Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lohrumme.
Lomma.
671
Lokrumme, annex lill Fuble, beläget i Bro ting
och Gottlands norra fögderi, mil O.N.O. frän
Wisby. Korkan är byggd af huggen kalksten är
1260. Socknen innefattar 13^ mtl. och har 342
invånare. Dess areal utgör 6,01? tunnl., hvaraf
1,500 äro sjöar och kärr. Adr. Wisby.
Lom (Culymbus), ett slägte af siinfoglarnes fjerde
familj och första grupp, utmärkt genom
medelmåttigt lång, sy Mik, mest rät, starkt hoptryckt
näbb, med inböjda käkkanter, mycket spetsig och
i spetsen rät; smala, allånga näsborrarr liggande
pä sidan vid näbbroteu; öfver och baktill
omgifne af en hinna; stort framåt spetsigt hufvud;
temligen starka långt tillbakaliggande ben, med
hoptryckta tarser och länga, genom bel simbud
förenade framtar; korta smala spetsiga vingar, med
första och andra pennan längst, samt mycket kort
afrundad stjert. Könen äro lika till färgen, men
hannen störst; ungarne olika de gamla. De rugga
tvä gånger om året, simma och dyka med stor
färdighet. Om vintern uppehålla de sig ständigt
på hafvet och flytta då till blidare länder. Födan
består hufvudsakligen af fisk. Boet begges af torra
vattenväxter nära salt vatten, och äggen rufvas af
begge könen. Hos oss finnas trenne arter,
nemligen: Islom (C. glacialis), af omkring 2 fot 7
tums längd, med hufvudet och halsen svarta, hvit
ring med svarta refflor kring halsen, rygg,
skuldror, vingläckare, bröstsidor och öfvergump rent
svarta, glänsande, beströdda ined rent hvita
fläckar; bröstet och buken rent hvita. Han träffas
endast någon gäng tidigt på våren midt ini
Lappland, men uppehåller sig under vintertiden vid de
norra och nordvestra kusterna af vår halfö, samt
säges under fortplantningstiden begifva sig upp i
fjällvattnen. Dess läte är ett starkt tjutande, som
ger ett rysligt eko, liknande en i lifsfara stadd
menniskas nödrop. De träffas i hafvet familjvis
och äro då mycket skygga, samt dyka vid
annalkande lara ofta (lera hundra alnar under vattnet.
Födoämnena utgöras af större fiskar dem de gripa
under dykandet och förtära ofvan vattenytan.
Honan lägger 2 ganska aflånga gulgrå och
brunfläckiga ägg uti ett bo på bolmar och tufvor i
fjällvattnen. Slorlum (C. arcticus), af 29 tums längd,
med hufvudet och balsryggeu askgrå; sirupen och
halsen framtill svarta med purpurskiflning på
bal-sen; svart och hvit reffling på balsens sidor;
kräf-vans sidor svart- och hvitrandiga; hvita ränder och
svarta mellanslag pä vingtackarne och framryggen,
samt hvita punkter på de svarta vingarne. Honan
något mindre än hannen, annars lika.
Förekommer om somrarne på insjöar och andra vatten,
öfverallt i landet, likväl mest i de inre
landska-perna och alldeles icke i Skåne. Liknar till
lefnadssätt |s|ommen, samt lefver likasom denna
hufvudsakligen af fisk fångad under dykandet,
hvaruti han är utmärkt färdig. Dess läte är ett starkt
obehagligt skrik, samt höres isynnerhet mot
väderskiften. Honan lägger 2 aflånga grönbruna
eller gråbruna svartfläckiga ägg, nära vid brädden
af något vatten, men ofta utkläckes blott det ena
eller dör den ena ungen några dagar efter klack-
ningen, och den återstående uppfödes då och
vårdas med särdeles omsorg af båda föräldrarne,
hvilket gifvit anledning till den sägen, alt lommen skall
sjelf döda den ena ungen för alt så mycket bättre
kunna vårda den andra. Köttet ätes i Lappland,
och skinnet af halsen nyttjas till brem på mössor,
stundom ock hela skinnet till skjutväskor.
Smält) in, pricklom (G. septentrionalis), at 26 — 28 tums
längd, med hufvudet askgrått, beströdt med små
svarta fläckar; halsryggen och sidorna af kräfvan
refflade, med svarta och hvita streck, samt ett
aflångt brunröd! band pä framdelen af halsen;
bröstet och de nedre kroppsdelarne rent hvita; alla
öfre kroppsdelar samt sidorna svartbruna,
glänsande, bos de yngre med hvita streck pä
vingtackarne och hvila prickar på bakryggen. Honan
mindre än hannen; drägten olika 0111 bösten och
vintern emot om sommaren. Förekommer ännu
allmännare än storlommen, isynnerhet i de norra
trakterna, dock äfven midt ini landet, under
flygten låter han böra ett häftigt och sträft skrik,
liknande käketä, kakerai! och fiskare spå deraf
godt väder. Till lefnadssättet liknar han sina
samslägtingar, men är likväl mindre skygg.
Födoämnena utgöras af fisk, stundom äfven af
vattenväxter. Honan lägger 2 aflånga gråbruna eller
olivbruna svartlläckiga ägg, vanligen pä en liten
holme i en insjö.
Lomelamla, aunex till Näsinge pastorat i
Bohuslän, är den nordligaste socken i detta landskap,
och stöter intill Svinesunds- och Ide-fjordarne.
Marken är uppfylld af väldiga fjällåsar, hvilka
skära hvarandra i alla rigtningar, och den
odlingsbara jorden är belägen i de trånga dalarne
emellan dein. Grannskapet med hafsvikarne göra
likväl dessa dalar ganska bördiga, och består
jordmånen i dem af lera och lermylla, här och der
uppblandad med fossila balslemningar. På mera
högländta ställen åter är sand och niojord
rådande. Ilufvudsädet utgör bafra. Skogstillgången
skäligen god. Allmogen afsätter sina
ladugärdspro-dukter i det närbelägna Freririksball, hvars
granskap äfven i öfrigt är för denna socken högst
fördelaktigt. Gärdarnes antal, efter belt räknadt,
uppgår blott till lif, och folknummern 550, hvilket
synes ringa i jemförelse med socknens areala vidd af
^ qvadratmil; men förklaras af den senares bergiga
och oländiga beskaffenhet. Det märkligaste stället
är gäslgifvaregården lletle (se delta ord).
Lo-melanda kyrka är en af de äldsta, och, oaktadt
sin obetydliga storlek, en af de märkligare
kyrkorna i länet, i anseende till dess bibehållna
forntida anordning af en skiljemur emellan kyrkans
långhus och chor, hvilken mur blifvit genombruten
af en smal rund heläckt dörröppning.
Fornlemningar finnas få; men ibland dem träffas de högst
märkvärdiga stenkistorna vid Böd och Ingborgsröd
(se: Stenkistor). Ifrån Lomelanda socken voro de
myndiga Slitungsböfdingarne Helge och Tborbjörn,
hvilka stupade vid Gunnarsbo nära Tönsberg i
Norrige år 1217. Adr. Strömstad.
Lomma, annex till Fjelie i Torna härad, beläget
till större delen i Bara härad af Malmöbus län,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
