Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lauebank.
LftngalUil.
705
i värde, garanterades de genom drottning Ulrika
Eleonoras försäkran af d. 21 Maj 1719, och d.
11 Jan. 1726 tilläts dessa sedlars emottagande i
uppbörd samt i alla kronans kassor. Lånebanken,
hvilken, genom bristaodo tillgångar, hållits stängd
någon tid, öppnades åter 1731 till lån på
lösörepanter och lånebankosedlar, och 1735 äfven på
fastigheter och jern, det sistnämnda till tre
fjerdedelar af värdet. Är 1739 utvidgades lånerörelsen
och vilkoren mildrades. På stadsjord, frälse- och
skattebruk, säterier och frälsehemman skulle få
lånas ända till tre fjerdedelar af värdet, mot 5 proc.,
äfvenså å metaller, på guld och silfver till 4£ proc.,
men för alla andra lån stadgades räntan till 6 proc.
Följden häraf blef, att det redbara myntet fördes
ur landet och kursen steg. I hvilken skala
lånerörelsen bedrefs, kan slutas deraf, alt år 1747
utgjorde fastighetsbelåningen 2,S26,334 d:lr, men
år 1762 hade den stigit till 30,136,062 d:lr s:mt.
Kursen bade härunder oupphörligt stigit och
sed-larne följaktligen fallit i värde, en naturlig följd
deraf, att då dessa sedlar år 1744 voro 34,551,312
d:lr k mt, bade de år 1762 ökats till 160,775,953.
Kursen hade i samma förhållande stigit, och då
den förra året var 42 på Hamburg, var den det
senare 10S. För alt afhjelpa delta menliga
förhållande och återställa myntvärdet, genom
sedelstockens successiva minskning, vidtogo 1762 års
ständer det beryktade strypsystemel, eller åtgärden
att inställa all utlåning utom på lånebankens egna
attester, samt att förordna de redan beviljade
lånens inbetalning med 4 proc. om året, hvilket
olyckliga beslut bade till följd många
personers undergång. Är 1768 utfärdades en
författning, som tillät lån på pant af arbetadt guld och
silfver. Sedan medgafs äfven lån å jern och
andra metaller, men hvartill, år 1772, bestämdes en
viss anslagen fond i vexlar. År 1773 inrättades
Diskonten (se detta ord), hvari banken deltog med
40 à 50 proc. af tecknings-summan, dock icke
mer än högst 1 j miljon d:lr s.mt. Denna diskont
tog slut när dess oktroj gick till ända, och 1787
inrättades för statens räkning ett
general-diskontkontor, hvilket d. 14 Jan. 1790 tilläts äfven
lemna lån mol 5 proc å fast egendom på landet, till
högst £ af värdet. Då 1809 års riksdag
sammanträdde, uppgafs bankens fordran sålunda: För
lån å jern och andra metaller 2,837,426, lån å
fastigheter 3,106,090 och förlag till diskonten
6,374,610 K:dr B:ko, utom hvad hon sedan måsle
försträcka statsverket. År 1815 öppnades banken
för nya fastigbetslån, hvartill 500,000 R:dr
årligen till och med 1820, således tillsammans 3
miljoner R:dr, anslogos utom inflytande räntor och
afbetalningar å äldre lån. Dessa skulle så
fördelas, all ‡ bestämdes för landtegendomar, ■ ^ för
Stockholms stad och de öfriga för rikets andra
städer. Högsta lånet skulle vara 6,000 R:dr,
räntan 4 procent och 2 proc. årlig afbetalning å
kapitalet. Dessutom anslogos till odlingslån 100,000
R:dr årligen, i sex år, eller tillsammans 600,000
R dr. Högsta lånet var 2,000 R:dr, räntan 2 proc.
och efter tre års förlopp skulle en femtedel årli-
gen inbetalas af kapitalet. Fonden Tör dessa lån
bibehölls vid 1818 års riksdag, intill den år 1823.
Vid sistnämndo riksdag tilläts användandet af
ka-pital-afbetalningar å äldre fastigbetslån att utgå
tills vidare; men mot vilkor, att för de derefter
beviljade skulle årligen erläggas 2 proc. i silfver
i 33^ år, hvarmed lånet ansågs liqvideradt.
Odlingslånen skulle utgå med hälften af skeende
inbetalningar, men till förstärkande af begge
lånefonderna anslogos 1,200,000 R:dr, fördelade på fem
år. Lånekontor eller afdelningar af
bankodiskonten inrättades också dessa år i Götheborg och Malmö.
År 1830 beslöts, att ingen minskning i bankens
lånerörelse skulle äga rum. Fastighelslånen mot
återbetalning i silfver skulle upphöra, och betalning
i stället erläggas i bankosedlar, efter
myntbestäm-ningsgrunden. Odlingslånen inskränktes till
odlingar i sammanhang med utflyttning; till belåning af
aktier och publika papper, hvartill redan år 1823
en half miljon varit bestämd, fortsattes anslaget;
diskonternas lånerörelse fastställdes till 8 miljoner,
och en diskontering för handeln orb den större
rörelsen beslöts, hvartill banken skulle få upplåna
högst 3 miljoner, mot 2 à 3 proc. ränta. Högsta
lånet skulle vara 100,000 R:dr och det minsta
20,000. År 1845 fastställdes, att lån å guld och
silfver skulle fortfara hädanefter som hittills mot
4 proc. ränta; men icke till mindre belopp äà 10
R:dr. Å jern och andra vägbara effekter skulle
lånas högsl och fonden för dessa begge lån
bestämdes till tvä och en half miljon R:dr. För
fastighetslån 6 J och för odlings- och skiftes-lån
en årlig cirkulationssumma af 80,000 R:dr.
Luneliuiitur i Malmö och Götheborg. Se: Lånebank.
Läng, Jolian, prestson, född 1750 i Småland,
student i Upsala 1769, anställd vid Sprengtportens
regemente 1774, jägmästare i Kronobergs län 1783,
var pä siu tid namnkunnig för sin längd, hvilken
förvärfvade bonom namnet "jätte", eller såsom han
ock kallades "den långe Längens långe son Lång
i Làngelycke."
Langa (Gadus Molva), en mjukfenig benfisk af
torskslägtet om 5 till 6 fots längd; otvan gråbrun,
under hvit; öfverkäken längre än underkäken,
hvilken ar knappt mer än hälften så läng som
hufvudet, och delta ulgör { af hela kroppens längd,
framfenorna med brun bräm och hvitaktig kant;
ryggfenorna nästan jemnböga; stjertfenorna med
vid pass 60 strålar. Förekommer mindre allmänt
i Kattegat och går ytterst sällan in uti Öresund.
Ilan leker vid slutet af vintern. Köttet är ganska
smakligt och fisken fångas bela året om, dels med
s. k. backar eller ett slags långref, bestående af
en grof lina med alnslånga taffsar kallade kantser,
samt dervid fästade starka förtenla krokar, hvilka
medelst smä flöten hållas oppe från boltnen. Den
fångade fisken dels saltas, då den får namn af
saltlånga, dels torkas den sedan den blifvit med
tillhjelp af spjälor utspänd på bredden och får
då namn af spil-långa.
LångalUst, en egendom om 4 j mtl. i Floby
socken af Westergötland, skall fordom varit
kungsgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
