Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
692
Landgren.
Lundins.
norra Skåningarne, bivistade slaget vid Klissow
och blef sårad vid Poltnsk, befordrades till
kornett, så till löjtnant och 1709 till kapiten.
Bi-vistade bäränder de flesta förefallande
krigstillfäl-ligbeter, ända till Poltava, der han blef fången,
men lyckades fly från Smolensk, kom till Sverige
och blef major vid Uplands femmänningskavalleri,
med hvilket han deltog i slaget vid Helsingborg,
blef öfverste-löjtnant och hade 1716 befälet
öfver stadsposteringarna vid Landskrona, adlades
1719, erhöll öfverste afsked 1721, och blef
öf-verjägmästare i Skåne och Halland. Dog barnlös
1736, då hans ätt utgick med bonom.
Lundgren, Carl Gustaf, född i Kuopio 1779.
begagnade undervisning i teckning vid
målare-aka-demien, men har genom eget arbete bildat sig till
gravör. Ehura han äfven graverat flere
porträtter, har han på senare tider till större delen varit
sysselsatt med gravering af kartor, hvaraf
isynnerhet må anföras den stora kartan öfver Skandinavien.
Lundgren, Anders, kongl. hofpred. och
pastorsadjunkt i S:t Jakobs församling i Stockholm, var född
d. 31 Dec. 1S00 i Götheborg, der fadero var
landt-tnlls-uppsyningsman. Det lyckades den obemedlnde
gossen icke utan svårighet alt få beträda
studiernas bana, men det lyckades honom likväl, och ban
blef 1822 student i Lund, prestvigd i Götheborg
1828 samt följande året promoverad t-ill magister
i Lund. Ar 1830 blef han först anställd såsom
huspredikant bos enkegrefvinnan Löwenhjelm,
sedan andre pastors-adjunkt i Jakobs församling,
förordnades att bestrida rektors-sysslan i
församlingens skola och blef 1832 förste pastors-adjunkt.
Följande året tog han pastoral-examen och
utnämndes 1835 till ext. ord. hofpredikant. En
lungsot lade honom i grafven vid endast 37 års ålder
d. 11 Juni 1838. L. var en af dessa menniskor,
hvilkas korta och alldeles icke händelserika lefnad
ej har någonting utmärkande, men hvilkas
invärtes menniska utmärker dem. Han var en ganska
lycklig andlig talare, ehuru ej heller som sådan
något blixtrande suille; men det älskvärda,
vänliga, humana i hans väsende, den rena, okonstlade
välvilja, den varma hjertlighet som uttryckte sig
både i hans enskildta sätt att vara och i bans
offentliga uppträdande, gaf åt hans predikoföredrag
en kraft och betydenhet, som de måhända eljest
icke skulle ägt, och åt hans personlighet något
intagande och hänförande, som förskaffade bonom
kanske ingen beundrare, men mångfaldiga tillgifna
vänner. Man kan säga, att dessa voro nästan alla
de, som nalkades bonom. Detta visade sig
aldra-bäst vid hans begrafning, som skedde i Jakobs
kyrka. Denna var icke blott uppfylld af åhörare,
utan när liket sedan fördes till Johannis
kyrkogård, ledsagades det till sitt hvilorum af tusentals
menniskor, hvilka bildade ett frivilligt
oöfverskådligt sorgetåg, hvars talrikbet och allvarliga rörelse
intygade huru den aflidne varit älskad och aktad.
Efter L:s död hafva hans predikningar och andliga
• al blifvit i tvenne delar utgifne.
IjuiiiIIi, Henrik Theodor, konduktör vid kongl.
museum, agreé vid de fria konsternas akademi,
född i Stockholm 1812, elev af Westin, vistas
för närvarande i Paris. Ilar egnat sig åt
historiemålningen, och af akad. erhållit flera pris. Han
bar från Paris bemskickat åtskilliga taflor, de der
vittna om ganska goda framsteg i konsten.
Lundholm, säteri i Wrigsta socken af Jönköpings
län, 7 ‡ mtl., underliggande hemman inberäknade,
äger ett utmärkt vackert läge på en halfö, är
väl bebygdt och har stor trädgård. På stället
finnas flere taflor mälade af Hörberg, samt
porträtter af Gustavianska familjen. År 1570 gafs
Lundholmen till sätesgård i det friherrskap, som
anslogs åt rikskansleren Nils Gyllenstjerna,
utgörande Wrigstads och Elmåkra socknar i Westra
härad, med alla skatte, biskops och klostergods,
som lågo i Ödestugu socken, jemte ett krono, ett
kyrkogods m. m., i Svenerums socken; men
reducerades under kronan år 1681 och utbyttes till
frälse 1684, då det tillföll lagman Harald
Ström-feldt. Öfverdirektören Fr. Ehrenpreus skaffade 1768
sig och efterkommande ägare patronaträtt till
Wrig-stad; men församlingen återvann 1772 sin valrätt.
Säteriet innehafves för närvarande af
häradshöfdingen J. Ax. Rydbeck.
Lundins F&fHnga, en vacker trädgård inom
Catharina församling i Stockholm, belägen vid
saltsjön, på ett högt berg, hvarest fordom varit
Danviks skans.
Luudius, Carl, född i Jönköping d. 8 April
1638 och död i Upsala 1614, såsom juris
professor, hvilket embete han då innehaft i 36 år.
Ansågs för en af landets yppersta jurister, hvarföre
Loccenius på sin dödssäng förtrodde honom att
öfverse och förbättra sin Latinska öfversättning af
Uplands och West götha-lagen, emedan han våren
lika utmärkt Latinare som jurist. Carl XI ålade
honom äfven att göra anmärkningar vid allmänna
lagen. Har författat en mängd disputalioner och
några orationer, Zamolsis, primus Gelarum
legisla-tor, m. m., men utomdess sammanskrifva flera
andra och vigtigare verk, hvilka dock bans
blygsamhet hindrade honom att utgifva, hvarföre de
förgingos i den stora eldsvådan, som år 1702
ödelade Upsala. I sitt 52-åriga äktenskap med
borgmästaren Lohrmans dolter, hade han 18 barn,
hvaraf en son adlades under namn af Lilienadter.
(Angående djefvulens förmenta besök bos L., se
Djefvulen.)
Lundius, Uaniei, biskop i Strengnäs, son af
kyrkoherden på Fogdön Daniel L. och född den
1 Aug. 1666. Hans bana är ungefär densamma
som alla mäns af hans stånd på den tiden,
nemligen att, efter slutade studier vid ett af de
inhemska lärosätena, som för honom var Upsala, och
att der hafva tagit graden, förelaga en utländsk resa
för att fullkomna sina insigter och att dervid
besöka de förnämsta Tyska nniversiteter. L. egnade
sig isynnerhet åt de Österländska språkens
studium, blef, efter hemkomsten, pastor vid
Södermanlands regemente, hvarföre han prestvigdes 1696,
samt 2 år senare theol. adjnnkt och kyrkoherde i
Hagby, derefter orient. professor i Upsala, sà
tbeol. professor och kyrkoherde i Gamla£Upsala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
