- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
715

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LKuMmedjan.

LUnnå.

715

dra ansedde män. Den, som först omtalas i
historien, var 1) Greger Hnulmon till Salista och
Arnö, hvilken lefde är, 1272 och skref sig:
Quon-dam Ducis filius. lians son 2) Klans
(»re-geriton d. ä. var körning Magni råd och
Westmanna-lagman år 1288 till 1305. 3) Hakan
Jonmon, riddare och Svea rikes marsk 1312—
1318. 4) Magnus Hnulmon till Stockaby,
riksråd omkring 1305. 5) Greger Månsson,
son till Måns Gregerssoo, blef riksråd 1319, Svea
rikes drots 1325 —1335, lagman i Westmanland
och Dalarna, död 1350. Elans enka gick i Klara
kloster, lians bror 6) Johan Maguusson,
blef riksråd 1335 och Westmanna-lagman 1355.
Han var gift med Magni Smeks dotter, hvilken af
Rosenhane kallas Axa eller Asa, men af
Stjern-man Anna, och hvilken år 1328 skall hafva låtit
bygga Wada kyrka i Upland. 7) Mans
Gre-gersson d. y. till Arnö och Grönsö, riksråd och
lagman i Westmanland och derefter i Upland, son
af riksdrotset Greger Magnusson, väpnare, var
riksråd från 1356 till sin död 1374. Hans broder
Jon Gregersson, var riksråd 1375. 9)
Greger Bengtsson, riksråd 1388. 10) Greger
Mansson, en son till Mäns Gregersson d. y.,
riddare och riksråd 1396, lefde ännu år 1420.
II) Greger Oengtsson, höfvidsman på
Örebro hus, riddare och riksråd 1436, dog på
1470-talet.

IiSmsuiedjan, jernbruk. Se: Fors.

Eiüu, eller förläningar, kallades fordom de åt
vissa personer på lifstid, vissa år eller behaglig tid
gjorda upplåtelser af städer, slott eller
jordområden, med andel i eller alla de förmåner, som från
dem tillkom regeringen; men emot vissa vilkor från
låntagarens eller länsherrens sida. Dessa vilkor
vörå alltid vapentjenst och ofta penningeafgift, m.
m. Länsväsendet, egentligen nppkommet i
Tyskland, är ganska gammalt i Norden. I Norrige
fanns det redan under Olof den beliges tid, eller
i början af 1 l:te århundradet; men är något yngre
i Sverige. Under unionstiden erhöll det sin
första utbildning, och upphörde först med .konung
Carl XI:s reduktion, då de sista förläningarne,
grefve- och friherreskapen indrogos. Utom de
stora, allmänna s. k. Fanelänen, med hvilka
alltid följde ett eller flera befästade slott, och
hvarföre förläningsmannen måste bålla en större
beväpnad styrka till konungens tjenst, funnos
äfven andra och mindre län. Dessa delades i pant-,
rakenskaps- och benàdningslän. Namnet på de
förstnämnda af dessa antyder,’ att de lemnades åt
kronans fordringsägare med alla dess inkomster,
sä-som säkerhet för försträckta penningar eller andra
medel, att bibehållas till dess fordran blifvit till
fyllo betald. På dessa vilkor blefvo stundom bela
landsorter pantlan i enskildtes bänder.
Innehafvare af räkenskapslänen ägde att till kronan erlägga
en viss andel af inkomsterna från länen, hvarifrån
åter de som erhållit benàdningslän voro frikallade.
De stora eller fanelänens bibehållande åt infödda
män utgjorde alltid ett vilkor, hvarvid
unionsko-nungarne måste förbinda sig, vid emottagande af

thronen, och hvars öfverträdande vållade det största
missnöjet och de flesta upproren. Vid
bortgifvan-det och emottagandet begagnas åtskilliga från
Tyskland lånade ceremonier, hvaribland
öfverlemnandet af en fana. Den störste förläningsman
Sverige ägt var riksdrotset Bo Jonsson Grip, i
konung Albrekts af Mecklenburg tid. Han innehade
Stockholms, Nyköpings, Kalmar, Åbo, Wiborgs,
Raseborgs, Tavastehus, Korsbolms, Örestens,
Op-penstens och Forsholms slott och län, utom Åland
och Rumlaborgs län, hvilket innefattade Jönköping
och halfva Småland. Näst honom var Sten Sture
d. ä., som vid konung Hans uppstigande på thronen,
tilltvingade sig bela Finland, Nyköping, Färingsön,
Svartsjö, Sorunda och Östmo socknar, öster och
vester Rekarne, samt Getala-bed vid Skara. På
sådant sätt blefvo förläningsmannen ofta
mägtiga-re än sjelfva konungarne, och länsväsendet en
källa af oupphörliga oredor i riket, och ett
ständigt ntarmande och förtryck af det egentliga folket.
De län, hvaruti Sverige i administrativt eller
civilt hänseende indelas, äro 24 till antalet, utom
Stockholms siad hvilken utgör ett
öfverstålhällare-skap. Dessa län äro: Stockholms, Upsala,
West-manlands eller Westerås, Södermanlands eller
Nyköpings, Östergötblands eller Linköpings,
Jönköpings, Kronobergs eller Wexjö, Kalmar, Gottlands
eller Wisby, Blekinge eller Carlskrona,
Christian-stads, Malmöhus eller Malmö, Hallands eller
Halmstads, Götheborgs och Bohus, Elfsborgs eller
Weo-nersborgs, Skaraborgs eller Mariestads, Nerikes
eller Örebro, Wermlands eller Carlstads, Stora
Kopparbergs eller Falu, Gefleborgs eller Gefle,
Westernorrlands eller Hernösands, jemtlands,
We-sterbottens, samt Norrbottens län. (Se för öfrigt
under dessa ord.)

Llina, detsamma som luta, af Tyska ordet lehnen.
Deraf länstol (icke ländstol).

Längden drager lasset, ett gammalt Svenskt
ordspråk, betecknande, att med tiden kan mycket
uträttas.

liünghein eller Llingjuin, en socken med
Dan-nicke, Månstad och Åsarp, belägen i Kinds härad
och kontrakt af Elfsborgs län och Götheborgs stift,
mil O.S.O. från Borås. Kyrkan, byggd af sten,
förbättrad och tillbyggd 1805, ligger lågt,
omgifven af Langhems by. när finnes grefliga
Sparre-ska grafchoret, uppfördt af sten. I delta chor
hvilar äfven riksrådet Erik Gustafsson Stenbock,
död år 1599, och dess fru Malin Sture, död 1610,
namnkunnig genom sin kärlekshandel och hennes
bortförande från Hörningsholm. I socknen märkes,
säteriet Torpa, 2 mtl. (se detta ord), hvarunder
hör Limmaryds glasbruk i Åsarps socken.
Pastoratet hör till 2 kl. pair. Patronaträtten tillbör
ägaren af Torpa säteri. Socknen innefattar 26 ‡
mtl. och bar 1,310 invånare på en areal af 19,787
tunnl., af hvilka 3,250 äro sjöar och kärr. Adr.
Svenljunga.

EiKnna, en socken med Blidö, belägeo i Frötuna
skeppslag af Stockholms län, Sjuhundra kontrakt
af Upsala stift, 1 mil S. från Norrtelje, vid
saltsjön. Här märkes: Penningeby, ett nrgammalt sä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free