Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnéiska Samlingarne - Linnercrantz, Zachris och Jonas, förut Lindman - Linnerhjelm, Jonas Carl - Linnerius, Jonas - Linneryd - Linneröd - Linnés ört - Linning, Carl - Linodlings-premier - Linplantering och Linneväfnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erforderliga summan, på det samlingarne måtte
qvarstanna i Sverige. Men boets utredningsmän höllo
sig fast vid den gjorda öfverenskommelsen, och
doktor Smith skyndade att sätta sin skatt i
säkerhet. I detsamma hemkom Gustaf III, och då
han blifvit underrättad om hvilken förlust Sverige
gjort, afsände han ett snällseglande kronofartyg,
att återhemta samlingarne; men dessa hade redan
hunnit till bestämd ort, och voro oåterkalleligen
förlorade för det land, de bordt tillhöra. Köparen
lät, i glädje öfver det lyckade företaget, slå en
medalj, föreställande en fregatt, jagande ett
mindre fartyg.
Linnercrantz, Zachris och Jonas, två
bröder, hette förut Lindman och adlades som
kapitener d. 17 Nov. 1718. Den förre blef 1726 i
Carlskrona ihjelstucken af majoren Sven Åderman,
och den senare blef vansinnig af ett muskötskott
i hufvudet, som han erhållit i en träffning mot
Danskarne vid Sundsborg d. 15 Aug. 1718.
Linnerhjelm, Jonas Carl, sonson till biskop
Linnerius, riks-heraldikus och kansli-råd, född d.
30 Aug. 1758, död d. 12 Febr. 1829, är känd
såsom författare af åtskilliga slags Vitterhetsförsök
i den Gessnerska stilen, och tre olika samlingar
Bref under resor i Sverige. För öfrigt en redlig
och aktningsvärd man. Målade landskap och
graverade i koppar. Hans första fru, Helena
Maria Ehrenstråhle, var äfven vitter och man
har af henne en samling poetiska och prosaiska
stycken.
Linnerius, Jonas, född d. 2 Mars 1653 i
Skellefteå, der fadern var kyrkoherde, blef student i
Upsala 1670, företog 1681 en utländsk resa med
sin broder och blef 1684 theol. professor och
pastor vid Lunds domkyrka, 1690 domprost, samt
1715 biskop i Lund, der han afled d. 10 Febr.
1734. En lärd och redbar man, som har den
förtjensten om Lunds bibliothek, att han skänkt
detsamma dess dyrbaraste manuskript, den s. k. Liber
daticus. Hans barn adlades under namnet
Linnerhjelm. (Se ofvan.)
Linneryd, en socken med Sandsjö, belägen i
Konga härad och kontrakt af Kronobergs län och Wexjö
stift, 3 1/4 mil S.S.O. från Wexjö. Kyrkan blef
ombyggd 1798; men invigdes först år 1806. Här
märkes: Skogsnäs, 1 mtl. säteri, här föddes
orientalisten C. M. Agrell (se detta ord). Nära
Friggetorp slår en s. k. lyftosten, hvarom sägnen
förmäler, att Thor, då han en gång vandrade här
förbi med sin dräng, mött en jätte, som han
tillsport, hvart han ernade sig. ”Till Walhall, att
slås med Thor, emedan han med sin ljungeld bränt
upp mitt fähus”, sade jätten. ”Intet är det värdt,
att du mäter din styrka med honom”, genmälte
Thor; ”jag skulle knappt tro dig vara karl att
lyfta denna lilla sten upp på den stora här.”
Jätten blef vred och grep stenen med alla krafter,
men förmådde icke lyfta den från marken; så hade
Thor förvandlat stenen. Då försökte Thors dräng,
och lyfte stenen lika lätt som sin vante. Nu slog
jätten till Thor, att han knäade; men med
hammaren slog guden genast jätten till döds. Jätten
säges blifvit begrafven i det stora stenröset där
bredvid. Socknen hör till 1 kl. konsist. Den
består af 61 1/4 mtl. och har 2,610 invånare. Dess
areal utgör 32,423 tunnl., af hvilka 2,030 äro
sjöar och kärr. Adr. Wexjö.
Linneröd, annex till Esphult, beläget i Gärds
härad af Christianstads län, 2 1/2 mil V.S.V. från
Christianstad. Socknen innefattar 11 7/8 mtl. och
har 590 invånare. Af dess areal 8,169 tunnl. äro
230 sjöar och kärr. Adr. Christianstad.
Linnés ört, benvärksgräs, torrvärksgräs,
vindblommor, klågräs, jordkronor, giktgräs,
anisblommor, rohultsgräs, stighåltgräs, drefettergräs,
ettergräs, myrtögon, tågor (Linnea borealis), en
mångårig alltid grönskande refväxt, som förekommer
uti torrare steniga barr- och björkskogar, från
grannskapet af Lappska fjällen ända till Wermland
ymnigt, i alla de öfriga landskaperna, ända till
Skånska skogsbygden, här och der, utmärkt
genom sina små men täcka och välluktande
blomkronor. Örten ätes endast af får och getter, men
användes deremot allmänt uti hus- och
boskapsmedicinen, samt har visat sig verksam emot svår
höft- och lårvärk, då den användes både in- och
utvärtes.
Linning, Carl, agreé vid de fria konsternas
akademi, omtalas i Boyes Målarlexikon såsom en
Svensk skulptör på 1800-talet. Lärer hafva
modellerat medaljonger, men obekant är om han
huggit några bildstoder. Död 1844.
Linodlings-premier. För linodlingen, en slöjd,
med hvilken jordbruket står i ett nära
sammanhang, hafva uti Wermlands, Skaraborgs,
Jönköpings, Kalmar och Blekinge län, der, i följd af
belägenheten, hågen för linodlingen blifvit mera
allmän och förädlingen gjort större framsteg,
serskildta premier, i förhållande till varans värde och
beskaffenhet, blifvit utsatta och utdelade, dels ock
understöd beviljadt, för att försäkra beståndet och
fortfarandet af det till linodlingens och
linneväfnads-slöjdens spridande bland allmogen uti de
Småländska provinserne anlagda institutet vid Gårdsby,
hvilket understöd likväl nu mera är indraget.
Linplantering och Linneväfnader. Redan i
sextonde århundradet idkades i Ångermanland en
icke obetydlig linplantering och lärftstillverkning,
likväl af gröfre slag. Linet var alltid af utmärkt
godhet, och man kände redan länge här ett
beredningssätt, under namn af det Norrländska,
äfvensom finare spånad och väfning, hvilken man
senare sökte att göra allmännare, äfven i de
sydligare landskapen. I medlet af adertonde
århundradet förde linets godhet några Ångermanländskor
på den tanken, att det äfven torde kunna beredas
till finare spånader. Första försöket, hvilket
mycket väl lyckades, gjordes i Nätra socken, af en
bondhustru, Sigrid Olsdotter i Wik, hvilken
således blef den, som lade grund till de senare
inrättningarne; hon erhöll ock derföre det första
premium. Hennes dotter, enkan Märta Olsdotter i
Bjästad och gästgifvaren Jon. Stenklyfts hustru
Ch. Bröms i Bjästad, följde hennes exempel.
Spinnskolor inrättades, den första af prostinnan Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
