Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LJusnedal.
Ljnancilllien.
663
anledningar, i synnerhet i trakten af sjön norra
Hörken, der silfvermalm upptogs 1660; Stftr[ort
silfverhytta år 1633. Bly är anträflädt vid
Bratl-bergskumta och Stålbergshöjderna, der man
isynnerhet anmärkt Blanka-, Glanza och Carlsyrufvorna.
En bytta för blysmältningen har legat vid
Ilörks-elfven; arbetet har sedan upphört. Här finnas
inga byalag, utan mest enstaka gårdar, till autalet
487, samt 30 i senare tid upprattade nybyggen.
Gårdarnes hela antal är 500. Jerngrufvor hafva
bär för längre tid blifvit bearbetade. Bland dessa
märkas: Svartviks-, Lombergt- och Hunnebergs/altet.
Ibland nyare gruföppningar äro Ålgtjerns grufvor.
Ibland socknens redbarheter är i synnerhet dess
skogslillgång. Sjöarnes antal öfverstiger 100.
Den största bergshöjden ligger norr ut emot
Grangärdes socken, och kallas Orljerns /jetl. Vid
Boberget sammanstöter Lindes, Hjulsjö och Nya
Kopparbergets råskillnad. Stor höjden, Ilersklack,
Saht-boknos., Gru/berget, Brantsberget samt Kr okt jer ns
bergen äro märklige. Den odlade jorden räknas
till omkring 1,000 tunnl. Boskapsskötseln är
obetydlig, hästar nyttjas allmänt till åkerbruket.
Rökstugor eller porten begagnades allmänt af socknens
första åboer, Finnarne-, men äro nu sällsynta och
bibehållas endast i norra delen af socknen, som
ännu kallas Finnmarken. Ibland allmänna
byggnader märkes bergslagets bergstingsbyggning, med
torn och slagur, arrest- och magasinsbyggnader. I
socknen märkes dessutom: Stjernfors bruk (se detta
ord), Arboga yård, Kafveltorp, lionstdammen,
Ljusnarsbergs gård, Lund, Löfnäs och Sahlbo, alla
bergfrälseparter. Högfors, Norrhörkens, Sahlbo och
Stalldatns byttor. Ridkarns rödfärgsverk, med en
medeltillverkning af 845 tunnor på året. Socknens
areal utgör 136,589 tunnl., af hvilka 16,000 äro
sjöar och kärr. Adr. Nya Kopparberget.
Ljusnedals i landskapet Herjeådalen, kallas en
däldig sträcka af 6 mils längd, men % till | mils
bredd frän N.V. till S.O., emellan Ljusnehammars
fjäll och sjön Låsen, hvarigenom Ljusnan
fram-rinner och gifvit denna trakt namn. Flere dälder
finnas på denna trakt, med smärre vattendrag,
som alla inflyta i Ljusnan, såsom: Gröndal l| mil
lång och mil bred, derigenom Grönan framlöper
från riksgränsen till Ljusnan, Anådalen af lika
längd, begynner norr om Onfjället, och har namn
af Anån; (Jvarnildaten, med dess å i samma sträcka
näst derintill, ar | mil lång och slutar i
Mittådalen, hvilken är omkring 6 mil lång och J mil
bred, samt går ifrån N.V. till S.O. Dess vattuled
börjar vid Nässjön och infaller i Ljusnan under
namn af Mittå-elf, £ mil V. om Långåskans; samt
Tef-ådaten och Tefàn, t mil ifrån dess början i
moraset Tef-ängen, emellan Oin- och Lillfjällen,
och sträcker sig till Ljusnedals bruk.
Ljusnedals jernbruk, beläget i ofvannämnde
Ljus-nedal och Tännäs socken, norr om Ljnsne-elfven,
2 k mil ifrån riksgränsen. Om detta bergverks
ålder, upptagning och beskaffenhet, märkes följande.
Någon kopparmalms upptäckt har för omkring 160
år sedan gifvit första anledningen till denna ortens
bruksrörelse. En i Messlinge boende Hans Olsson
Blix, skall, omkring år 1686, gjort sig till
uppfinnare af den s. k. Blixyru/van, som dock förat
blifvit honom anvisad af en i sin tid namnkunnig
och förmögen Lapp, Jonas Jonson eller Kik-Jonas
kallad, och om hvilken berättas, det han på sitt
talesätt begärt af Carl XI, att få blifva "konung
i den fjäll"; men hvartill konungen leende svarat:
"Det kan ej låta sig göra, att två kungar skola
vara i Sverige; men du skall fä blifva general i
fjällen". Första byggnaden anlades då vid
Mess-linge-sjön, hvarföre ock verket i början kallades
Messlinge bruk, hvilket sedan förändrades till
Ljusnedalen. Vid samma tid upptogs den nära
derintill belägna Gammal-grufvan, hvilka begge i
början gifvit god malm; men efter någon tid utgått.
På samma sätt förböll det sig med de senare
upptagne Sotbergs- och Sorgrufvorna. Dessa
skärpningar upptogos åter 1736 och drefvos till är
1748, då arbetet inställdes, och grufvorna, efter
dryga kostnader, öfvergåfvos och stå nu under
vatten. På senare tider upptogos åter nya
skärpningar, men hvilka äfven måste öfvergifvas.
Jernma-nufakturen är den, som i närvarande tid
förnämligast utgör Ljusnedals bruks rörelse. Ar 1739
erhölls först privilegium till en knipphammare,
sedan gafs 1764 ytterligare tillstånd att uppbygga
ämnesbaminare med 1 härd, hvarvid 400 skepp:d
årligen finge arbetas till garfstål och
manufakturer; men med förbindelse, att 1,200 d:lr kopp:mt
årligen användes till kopparmalms försöken.
Bruket har numera 2 härdar och 400 skepp:d priv.
årligt smide af eget tackjern, samt drifver äfven
tillverkning af manufaktur- och svartsmiden, samt
spik. Tillverkningen vågföres icke.
Hammarskatten utgöres med 4 skepp:d. Brukets tillbörigheter,
utom inrättningar, äro 36 torp, som bebos af
bruksarbetare och kolare, deraf 20 äro belägne
nära bruket; men 16 äro anlagda 1 £ och mil
derifrån, pä de s. k. Wallarne, dem Funnerdals
byamän innehaft förr än verket anlades. Bruket
är afskiljdt från Tännäs socken och utgör en egen
församling, med kyrka och egen predikant.
Bruket äges af intressenter och disponeras af L. F.
Fablander. Smidesstämpeln är L. D.
Ljusne-elf, har sin källsjö något söder om
IIe-lagsfjellet i Herjeådalen, upptager redan i sitt
öfversta lopp, genom Ljusnedalen, många små fjell—
sjöars aflopp, genomflyter, ibland andra, Orresjön
och Warpan, i Helsingland, i hvilken sistnämnda
till höger äfven infaller den betydliga Woxna-elf,
ifrån småsjöar både i Herjeådalen och i Dalarne,
genomflyter slutligen och kort fore utloppet
Bergviken och Mar man. Vid hastigt infallande blid,
eller, såsom bär säges, god väderlek, då snön på
slätterna och fjällen pä en gång smälter, ses ofta
märkbart huru elfven snart växer; men tvertom
minskar i lika bast då den börjar aftaga. Detta
flodvatten förer med sig något slags fetma och
gödning, hvaraf de på sidorna belägne ängar
alltid blifva mera gifvande, de år som floden
uppstiger.
LJusnestOten ett bögt berg i Herjeådalen, hvars
spets höjer sig omkring 4,000 fot öfver hafsytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
