Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindbomska konspirationen - Lindcreutz, Albrecht - Linde, bergsstad - Linde, bergslag - Linde, annex till Fardhem - Linde, ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antingen den brottslige, om någon sådan finnes,
eller belackaren, som vågat svärta medborgares
undersåtliga trohet och afsigter. Så snart nyheten
härom hunnit utsprida sig i hufvudstaden,
skyndade D. E. rikets herrar, statsrådet, krigsbefälet med
fältmarskalkarne, generalerne och amiralerne,
officers-korpserne af garnisons-regementerne med
deras chefer, borgerskapet med direktör Schwan till
ordförande, att uppvakta H. K. H. kronprinsen, och
uttrycka deras underdåniga trohet och tillgifvenhet,
tänkesätt, hvaraf de anhöllo, att H. K. H. ville
blifva deras tolkare inför Kongl. Maj:t. Alla hade
i underdånighet anhållit, att lagens kraftigaste
åtgärd måtte användas emot dem, som lagen
pröfvar brottslige, äfvensom de gemensamt uttryckte
deras förtrytelse emot dem, som möjligen skulle
vilja, i deras vanmäktiga yra, angripa en
statsförfattning, som, grundad på Svenska folkets
kärlek, på den lifligaste erkänsla för stora bevista
tjenster, på national-viljan, uttryckt af folkets
representanter, och hvaruti folket instämt, är
stadgad emot all ombytlighet uti tänkesätt och alla
faktioners beräkningar.” Alla stater och korpser
i hufvudstaden skyndade att uppvakta kronprinsen,
hvarvid tal höllos och försäkringar om trohet och
tillgifvenhet afgåfvos. De komprometterade
personerna, förste hofstallmästaren friherre Rålamb,
friherrinnan Oxenstjerna, landshöfdingen Rosenstein,
m. fl., begärde en undersökning; den företogs
inför hofrätten och saken, som börjades om intet, slöts
äfven med intet. Lindbom försäkrade, att han ej
velat angifva någon, endast berätta hvad han hört.
Han blef emellertid syndabocken, som skulle
försona de begångna obetänksamheterna, och dömdes,
under åberopande af åtskilliga lagrum, genom
högsta domstolens utslag af d. 22 Okt. 1817, till 28
dygns fängelse vid vatten och bröd eller 4
månaders fängelse å Waxholms fästning, hvarjemte
friherre Klinkowström, som påstods icke hafva
iakttagit behörig varsamhet, fälldes till 50 dalers
böter och att inför hofrätten afbedja sin förseelse.
Lindcreutz, Albrecht, ingick i
kammar-kollegium, blef aktuarie i defensions-kommissionen,
kommissarie i reduktions-kommissionen i Pomern,
kammar-råd, landshöfding i Kopparbergs län 1739
och 1742 president i kammar-kollegium; men dog
d. 13 Okt. 1744 barnlös, hvarvid hans vapen
krossades af dåvarande sekreteraren, sedermera
riksrådet, Anders Johan v. Höpken, som vid tillfället
höll ett tal, hvilket på den tiden ansågs som ett
mästerstycke.
Linde, bergsstad i Nerikes län. Se: Lindesberg.
Linde, bergslag i Nerikes län, är uråldrig, och
har redan i konung Magnus Smeks tid varit i godt
stånd samt haft egna privilegier af år 1355.
Bergslagen innefattar staden Linde med dess
landsförsamling, samt Ramsbergs socken. Den hemtar sin
malm från den stora och vidsträckta Strossa
jerngrufva i Ramsbergs socken, hvilken från urminnes
tider är afsänkt endast uti jernmalm. Man
förmodar, att denna grufva blifvit upptagen i femtonde
århundradet; den består af 3 grufvor i en öppning,
Gammelgrufvan är störst. I denna bergslag äro
äfven åtskilliga andra grufvor; man märker bland
dem Strip-grufvefältet i Lindes socken, hvars
storgrufva är i dagen 100 famnar lång och 20 bred.
Vid Guldsmedshytte fordna silfvergrufva i Lindes
socken har 1843 blifvit upptäckt ett malmstreck,
hvars fyndighet och utsträckning i dagen, ger
hopp om lönande afkomst. Af 120 skepp:d på
försök i dagen bruten malm har blifvit nedsmält 44
skepp:d bly som gifvit 83 lödige skålp:d silfver.
Håkansboda, i Ramsbergs socken, ödelagda
gruffält har äfven blifvit belagdt med arbete, och de,
brutna malmen, nedsmält vid Flögfors kopparhyttan
har åren 1841 och 1842 gifvit 150 skepp:d
koppar. Vid Strossa grufva har bergslagen den
olägenheten, att varphögarne och jorden i fordna
tider blifvit lagde der malmen har sin strykande
gång. Siggeboda blyglans-anvisning i Lindes
socken, arbetades på 1770-talet; mera i afseende på
blyvinst än silfverhalt, men som försöket ej
lönade kostnaden, blef detsamma instäldt. Uti denna
bergslag, hvilken, jemte Ramsbergs, ej har samma
tillfälle som Nora bergslag att afsätta malm till
fremmande orter, och i brist af skogstillgångar
föga kan öka sin egen tackjernsproduktion, funnos,
efter 1841 starkt drifven grufvubrytning, betydliga
malm-inventarier i behåll. Här hafva väl icke
några nya malmfält blifvit upptäckta; men åtskilliga
äldre ödelagda grufvor ånyo upptagna, hvilka
lemna anledning till fortfarande oförminskad
malmvinst. Masugnar inom Lindes och Ramsbergs
bergslag äro följande: Danshyttan, Gammelbo,
Garphyttan, Grymsjö, Guldsmedshyttan, Guslehyttan,
Hammarbackshyttan, öfra Kårbergshyttan, Östra
Löahyttan, Ramshyttan, Snugghyttan samt Storåhyttan.
Linde, annex till Fardhem, beläget på Gottland
i Fardhems ting, Gottlands läns södra fögderi, 4
mil S. från Wisby. Kyrkan är byggd af kalksten
i tolfte århundradet och har målningar i taket.
År 1807 fanns här i en åker en mängd
silfverbitar och Anglosachsiska, Tyska och Kufiska m. fl.
mynt, om 72 lods vigt, alla från tionde
århundradet. Socknen innefattar 8 3/4 mtl. och har 296
invånare. Dess areal utgör 3,911 tunnt., hvaraf
220 äro sjöar och kärr. Adr. Wisby.
Linde. Med detla namn finnas tvenne gamla
adliga ätter. Den enas stamfader var Isak Lind,
hvilken 1673 blef korporal vid Hedvig Eleonoras
lifregemente, bivistade slaget vid Halmstad, då
han af sin ryttmästare beordrades, att, med endast
24 man, i flanken anfalla 4 kompanier af öfverste
Tropps dragoner, hvilket han gjorde med sådant
eftertryck, att han eröfrade en af deras fanor,
hvarföre han befordrades till löjtnant. I slaget
vid Lund anförde han 6 kompanier emot Seländska
adelsfanan, hvilken han dref på flykten, återtog
en del af det Svenska artilleriet, som fallit i
fiendens våld och eröfrade åtskilliga Danska kanoner.
Han blef ryttmästare 1693 och adlad 1695.
Ätten utgick med hans son, ryttmästaren vid
Skånska kavalleriet, Johan Lorentz von L., som
dog ogift 1752, hvarföre hans systerson,
öfverstelöjtnanten och R. af S. O., Otto Adrian Berg,
som adlades 1751, fick tillåtelse att kalla sig Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
