han förut
efterträdt honom i Linköping. Revolutionen år
1809 gjorde Lindblom, i kraft af sin
värdighet, till en af vår grundlags stiftare, hvilken
ännu bär hans namn bland undertecknarne, och
ålade honom den sällsamma nödvändigbeten att
underskrifva den akt, som beröfvade Gustaf IV
Adolf samma krona han, 9 år förut, i
Norrköping varit behjelplig att sätta på hans hufvud.
Honom tillföll ännu ett arf af icke mindre
betydelsefullhet, den stol inom Svenska akademien,
som genom Lehnbergs död blifvit ledig. Han
är den förste Svenske prelat, som blifvit prydd
med Serafimer-orden, hvilken tilldelades honom vid
kröningen 1818, den tredje han under sin
embetstid förrättade. Vid denna högtidlighet var han
redan så sjuk, att han blott med möda kunde
uppehålla sig. Han hemtade sig väl något, bestridde
de göromål hans kall ålade honom till riksdagens
slut, hvarefter han återvände till Upsala; men
insjuknade der snart ånyo och afled d. 15 Febr.
1819. L. var hvarken någon djup tänkare eller
grundlig lärd; men hade takt, förstånd, human
bildning och lätthet att tala, hvilket allt, i
förening med hans hjertas egenskaper och hans
fördelaktiga yttre, gjorde honom till en förträfflig
chef. Utom ofvannämnda Latinska lexikon har han
utgifvit tal vid åtskilliga tillfällen och öfver
åtskilliga personer, öfversett och förbättrat Luthers
Lilla Katekes, skrifvit Företal till den kristliga
hustaflan; Några ord om Lehnbergs predikosätt;
Journal för prester, o. s. v. Sönerne adlades redan
under faderns lifstid, med namnet Lindersköld.
Lindbomska konspirationen. En
värdshusvärd i Stockholm vid namn Lindbom hade, d. 13
Mars 1817, för öfverste-löjtnanten, friherre
Klinkowström yppat, att han trodde någon stämpling
vara å färde mot dåvarande kronprinsen,
sedermera konung Carl XIV Johan, hvilken derföre
borde ”äga en säker och pålitlig kock.” Dervid
hade han som sagesman anfört ett fruntimmer,
såsom det heter i högsta domstolens utslag, hvilket
fruntimmer skulle varit ”Lindboms egen piga, Maja
Lisa Berg, alt nemligen hon i Kungsträdgården
hört af en okänd qvinna, att denna åter fått veta
af en kokerska hos friherre Rålamb, att H. K. H.
kronprinsen också hade sina emot sig, och
hvarvid qvinnan nämnt pulveriserad krystall.” Af detta
lumpna pigsqvaller blef nu en hel
konspirationshistoria. Friherre K. inberättade saken för
öfverståthållaren, hvilken i sin ordning genast om
natten begaf sig upp till slottet att inrapportera hvad
han hört, och följande dagen, den 15 Mars,
innehöll Post- och Inrikes-tidningen följande, den 14
Mars daterade, officiella artikel: ”Regeringen
erhöll i går aftons underrättelse om några föregifna
anslag, syftande på ett öfverändakastande af
närvarande sakernas ordning, och, derigenom, på ett
förnärmande af nationens heder, ära och
sjelfständighet. Ehuru dessa angifvelser härledde sig från
en föga trovärdig källa, voro de likväl af en så
betänklig natur, att de borde fästa regeringens
uppmärksamhet. Laglig undersökning har blifvit
anbefalld, för att, utan uppehåll, kunna utröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
