Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eiovisæ bergverk.
Ii il beck.
677
slå emellertid i stor förbindelse bos benne för det
skydd och oppmnntran, hon egnade dem.
Vitter-hets-akademien var hennes stiftelse och Kina
lustslott samt många försköningar å Drottningholm äro
hennes verk.
Lovisæ bergverk, i Sala socken af
Westman-land, har silfver- och kopparskärpningar, som i
fordna tider varit arbetade och sedan ödelagda;
år 174? åter npptagne och hade en bytta vid
sjön Hillingen, men sedan lemnade såsom ej
lönande. Detta verk kan numera icke upptagas utan
att de med vatten fyllda grufvorna genom
kostsamma inrättningar blifva tömda.
Loviieberg, jernbruk i Råda socken af
Wermlands län, bör till Uddebolmsverkeo. Bruket har
4 härdar och 2,301 skepp:d 13 lisp:d pri vil. årligt
smide af eget tackjern. Frälsesmidet är 225 skepp:d.
Hammarskaften 20 skepp:d 1 5 lisp:d 7 skålp:d.
Disponenter: J. Waern och C. G. R. Geijer.
Lovisebolm, jernbruk i Töftedals socken å
Dalsland, har I härd och 400 skepp:d privil. smide af
köpt tackjern, hvarföre bammarskatl utgöres med
4 skepp:d. Knippjerns- och spiksmide idkas äfven
härstädes. Afsättningsorten är Götheborg.
Smi-desstämpeln visar L H B, de tvenne sista
boksläf-verne sammanbundne. Bruket tillhör A. Lund och
med-intressenter.
Lovisin, Erik, blef, såsom advokat-fiskal i Svea
hofrätt, adlad 1675, landshöfding öfver
Östergötb-land 1687 och samma år friherre. Det berättas,
att han lånat Lindskiöld 5,000 R:dr, för hvilka
denne lofvat förskaffa honom värdighet af grefve
och kongl. råd. Då Lindskiöld dog, utan att
hafva kunnat uppfylla sitt löfte, återfordrade Lovisin
penningarne af hans enka. Denna vägrade att
betala dem, emedan ingen skuldsedel fanns, utan blott
ett bref, hvari hennes man tackade för den
erhållna summan, och lofvade att göra efter aftal.
Lån-gifvaren klagade nu hos Carl XI, hvilken gaf
följande resolution: "så länge Lovisin icke är kongl.
råd, har han intet skäl att kräfva Lindskiölds
enka, och när han blifver det, äro penningarna
be-talta.r L. dog år 1691. En ättling af honom var
Lovisin, Carl Arvid, född d. 20 Febr. 1772,
ingick 1783 som sergeant vid Svea lifgarde, hvars
chef han blef 1815, general-major,
general-löjtnant, Kom. med St. K. af S. O.,
general-befälbaf-vare i 6:te militär—distriktet, öfver-kommendant i
Stockholm, statsråd och cbef för
landtförsvarsdepartementet 1843, men hvilken plats han
lemnade följande året. Död d. 18 Aug. 1847.
Litbb (Gadus Brosme), en mjukfenig benfisk af l|,
2 högst 3 fots längd, med brun rygg och grå
sidor samt breda gulaktiga tvärstreck, käkarne
nästan lika långa och stjerten rundflikig.
Förekommer sällsynt i norra delen af Kattegatt, men
aldrig i Öresund eller Östersjön.
Lttberk. Denna under medeltiden mägtiga
handelsstad, anlagd år 1144 af grefve Adolf II af
Hol-stein-Schaumburg, och hvilken sedan höjde sig till
den förnämsta bland hanseförbundet, förekommer
ofta i Svenska historien. Första gängen detta
sker vid någon större tilldragelse, är då staden
år 1246 belägrades af Danske konungen Erik
Plogpenning, som med jernkedjor tillspärrat
Trawe-floden. Den beträngda staden sökte då bistånd
dels bos Wisby, dels bos Sverige. Detta
beviljades henne äfven och en Svensk och Gottländsk
flotta samlades i Wisby. Skeppens kölar försågos
med starka jembeslag, och då de kommo
seglande, gynnade af en frisk vind uppför Trawe,
sprängdes de Danska jernkedjorna och flottan kom
lyckligt fram till Lubeck, och försåg staden med alla
dess behof, hvarigenom Danskarne tvungos att
upphäfva belägringen. Handeln och den politik
bon föranledde, gaf sedan anledning till mänga
underhandlingar och traktater, och ett stundom
vänskapligt, stundom nära fiendtligt förhållande
emellan Sverige och Lubeck. Ilit tog Gnstaf Wasa
år 1519 d. 30 Sept. sin tillflykt, då han lyckades
rädda sig ur Danska fångenskapen, och rådet
skänkte honom här en fristad emot Christians
reklamationer, hvilken handling, förestafvad lika mycket
af statskonsten som af ädelmodet, sedan blef af
den största inflytelse på Sveriges öden. Då
Gnstaf började sin uppresning mot Danska
öfvermag-ten, erhöll han från Lubeck understöd i skepp och
penningar. Denna hjelp blef dock lika dyr som
gagnlös. Då Norrbys flotta var af motvind
instängd i Stockholms skärgård, skulle hon af
Svenskarne kunnat tillintetgöras, om inte de 15 stora
Liibska skeppen svikit dem, just vid sjelfva
anfallet. Amiralen Brun föregaf att en blindklippa låg
i farvattnet, som hindrade honom att framrycka;
men i sjelfva verket var hans förhållande en följd
af hemliga instruktioner. Äfven afslogs Gustaf
Wasas begäran, att få af honom låna två kanoner
mot pant af tvenne rikets slott, för att dermed
angripa Norrby. Icke deslomindre fordrade
Lü-beckarne, på Strengnäs riksdag, ofördröjlig
betalning af 68,681 mark Lübskt, för deras bistånd,
och, i fall de ej kunde genast godtgöras,
oinskränkt handelsfrihet på Sverige, hvilken fordran
Gustaf nödgades bevilja. Då likväl sedermera
deras magt aftog i samma mån Sveriges tillväxte,
måste de nedstämma sina anspråk, och när de
1553 åter började alltför mycket stegra dem,
afbröt Gustaf alla underhandlingar, samt vidtog till
och med några krigsrustningar, för att gifva
eftertryck ät det språk af sjelfständighet och kraft
ban nu mera kunde föra. — I senare tider
förekommer Lubeck äfven ett par gånger i Svenska
krigshistorien, då en Svensk fördelning, under
öfverste Morians befäl, ungefär t,200 man stark,
som innehaft Lanenburgska landet, efter slaget vid
Jena drog sig andan till Lubeck och der gick
ombord pä några fartyg, för att afsegla till
Stralsund; men den 6 November 1806 på Trawen
tillfångatogs af Fransmännen, under dåvarande
marskalkens, furstens af Pontecorvo befäl. — Är 1813
besattes Lubeck af Danskarne, och Svenska
hären samlades den 5 December utanför dess
murar för alt storma staden. Detta afböjdes
emellertid genom en kapitulation, till följd hvaraf den
Danska korpsen förunnades fritt aftåg och löfte
att först efter 24 timmar förföljas. En Svensk
Del. II. 86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
