- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
713

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LKgertoiäl.

liiikHre-nulUkapet.

713

liügerHui&l kallas, i lagstil, alla kyskhetsbrott,
ehuru namnet äfven brukas såsom en serskild
beteckning för sådana brott, begångna af ogifta
personer med hvarandra. Lägersmål skiljes då ifrån
bor, hvarmed menas äktenskapsbrott, deri en eller
begge deltagande personerne varit gifte. Lägrad
qvinna pliklar 2 daler, och undergår hemlig skrift.
Deremot äro vittnena vid denna skrift vid vite
forbjudne att upptäcka, hvilken person, som
undergått den, och den lägrade qvinnan får
sedermera icke inför lagen betraktas annorlunda än fore
den begångna förseelsen. Man har icke velat
genom mycket stränga lagar förleda till barnamord.
Vid förnyadt brott försvåras straffet ända till
vatten och bröd. Under vissa förhållanden tillämpas
strängare lag. Så t. ex. om förmyndare lägrar
sin myndling, busbonde sitt tjenstebjon, eller man
lägrar en qvinna under 12 år gammal, eller som
är döfstum eller ej besitter sitt förstånds bruk,
betalas större böter, samt till och med kroppsplikt
kommer i fråga. Häfdar någon en qvinna under
äktenskapslöfte, är han skyldig taga henne till
äkta, och äfven om hon afslår från sin rättighet,
fordras formligt skiljobref, så framt ej
äktenskapet skall äga rum. Ungefär 1 bland 3,500
sakfällas i Sverige för lägersmål.
Iiäsjgevl, krutbruk. Se: Fliseryd.
fciKkare. Under medeltiden stod läkarekonsten i
Sverige pä samma, om icke en ännu lägre
ståndpunkt än de flesta andra konster och vetenskaper.
Utom några huskurer bland allmogen, utom någon
liten Kunskap som öfvades i klostren, beslod
medicinen för det mesta endast i signerier,
sympatikurer och helgonens åkallande. Således anropades
Sankta Petronella för frossan, Stapitius för
podager, Liborius för stenplågor, Apollonia för
tandverk, Athanasius för hufvudverk, o. s. v.; men de
större helgonen, såsom konung Erik och S:t Brita,
hulpo, som Lagerbring säger, "merendels alla
sjukdomar, när tro, inbillning och vidskepelse var
til-räckelig hos Patienten." Påfven Honorius förbjöd
rent af naturveten«kapernas studium, emedan ban
fruktade den granskning, sådant kunde föranleda
och den deraf uppkommande skärpan i omdömet.
En magister Knut, domherre i Lund, som lefde i
medlet af 1200-talet och som studerat i Paris,
berömmes likväl för sin kännedom om naturen.
Förmodligen bade ban hemtat denna ur Aristoteles
och Plinius. Konungar och förnäma berrar hade
emellertid läkare och sådana funnos äfven bär och
der i landet, emedan de (Läkir) ofta omtalas i
våra gamla lagar. En sådan hos hertig Erik
Magnusson berättas hafva lyckligen återställt hertigen
från en svår sjukdom. En Johannes Medicus dog
i Wisby 1343. Magni Smeks läkare, Lars
Johansson, som skall hafva räddat konungen då ban
fått förgift af Waldemar vid hans sons, Håkans,
förmälning i Köpenhamn, stod bos bonom i så
högt anseende, att ban, genom konungens
bemedling fick til) äkta den heliga Britas dotter Cecilia.
Äfven fruntimmer egnade sig åt läkarekonsten och
en nunna i Wadstena, Margaretha Lassadotter,
berömmes för stora insigter deri, isynnerhet för

sin färdighet i åderlåtning, hvilket medel ofta
brukades. Att kunskapen var mycket uppblandad med
vidskepelse är säkert. Ej blott sjukdomen och
den sjukas kroppsbeskaffenhet borde observeras,
utan äfven dagar och stjernornas ställning. 1 en
gammal läkarebok från 1 4:de århundradet, som
ännu finnes i behåll, anföras vissa specifica mot
serskilda sjukdomar, men försäkras derjemte att
spöken och troll fördrefvos med fisken Sarimgina ,
som borde förvaras i en dosa af enträd, och
vansinnighet botades med en quintessence af guld och
perlor. Ännu i Gustaf l:s tid var medicinens
tillstånd lika beklagligt, och biskop Peder Månsson
säger i företalet till Johannes de rupe Cisa
läkare-bok, som utkom i början af 1500-talet:
"Läkedomens Doctor är ingen i Ihet riketh,
Swa äter hvar sin math illa i spikith,
Ei heller Cbirurgus som studerat hafver,
Ulan äfvenlyrara som frästa hwat lagh thet tha-

ger", m. m.

Gustaf I måste införskrifva fremmande läkare,
såsom: Johan König från Marienburg, inkallad
1528, en Jacob von Sapbojen omkring 1537, en
La Paly från Frankrike och särdeles Johan Cop,
en Böhmisk adelsman, som konungen dock icke
rikligt trodde, emedan ban ansågs vara i hemligt
förstånd med Kyska sändebudet. Magister Johannis,
som äfven var konungens lifmedikus, bar författat
en journal om konungens sista sjukdom och död.
En Bengt Olai, som dog 1583, bar efterlemnat
Een ny I fig Lnkere-llook. Hans dotterson, den
bekante Chesnecopberus, blef år 1613 förordnad till
den första medicinska, eller, såsom det då
kallades, physiologie professor i Upsala, och 162 V
förordnades Johan Frank till andre professorn i
samma vetenskap vid lärosätet. Den senare
utverkade af Axel Oxenstjerna inrättandet af en
anatomisal, hvilken stiftelse fann mycket motstånd
i folkets okunnighet och vidskepelse. Detta
skedde år 1640, och 1686 inrättades en dylik i Åbo
af Elias Tillandz. 1 Lund blef Nils Wichmand den
förete medicine professor år 1668 och då han
samma år dog, Christoffer Roslius, samt Erasmus
Sack. Den första medicine doktors-promotionen
hölls år 1689 i Lund och 1738 i Up-ala. Till
det medicinska studiets utbildning inrättades är
1815 det Carolinska institutet i Stockholm;
collegium medicum stiftades på Durietz föranstaltande
år 1663 och han blef dess förste preses. Den
första apothekare-ordningen utgafs af Frank 1636.
Bland utmärkte läkare på 1600-talet förtjena
nämnas, ulom Chesnecopberus och Frank, de båda
Rudbeckarne, Hoffvenius, van Hoorn, Carl Lind,
Arvid Månsson, Heræus, Urban Hjerne,
Lohre-man, Sparrman, o. s. v. På 1700-lalet, då
vetenskapen vunnit en större utveckling, frambragte
hon också män af vida större betydenhet och
inin-nesvärdbet, såsom Linne, Roberg, Itosén von
Rosenstein, Bäck, Dalberg, Schutzercrantz,
Heidenstam, Akrell, Westring, Retzius, Strandberg och
under detta århundrade Afzelius, Trafvenfelt,
Bjerkén, Böcker, Hagströmer, Carlander, Ekströmer,
Pontin, Weigel, Munck af Rosenscböld, Hedin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free