Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eiunil marii.
Luntertun.
693
samt 1731 biskop i Strengnäs, der han afled d.
25 Dec. 1747. Har utgifvit en Latinsk
öfversättning frän Talmud, kallad: Liber Talmudicus de
Jejunio samt många disputationer.
Lunduiark, Anders, kongl. bofmålare, född i
Södermanland 1774, elev af Svenska målare-akad.,
ernade först bli historie- och porträtt-målare, men
öfvergaf denna gren af konsten, för att, efter
Hallblads död, uteslutande sysselsätta sig med taflors
restaurerande, hvari ban, såsom det heter i ßoijes
Målarelexikon, "onekligen är den utmärkt
skickligaste Svensk för det närvarande".
Lundqvist, Anders, historiemålare, agreé vid
de fria konsternas akademi, född i Örebro 1802,
är en god tecknare och lycklig i kompositionen.
Londaberg, jernbruk. Se: Malling.
Lundstedt, Gustaf Erik , född 1786,
lotsdirek-tör, led. i förvaltningen af sjöärenderna, R. af
S. 0. och af R. Annæ-ordens 2:dra klass, bar
utgifvit: Brej öfver seglingen genom Grekiska Archipelagen
och Anteckningar öfver Egyptens handel, jemte
reflexioner öfver Nordliga handeln med Egypten. Är
cbef för Sjö-kartæ-arkivet.
Lundstrttm, Jla|nui, född 1771, död 1838,
var den förste kommendanten på Carlsborg,
hvartill han utnämndes 1831, då han blef
öfverstelöjtnant i arméen. Hade förut varit kapiten vid
fortifikationen och mekanikus vid Götha kanalverk.
R. af S. 0.
LunilstrUiii, Anders, ekonomi-direktör, R. af
W. 0. och led. af vet. akad., har utgifvit: Handbok
i trädgårdsskötseln, 3 upplagor; Beskrifning om
fruktträds uppdragning: Handbok i Landthushållningen;
Försök att finna jordens ratta värde, m. fl. L.
bar vården om vetenskaps-akademiens lefvande
flora, den Bergianska trädgården, sig anförtrodd.
Lundvall, Carl Julian, eloqv. et poet.
professor i Upsala, tbeol. doktor och 1831
kyrkoherde i Munktorp af Westerås stift, född i
österhaninge d. 12 Aug. 1775. Led. af N. 0. och af
vitt. akad. Vid sitt inträde derstädes, höll ban
ett tal om Romerska vältaligheten vid Upsala
universitet. Har för öfrigt skrifvit recensioner och
uppsatser i åtskilliga tidskrifter, flera Latinska tal
och poemer.
LungerÅs. Se: Göthlunda.
Langmossa, lunglaf (Lichen pulmonarius), en [-]afart-] {+]af-
art+} , hvilken förekommer här och der på löfträdens
stammar, särdeles af bok och ek, ända upp till
nordligare landskaperne, och begagnas dels i
medicinen, dels till färgning.
Lungsund, annex till Kroppa, beläget i Filipstads
bergslags härad, 2J mil S. från Filipstad.
Kyrkan uppbygdes 1643. På hemmanet Amtens ägor
finnas tvenne ättehögar. I socknen märkes
följande jernbruk: Ackjärn, Bjurbäck och Åminnes/ors,
Matlång eller Lundsberg, samt Norane (se dessa
ord). Socknen består af 11 £ mtl. och 1,996
invånare. Dess areal utgör 41,518 tunnl. af hvilka
5,230 äro sjöar och kärr Adr. Filipstad.
Lungtfrt, under denna benämning förekomma två
serskild|a växter, neml. Monotropa hypopitbys och
Pulminaria officinalis, af hvilka den förra är en
bladlös snyltväxt, hvilken finnes uti gamla skogar vid
rötterna af träd och buskar, fastsittande på dessa,
och begagnas i boskapsmedicinen. Den senare är
en mångårig växt, hvilken förekommer i bergiga
skogslundar uti de sydliga och östliga
slättbygderna, från Skånska löfskogstrakten och Gottland
til) Gestrikland, särdeles Nerike och
Westergöth-land, bär och der ymnigt. Den ätes af boskapen
och kan användas såsom grönkål, samt
begagnades fordom i medicinen.
Lunuaberget, i Hakarps socken af Jönköpings
län, är en ättestupa, ofvanpå hvars höjd en häll
ligger. Sägnen vet, alt en fru Karin Stake låtit
der nedrulla en "undersåte" i spiktunna. Då hon
stod lik, kom Lucifer och dansade med henne, och
då liket fördes öfver Dummemossa till
familjegraf-ven, ropade en röst till kusken: "släpp tömmarne!
låt gå!" Han släppte dem och föll af i
förskräckelsen. Det öfriga försvann — hästar och vagn och
lik — i mossen.
Lunnag&rd, en egendom i Götheborgs och
Bohuslän. Se: Fässbergs socken
Lunuefogel (Mormon arcticus), en simfogel,
till-börande fjerde familjens andra grupp, af 13 J—14
tums längd, med askgrått hufvud och svart kalott;
kroppen ofvan svart, under hvit, med svart
hals-ring; näbben svart, bög, tunn, bakre delen
gråblå, den främre röd med ett hvitt tvärstreck;
benen röda. Ungfogeln olika de äldre. Förekommer
om sommaren endast i polarhafven och vid kusten
af vår halfö på höga och branta klipp-öar, der
han vistas och häckar i otroliga skaror. De lefva
i engifte och begge könen ej allenast rufva
äggen gemensamt, utan anskaffa äfven föda åt
ungarne. Födan utgöres blott af fisk. Honan
lägger blott ett enda smutsigt hvitt ägg. För
invånarne på de nakna klipporna der lunnefogeln
kläcker, utgör han en af deras förnämsta
näringskällor och fångas derföre med tillhjelp af hundar till
stor myckenhet, dels för dunets skull, som
värderas lika med ejderdun, dels för fjädern och
köttet, hvilket, isynnerhet af de yngre, är godt och
insaltas till vinterföda.
Luntertun, förmenas varit namnet på en stad,
som varit belägen vid Norje by i Ysanna socken
och Listers bärad af Bleking. Uti jorden finnas
tecken till gator, källrar och bos, hvaraf dock föga
numera återstår; emedan mycken sten nu blifvit der
uppbruten och bortförd. Uti Lagerbrings
Handlingar i Svenska Historien Del I. sid 197, upptages
konung Christians bref om staden Luntertuns
flyttning till F.ngelholm, dateradt Kjöbenhavn S.
Scve-rini Biskops dag 1516. Af äldre historieskrifvare
finner man denna stad icke ens nämnd. Cronholm
anför, att staden hetat Lund. att Harald Ilildetan
bott der; samt att dess undergång varit Sölfvitsborgs
uppkomst. Sjöborg anmärker i Utkast till Blekings
Historia och Beskrifning, att det Luntertun, som
omnämnes af Lagerbring, icke legat i Bleking,
utao i Skåne, straxt invid F.ngelholm. Det är en
gammal sägen, att en lindorm uppehållit sig
utanför staden i eo skog. För att fördrifva detta
Del. II. 88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
