Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné, Carl von, d. ä. - Linné, Carl von, d. y. - Linnefors - Linnéiska Samfundet - Linnéiska Samlingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sin Flora Lapponica. Han blef här känd af
Boerhave, hvilken gjorde honom fördelaktiga anbud,
om han ville qvarstanna i Holland, men dem han
likväl ej antog; hjelpte den rike bankiren Clifford,
att iordningställa dennes stora trädgård vid
Hartecamp och understöddes af denne mæcenat. Reste
till Frankrike och England, samt kom ändtligen
1738 tillbaka till Stockholm. Här visste man
ännu icke rätt uppskatta hans värde; men några
lyckliga medicinska kurer gjorde honom känd, och snart
började man förstå, hvilken skatt fäderneslandet
ägde uti honom. I förening med Mårten Trievald,
Höpken och Jonas Ahlströmer, stiftade han, år 1739,
vetenskaps-akademien och, genom en sällsam
lyckans slump, tillföll honom, vid anställd lottning,
den rättvisa lotten, att vara akademiens förste
preses. På Tessins föranstaltande erhöll han kongl.
pension, med skyldighet, att, om somrarne, på
riddarhuset föreläsa botaniken och om vintrarne
förklara bergs-kollegii mineral-kabinett, jemte
fullmagt såsom amiralitets-medikus. År 1741 blef
han medicine professor i Upsala, och företog, på
allmän bekostnad, en resa till Öland och Gottland,
efter återkomsten från hvilken han bytte
profession med Rosén, som året förut blifvit professor
i botaniken, och var nu ändtligen kommen i sitt
element. Från denna tid var hans lycka lika
stadgad som hans rykte. Han hade redan år
1739 gift sig med Maria Moræus, och innehade en
thron inom vetenskapens rike, hvilken af ingen
bestriddes honom, och hvarifrån blott döden kunde
bjuda honom att nedstiga. Från alla länder
strömmade lärjungar till honom; de flesta utländska
samfund täflade att tillegna sig honom; konung,
ständer och landsmän öfverhopade honom med
heders- och aktningsbetygelser. Han blef arkiater,
adelsman, R. af N. O. och hans lön fördubblades,
hvarjemte han fick tvenne hemman i
lifstidsförläning för sig och sina barn. Hans son erhöll
äfven survivans på hans profession, och då hans lif,
efter fyra års sjuklighet, ändtligen utslocknade d.
10 Jan. 1778, ansågs detta såsom en
nationalförlust, hvilken Gustaf III från thronen
tillkännagaf för ständerne. Äfven efter hans död hafva
dessa hedersbevisningar fortfarit. Många medaljer
äro slagna öfver honom, hans minnesvård är
uppsatt i Banérska grafchoret i Upsala domkyrka,
hans bildstod i botaniska lärosalen, i trädgården
vid Stenbrohult, på Wexjö gymnasiisal och i flera
fremmande länder; äfven i Norra Amerika äro
Linnéiska Samfund inrättade. Naturhistorien, särdeles
botaniken, erkänner honom för sin ordnare, och,
oaktadt de förändringar hans system i senare tider
undergått, står likväl hans namn främst bland alla
naturvetenskapernas heroer. Hans skrifter äro
mångfaldiga; men de förnämsta deribland äro, utom de
redan nämnda: Fundamenta Botanica; Genera
Plantarum; Flora Svecica; hans Öländska, Westgötha och
Skånska resor; Fauna Svecica; Species Plantarum,
m. fl. Hans enka dog år 1806 vid 94 års ålder,
och hans andra dotter 1839, i en ålder af 90 år.
(Se vidare: Hammarby.) Sonen
Linné, Carl von, d. y., föddes i Falun d. 20
Jan. 1740. För sin store faders skull öfverhopades
redan ynglingen med utmärkelser, hvilka borde
tillfalla endast den utbildade lärde och
vetenskapsmannen. Han blef vid 19 år botanices
demonstrator, och vid 23 år medic. & botan. professor, i
survivans efter fadern och 1765 medic. doktor. Detta
väckte några äldre lärdes afund, och, hvad sämre
var, den unge mannens öfverdrifna misströstan till
egna krafter och förmåga att motsvara de anspråk
och fordringar, man fästade på honom, ökade
den tungsinthet och melankoli, hvartill han hade
alltför mycket anlag. Följden var, att han aldrig
blef hvad han kanske eljest kunnat blifva, samt att
efterverlden misskännt honom. Efter faderns död
tillträdde han dess profession, och, för utgifningen
af 14:de upplagan af dess Systema Naturæ, företog
han en resa till England, Frankrike, Holland och
Danmark, hvilken blef ett slags triumftåg, och
hvarunder han öfverhopades med hedersbevisningar af
både statens och vetenskapernas notabiliteter.
Härifrån återkom han i början af 1783, men
insjuknade icke långt derefter och dog d. 1 Nov.
samma år, hvarvid den adliga ätten Linné utgick på
manssidan. Namnet skall dock lefva evigt. Hans
efterlemnade skrifter äro: Decas prima plantarum
rariarum Horti Upsaliensis; Supplementum
Systematis vegetabilium Generum & Speciorum Plantarum,
m. fl.
Linnefors, stångjernsbruk i Wissefjerda socken
af Kronobergs län, är anlagdt å kronohemmanet
Hofgårds ägor. Bruket har 1 härd, och, enligt
Wieselgren och Tuneld, 200 skepp:d, men enligt
hammarskattslängden 100 skepp:d privil. årligt
smide, hvarjemte här finnes något manufaktursmide,
af köpt tackjern. Afsättningsorten är Kalmar.
Ägare: C. F. Andersson. Till bruket lyda en
mjölqvarn och en enbladig husbehofssåg, samt ett
tröskverk, hvilket drifves med vatten. En
kopparhammare har funnits här; men är numera nedlagd.
Linnéiska Samfundet stiftades i Stockholm af
kammar-rådet Billberg år 1833, och hade
ledamöter äfven utom landet, men kom aldrig till någon
större verksamhet, ehuru, genom dess
föranstaltande, ett antal lefvande djur samlades i Humlegården.
Det upphörde slutligen omkring 1840.
Linnéiska Samlingarne. Att dessa beröfvades
Linnés fädernesland är en sällsamhet, som fordrar
sin förklaring. Linné hade testamenterat dem åt
sin son. När denne dog ogift, tillföllo de modern
genom laglig arfsrätt, liksom hans öfriga
qvarlåtenskap. Hennes rådgifvare och gode män
utbjödo dem nu åt Banks i England; men som denne
ej ville köpa dem, föreslog han sin vän, doktor
Smith, att i stället emottaga anbudet. S. var
genast färdig dertill och priset bestämdes till 1,000
guinéer. Detta skedde under det Gustaf III befann
sig i Italien, och man hade inbillat grefve Creutz,
akademiens kansler, att samlingarne icke voro af
synnerligt värde, att växterna voro klistrade på
groft papper, fiskar och amfibier skadade af
otillräcklig spiritus vini, o. s. v. Emellertid hade
kejsarinnan Catharina äfven anmält sig såsom köpare,
och några af Linnés vänner velat anskaffa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
