Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
670
Loka.
Lokclialli
stöter intill vestra delen af Grythytte socken,
Nerikes län och landskapet Westmaiiland, på en
sid-ländt ort emellan tvenne sjöar, Norra och Södra
Lokarne, af hvilka källan fått sitt namn. Den till
bad så allmänt begagnade gyttjan, hemtas mest
från en på sydvestra sidan om brunnshuset
belägen sänk plan, hvars jordmån består öfverst vid
jordbrynet, till en tvärhands djup, af en ganska
saftfull och fuktig sammanväfnad af flere
vattenväxters rötter; derunder ligger sandaktig och grof
jord, till 1 qvarters djup, och vidare blott tätt
packad, merendels hel och oskadd, samt mycket
våt rödmossa, till 4 à 6 alnars djup, hvarefter
samma mossa, ehuru bibehållande sin gråröda färg,
synes vara inera krossad, till dess den
förekommer allt (inare sönderkrossad och af mörkare färg,
samt slutligen förmultnad, att man tydligen finner
dess öfvergång till gyttja. Ilelsokällorna äro två,
af hvilka blott den ena, Ny brunn, begagnas, och
hvars vatten är jernbaltigt. Man förmodar alt Loka
mineralkälla fordom varit känd såsom verksam mot
åtskilliga sjukdomar och begagnad såsom otrerkälla,
ehuru den först efter år 1720 kom uti ett
allmännare och rättare bruk. En mängd allmoge har
alltid plägat samlas här om midsommarsaftonen.
Är 1725 befallte konung Fredrik I arkiatern v.
ßromell att undersöka vattnet härstädes, i
anseende till de loford, hvilka åt detsamma blifvit gifna
af personer, synnerligast från Norrige, som bade
begynt att vid Loka dricka brunn, ßrunnshus och
åtskilliga byggnader blefvo snart uppförda till
brunnsgästernas beqvämlighet, och "Loka
ingärd-ning" förklarades för krono-egendom. Loka är
en af rikets äldsta och mest besökta
helsobrunnar, och det senare isynnerhet för dess
förträffliga gyttja, hvilken, ehuru begagnad äfven på
andra ställen, här torde kunna brukas
ändamålsenligast, isynnerhet som en naturlig och verksam
mineralkälla här också är i bruk, samt
konstgjorda vatten och alla andra anordningar, som nu äro
att finna vid de mer besökta helsokällorna, äro
att tillgå. Sjelfva det mindre arkadiska klimatet
härstädes inverkar otvifvelaktigt särdeles
förmånligt på många. Brunnsdrickningen och baditingen
vid Loka begynner vanligen d. 24 Juni, och
fortfar oafbrutet till slutet af första eller andra
veckan i Augusti månad. Såsom nämndt är, äges
stället af staten, och har för mindre, kriminella mål
sin egen jurisdiktion (forum privilegiatum), samt
förvaltas af kongl. riksmarskalks-embetet. Under
senare årtionden har konungen behagat uppdraga
öfverinseendet af brunnen ät någon af rikets
herrar, som på stället sålunda företrädt
riksmarskalkens person. I slutet af förra och början af detta
århundrade innehade II. Exc. riksrådet grefve F.
Ridderstolpe detta öfverinseende, och år 1821
uppdrogs detsamma åt II. Exc. m. m. frih. Carl Bonde,
som afled i Oktober 181-0. Brunns-intendenten och
predikanten tillsättas af II M. konungen.
Brunnsgästernas antal har i medeltal uppgått till 200 om
året, och hvaraf tredje-, stundom fjerde-delen,
utgjorts af ståndspersoner. På stället märkas 3:ne
minnesvårdar öfver arkiatern Nils Rosén (adlad v.
Rosenstein), grefvinnan Oxenstjerna, född Mörner,
samt general-majoren C. G. Wennerstedt.
Eioknlax, kapell under llelsinge socken. Vid
Lokalax kyrka stod den träffning, som blifvit benämnd
efter llelsinge (se detta ord). Befälhafvaren för
expeditionen, general-majoren grefve Lantingshausen,
hade, då han skulle gå om bord på
transportflot-tan, hvilken var samlad vid Bomarsund på Åland,
erfarit, att bela ammunitionsförrådet bestod af 60
skott på man, nemligen 30 i bandoleret och lika
många i reserv, lian anmälte detta hos konungen,
med anhållan om förstärkning deraf. Tre dagar
derefter erhöll han följande svar:
"Då General-Majoren Grefve Lantingshausen
anmält det behof som kan uppkomma i en fra ir| t i (I af
ammunition, sä har lian derigenom uppfyllt hvad
Honom åligger.
Högqvarteret Grelsby d. 7 Sept. 1808.
GUSTAF ADOLPH."
Det gick som man förutsett, när de 60 skotten
voro bortskjutne, måste trupperne, som voro
an-fallne af en öfverlägsen fiende, draga sig tillbaka,
och expeditionens ändamål var förfeladt.
Loke (mytbol.). Den elake, illparige, illasinnade
guden, vanligen kallad den onde Asen. Han var
den fornnordiska religionens onda princip, och
likväl räknades han bland Åsarne samt vistades
beständigt bland dem, till dess de slutligen, trötte
vid hans illbragder, beslöto att strafTa honom på
ett grymt sätt, likväl icke med döden. Lokes far
var jätten Förböte och hans mor Löfeja eller Löfö.
Hans maka hette Sigyn. Med henne hade han
tvenne söner; men tian ägde dessutom, med den
vederstyggliga jätteqvinnan Angurboda, tre born,
alla missfoster: Midgårdsormen, Fenrisulfven och
Hel (se dessa ord).
Eiokeliall, är en s. k. Dyrehög (se detta ord), i
Hångsdala socken af Westergöt|l|and. Den
utgöres af en liten kulle med en ofantlig
gråstens-klippa öfver en stor graf, som är 16 alnar läng
i norr och söder och 1 J. aln bred. Midt pä finnes
en ingång från öster, något trångare och 8 alnar
lång. I början af innevarande århundrade har
denna graf blifvit noga undersökt, hvarvid befunnits,
alt de på kant uppreste sidohällarne af kalksten,
gått 2 alnar ned i jorden; att grafvens botten
äfven varit stenlagd; der påträffades en stor
myckenhet menniskoben af vanlig storlek, men ej
ringaste tecken till svepning eller kista, ej en gång
något som liknade en spik; de der begrafne lågo
framstupa, med pannan vänd nedåt jorden, i olika
rigtningar, större och mindre, bredvid hvarandra.
Vid och omkring hvart hufvud befunnos hällar af
alunskiffer, förmodligen ditlagde för att förvara
hufvudet mot våldsamma åkommor vid jordens
påkastande. Benen ägde nu mera intet sammanhang
med hvarandra, och begrafningarne hade skett
på olika tider, ty man kunde räkna tre eller fyra
hvarf af menniskoben, med jord och sten mellan
hvartdera; så att denna och dylika grafvar synas
varit tillredda för hela slägter, eller hvad man
kallar familjegrafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
