- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
704

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

704

Lyivlli)

L&ü«baak.

Sker lysning för utländsk man, som är
skattskrif-ven i Sverige, mà det bero af personen, som
begär lysning, att frivilligt bestämma
cbartae-belop-pet å lysningssedeln; dock må cbarta i intet fall
understiga 1 R:dr. Erlägges bögre belopp, bör
det af mannen, som äskar lysningen, på
lysningssedeln antecknas. Lysnings-chartæ-beloppet må
erläggas i kontant eller med aflemnande af
stämpladt papper. För lysning skall till presten
erläggas 4 öre.

Lya vik» annex till Fryksände, beläget i Frykdals
härad af Wermlands län, 8f mil N.N.V. från
Carlstad. Kyrkan, är till sin grund mycket
gammal; ty den bar flere gånger blifvit ombyggd och
emellan hvarje gång varit förfallen och
nedruttnad. Först var den en "resekyrka," som
förmodligen stått före digerdöden. Löfslaholm, jernbruk
(se detta ord) är aolagdt i denna socken. Lysvik
består af mtl. och har 2,745 invånare. Dess
areal utgör 44,897 tunnl., af hvilka 7,150 äro
sjöar och kärr. Adr. Carlstad.

li&ding, i forn-Svenskan detsamma som vårlid.

LÄga kallas på några ställen i Dalarne ett af
vinden omkullslörtadt träd. En sådan ofantlig tall låg
på ett ställe i Leksand, vid Ljungsö-åns strand,
under hvilken Gustaf Eriksson i tre dagar gömde
sig undan Danskarnes efterspaningar, dä
Marnäs-boerne buro mat till bonom. Detta ställe kallas
af allmogen Närbolàga.

L&grors, jernbruk. Se: Presthyttan.

Lan kallas egentligen sådant gods, som ägaren
lemnat i en annans väld att bruka och begagna.
Vanligtvis brukas dock ordet i en vidsträcktare
bemärkelse och betyder då äfven allehanda slags
försträckningar af penningar och varor. Sådana
lån kunna vara af många slag, särdeles med
afseende på det olika slag af säkerhet, som kan
fordras. Lån på namn utgöra en klass, lån på
inteckning en annan, o. s. v. Lån ur vissa offentliga
fonder, såsom riksbanko-diskonten, antaga i visst
fall en annan natur än förslräckningar enskildte
emellan. I diskonten betalas länet genom
omsättningar till i hvarje balfår. För att vara giltiga
inför rätta fordras vissa vilkor hos ett lån, såsom
att skuldebrefvet utfärdas af myndig person, o. s. v.
Lån hafva företräde i konkurser, det ena för det
andra, allt efter den olika säkerhet, hvarmed de
äro försedda. Lån på inteckning gå ut före låo
på namn, o. s. v. Hvad åter beträffar sådana lån,
som böra in natura återlemnas, eller egentligen så
kallade lån, så föreskrifver vår lag, att sådana
saker böra väl vårdas och ej på något sätt
förfaras, emot skyldighet att ersätta det förlorade och
böta halfva dess värde.

liåna eld, en både inom Sverige och Finland
allmän lek. De lekaude sitta i ring. En person går
(eller rider på en käpp) inom kretsen, och säger
åt någon: "Får jag låna eld!" Han erhåller till
svar: "Gå till grannas!" Medan ban fortfar
härmed ombyta de sittande platser med hvarandra,
och dervid söker den, soin går omkring, att få
någon tom plats. Den som blir utan, går i sin
ordning och lånar eld. — Då eldlånaren rider på

käpp, skall ban genast bortkasta den, sedan ban
fått tillfälle att sätta sig, annars får han gå ånyo.

Ii&nbibliotliek. Det första af detta slag anlades
i hufvudstaden på 1750-talet af direktören Lars
Salvius. Ännu 1829 funnos endast 8 sådana, men
sedan den tiden bar deras antal oupphörligen ökat
sig, så att de för närvarande (1848) torde stiga
till några och tjugu.

L&nebnnk. Den första Svenska banken, den
Palm-struchska, var äfven en sådan, och dess
privilegium utfärdades af Carl X Gustaf, i Marienburg d.
30 Nov. 1656, pä 30 år. Den skulle få gifva lån
på både fast och lös egendom, den senare ej blott
bestående af guld, silfver och klenoder, utan
äfven andra metaller, köpmansvaror af nästan alla
slag, till och med färdigsydda kläder och linne.
Räntan bestämdes till 6 procent för 400 dalers
lån och deröfver; till 8 f från 100 till 400 d:lr
och för lån derunder, ända till 8 d:lr, till 10Tsr
proc. Alla lån borde betalas inom ett är och sex
veckor; men de mot oförderfliy pant skulle få
qvarstå så länge räotan ordentligen betaltes.
Konungen lofvade, att icke af banken begära någon
försträckning annat än mot nöjaktig pant. I
privilegiet nämnes icke huru mycket Palmstruch och hans
meddelägare skulle tillskjuta såsom fond för banken.
Såsom meddelägare uppgaf ban, då ban år 1667
skulle ställas under tilltal inför Svea hofrätt, utom
sina tvenne bröder och sin svåger, rikskansleren
grefve M. G. De la Gardie, riks-skattmästaren frih.
Bonde, riksråden Seved Bååth, Schering Rosenhane
och Christer Bonde, kammar-rådet Schyttenhjelm,
vice-presidenten Lagerfelt, sekreteraren
Gylden-crantz samt Weidenheim, Friesendorff, Coyet,
Reen-felt och Cronberg. —. Året derefter, 1668,
öppnades i stället för den sålunda upphörda
Palm-struchska, rikets ständers bank, hvilken fick sina
privilegier d. 17 Sept. 1668, som bekräftades af
ständerne fem dagar senare, genom deras d. 22
Sept. 1668 utfärdade förordning om dess styrelse.
Bondeståndet undandrog sig likväl all delaktighet
deri, och erhöll först vid 1800 års riksdag en
sådan. Den nya lånebanken var grundad på ungefär
enahanda vilkor som den Palmstrucbska; men hela
verket skiljde sig så vida derifrån, alt all
utgifning af kreditsedlar förbjöds och att dess rörelse
egentligen skulle bedrifvas med enskildtas
depositioner, saml med kronans deri insatta penningar,
tullmedlen i Stockholm, koppar-räntan,
myntvinsten, o. s. v., hvarför också grefve Schwerin
säger derom i sin skrift Om Banker, att rikets
ständers bank vid sin stiftelse "saknade alla elementer
till en bank och från början framstod såsom en
forn-Götbisk ruin." Som ett prof på horn strängt
dess styrelse gick till väga vid pröfning af
säkerhet, anföres, att år 1673 nekade hon
kammarkollegium ett lån af 523 d:Ir till nyårspenningar
åt hofbetjeningen och 1,200 d:lr för en resa, som
konungen ernade företaga. Lånen beviljades
slutligen, inen endast mot löfte om återbetalning genom
det silfver, som i slutel af Januari väntades fråu
Sala. År 1701 tilläts emellertid transportsedlars
utgifvande. När dessa, genom Carl XII:s krig, föllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free