Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
712
EiMtltler.
LKfer.
förmodligen vid ån, som flyter nr Ekoln till
Ekeby sjö. Gustaf var midt uti vadet, då man blef
varse fienden. En Finsk adelsman red då så nära
på bonom, att hans bäst stupade i vattnet; men
hans folk hejdade fiendens anfall och Gustaf blef
räddad. Staffan Henriksson, som anförde Trolles
folk, måste återvända med 70 mans förlust.
Runstenar märkas på Läby äng, Vesterby och Holms
källarmur. Socknen består af 15^ mtl. och har
194 invånare. Dess areal utgör 2,939 tunnl., af
hvilka 30 äro sjöar och kärr. Adr. Upsala.
Eiiiililer, Ångermanlands-dialekt, betyder socker.
Riäiler kallar man budar och skinn af större djur,
vanligen af nötslägtet, särdeles de som blifvit
garf-vade eller gjorde gara genom behandling med
garf-syrebaltiga växtämnen, såsom ekbark, sumak,
ac-kerdoppen, kateku, eller bark af vide, björk, tall
eller gran. Allmännast användes dock till
garfning ekbark, hvilken öfverhufvud tagel lemnar den
bästa produkteo, hvaremot de minst
garfsyrehal-tiga, eller gran- och tallbarken, endast i nödfall
användes och lemnar ett dåligt läder. Garfningen,
eller gargöringen, beror på garfsyrans egenskap att
med djurlim och limgifvande ämnen, särdeles soin
hudsubstans, ingå en olöslig och för de flesta
ämnens inverkan ganska beständig förening, men
för alt frambringa denna genom bela hudmassan
måste donna utsättas för en längre fortfarande
inverkan af en svag upplösning af garfsyra, sedan
den förut fått i möjligaste inålto utsvälla, på det
att garfsyran må komina i beröring med hvarje
del af budens massa och förenas med denna.
Garf-ningsprocessen går derföre, särdeles med tjockare
hudar, mycket längsaint, emedan inträngandet af
garfsyrolösningen hindras af den vid svällningen
uti hudens porer inträngda vätskan, och man har
derföre pä senare tider börjat att vid garfningen
använda åtskilliga speciella metboder för dess
påskyndande, medelst flere olika s. k.
snällgarfnings-processer.
liiiderbtüior, eller soin de ock kallades,
viider-bollur, begagnades fordom af krigsfolket för att
vada eller simma öfver åar, samt med vallen fyllda
fästningsgrafvar.
linderrnbriker. Se: Fabriker.
Eiärterkmiiiuer hafva vunnit en viss ryktbarhet
i krigskonstens historia, såsom konung Gustaf II
Adolfs upplinning. Denna konung, som insåg
nödvändigheten af en förändring af då brukliga
artil-leripjeser, hvilkas tyngd gjorde dem högst svåra
att begagna på fältet och att transportera,
nyttjade sina läderkanoner redan år 1626, hvarefter
de med fördel användes under hela bans Polska
krig. Under det Tyska kriget åter utbyttes de
emot lätta fyrapundiga jernkanoner, eller s. k.
rege-mentsstycken. Läderkanonerna utgjordes af ett i
ena ändan slutet kopparrör af ^ kalibers tjocklek,
och hvilket omgafs med tjocka jernringar.
Alltsammans var omsurradt, till en viss tjocklek, med
starkt tilldragna tåg, samt öfverklädt med läder.
Hvarje sådan fältpjes fördes emellan tvenne
ryttare. En stor olägenhet med läderkanonerna var den,
att de så fort upphettades, att de redan efter 10
å 12 skott måste afkylas innan de ånyo kunde
begagnas. Detta blef ock orsaken till deras snara
afskaffande.
Eiüg-er. Under forntida fälttåg tjente lägret så väl
till hvila för krigsfolket, som till dess försvar.
Härtill valdes en beqväm plats, der god tillgång
var på vatten och lätt tillförsel af
förnödenheter. Det gjordes fyrkantigt, med fyra portar,
nemligen en på hvar sida. Rundtomkring
uppkastades en graf, hvilket, efter Erik XIV:s
förordnande, borde ske till hvart nattläger, så väl
i fiendeland som inom gränsen, på det krigsfolket
måtte blifva vana vid detta arbete. Af den
sålunda uppkastade jorden uppstod en vall,
hvilken vintertiden begöts med vatten, för att blifva
islupen, och derigenom så mycket svårare att
bestiga; äfven isades denna årstid kring lägret, när
dess belägenhet vid elfvar och sjöar sådant tillät.
Uti hvart born uppfördes ett hus eller sträckvärn,
hvaruti stormstycken lades; men det öfriga
skyttel ställdes på sidorna af lägret, och på det man
med stormstycken måtte kunna bestryka hvar sida
från det ena hörnet till det andra, borde vid alla
fyra sidorna vara slätt och undanröjdt. När läger
slogs uti skogstrakter, befästades det jemväl med
fyrkantiga bråtar, hvilka fälldes rundt omkring
detsamma, således, att frän hvart hörn kunde
stormstycken och del öfriga skyttet brukas in på
fienden. Om allt delta ålåg det lägermäslaren atl
besörja. Fänikorna vexlade om med hvarandra att
vaka nattetiden uti lägret, och om dagen arbeta
pä dess befästande, eller såsom det hette alt
begrafva lägret, hvarvid den ordning iakttogs, atl
om t. ex. tolf fänikor lågo uti ett läger, borde,
när den första eller andra vakade, den sjette eller
sjunde arbeta, och sä vidare genom alla fänikorna.
Under Kalmar slotts belägring 1599 inrättades
vakten uti lägret sålunda, att tjugu man vakade
om dagen uti hvarje tre timmar, och fyratio man
om natlen. Uti lägret hölls sträng vakt. Det var
icke tillåtet för någon att komma in dit, som ej
hörde till krigsfolket, antingen han var inländsk
eller ulländsk man, och utsågs derföre en plats
utom lägret för dein, som hade något att afgöra
med krigsfolket, hvilket ställe kallades
sudlare-plals. En serskild person var ock tillförordnad,
att förhöra alla ankommande fremmande, hvilken
bar namn af de fremmande» prestaf. Konung Carl
IX förordnade äfven en öfvervaklmästare, hvilken,
efter vanligt krigsbruk, skulle upp- och afföra
vakten, utsätta den på de orter det behöfdes, samt
utskicka några som alltid gingo rund, och
till-sågo huru hvar och en böil sin vakt och vård, der
han blifvit posterad. Pauluner eller tält nämnas
ganska sällan, vid uppräknandet af en krigsbärs
förnödenheter denna tiden, hvarföre endast befälet
lärer begagnat sådana, och manskapet i stället
baft hyttor af ris eller jordtorf, såsom det var
brukligt i andra länder. Men när krigsfolket
någon längre tid under vintern nödgades ligga uti
läger, såsom vid belägringen af Elfsborgs slott,
m. fl., uppbyggdes åt delsamma trädhus eller
åtminstone goda hyddor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
