Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
738
Magnu*.
Magnus Birgeruon.
Mag||ua, hertig af Sachsen-Lanenbnrg, som d. 14
Juli 1568 förmäldes med Gustaf l:s dotter Sofia,
hade förut någon tid vistats i Sverige hos konung
Erik, hvars kusin ban var, och skickades af
bonom d. 8 Okt. 1567 frän Wändtholmen att på en
liten farkost föra bertig Johan till Svartsjö.
Magnus var då en af dem som bemedlade förlikningen
emellan båda bröderne. Han deltog sedan i
Warbergs belägring, dit ban åtföljde bertig Carl och
qvarstannade tills staden blifvit intagen. Straxt
efter sitt bröllop med SoGa, som firades fyra
dagar efter Eriks eget ined Katharina Månsdotter,
började konungen likväl misstänka bonom för att
stämpla emot sig, hvarföre han beslöt låta
undanrödja denne sin svåger. Så föregafs det
åtminstone, och denna Eriks afsigt var ett skäl för
Magnus att med sin egen gemål och svägerska samt
konung Gustafs enkedrottning begifva sig till Johan
och Carl, hvilka böjt upprorets (ana emot Erik.
Magnua Wilsson, en Dansk prins, son till
konung Nils i Danmark och Margaretha Fridkulla,
blef, efter Inge den frommes död och Stenkilska
ättens utgång på svärdssidan, år 1129 eller 1130
af Westgötherne väld till konung. Ilan var en
tapper man, och fått tillnamnet den starke, men
för öfrigt grym och trolös, isynnerhet bekant
genom mordet på sin frände, hertig Knut Lavard.
Den ovilja, detta väckte, förmådde hans fader att
för syns skull förvisa honom från Danmark; men
då han fick tillåtelse alt återvända, begagnade
ban den genast och begaf sig tillbaka, samt
stupade i slaget vid Folevig i Skåne mot den
mördades broder år 1135. Han är af några
historieförfattare räknad bland Sveriges konungar, men af
andra icke, och särdeles ej af Sb. Rosenhane.
Magnua Hiurilissun, son af Danske prinsen
Henrik Skateler eller Halle, och Svenska
prinsessan Ingrid Ragvaldsdotter, har gjort sig bedröfligt
känd i Svenska historien genom Erik den Heliges
mord. Efter bans död lät denne inkräktare utropa
sig för Sveriges konung år 1160, men stupade
följande året i slaget på Kungsängeu vid Upsala
emot Carl Sverkersson. Räknas ej beller bland
Svenska konungar.
Magnua Krlingsson, den förste krönte konung
i Norrige, förekommer på flera ställen i Svenska
historien under slutet af 1100-talet. (Se:
Birke-benarne.)
Magnus Ladulas, Birger Jarls andra och mest
älskade son, för hvilken hans fader tyckes hafva hyst
en viss förkärlek. Det var kanske denna
tillgifvenhet, som förmådde honom att gifva åt sonen
Södermanland till hertigdöme år 1254, och deraf
följde, att han nödgades visa sina andra söner samma
ynnest, hvilket hade så bedröfliga följder för landet.
Magnus var född år 1240, och vid sin faders död
26 år gammal. Han tillträdde nu sitt län,
hvaröfver ban tog titeln hertig och anses vara den
förste, hvilken i Sverige burit densamma. Haas
äldre broder Waldemars svaghet och den
förargelse bans kärlekshandel med sin svägerska
Jutba väckte hos folket, hvaraf bans
pilgrimsfärd till Rom blef en följd, gaf Magnus en önskad
anledning att uppresa sig emot bonom. En riksdag
hölls i Strengnäs, der misshälligbeterna mellan
bröderne skulle försonas, men hvilken icke ledde till
någon följd, ehuru den adelsinte hertig Bengt
tillbjöd sig att afstå sitt län och sitt
fäderne-arf, i fall sämjan dem emellan kunde återställas.
Ett öppet krig utbrast således, hvarvid Magnus
understöddes af sin broder Erik och af konungen
i Danmark. Waldemar uppförde sig med sin
vanliga sorglöshet, och den obetydliga träffningen vid
Hofva (se detta ord) afgjorde hans öde. Segraren
lät nu ulropa sig för konung, och kröntes i
Upsala pingstdagen år 127 6. Efter ett obetydligt krig
med Danmark blef han befästad på thronen, då
Danska konungen äfven erkände honom för Svensk
konung, och ban bade nu ledighet att egna sina
omsorger åt rikets styrelse. Han ådagalade
bär-vid mycken kraft och omsorg, förskaffade aktning
ät lagarna, och det allvar han visade mot hvar
och en, som vågade öfverlräda dem, förvärfvade
honom namnet Ladulås. (Se: Folke Algotsson Grip).
Han påbjöd äfven, till betryggande af landsfreden,
att när konungen begaf sig till en landsort,
skulle alla fejder här upphöra, icke allenast
under hans vistande derstädes, utan äfven 14
dagar förut och efteråt, lian införde den adeliga
rust-tjensten, började byggnaden af Upsala domkyrka
och gjorde i öfrigt åtskilligt till landets nytta; men
dessa förtjenster minskades genom bans slöseri, hans
tillgifvenhet för de andliga och hans blinda
förtroende för gunstlingar, isynnerhet fremlingar. (Se:
Ingemar Nilsson och Knut Porse). För alt skaffa
sig medel alt bestrida sin hofbållning och andra
utgifter, utverkade han genom det s. k.
Hel-geandsholms-beslutet, att alla bergverk, icke
odlade skogar, strömmar, sjöar och allmänningar
förklarades för statens egendom. (Se:
Helgeandi-hotmen). Införandet af det andeliga frälset,
hvarigenom presterne undandrogos den verldsliga
mag-tens öfvervälde och deras egendom befriades från
skatt till staten, gaf egentlig styrka åt Romerska
kyrkan och hade många för landet beklagliga
följder. Magnus dog, endast femtio år gammal, på
Wisingsö den 18 December 1290, och hans lik
bars af den sörjande allmogen till Stockholm, der
det nedsattes i det af honom stiftade
Fransiskaner-klostret. (Se: Riddarholmen). Ilau tros år 1285
hafva stiftat Serafimer-orden. — Säkrare är, att
ban i stället för riksdagar införde herredagar,
hvarifrån allmogen uteslöts.
]Hag|||ia Hirgerssnn, konung Birgers son, och
sonson till Magnus Ladulås, var född år 1300 och
ntkorades midsommardagen 1303 till thronföljare.
Då Birgers blöder förrädiskt öfverföllo bonom på
Håtuna, räddades den unga prins Magnus af en
trogen tjenare, Arvid Smålänning, och fördes till
Danmark, undan det öde bans farbröder måhända
äinnat honom. Det skedde likväl endast för att
senare träffas af ett ännu värre. Vid det, efter
hertigarne Erik och Waldemars död, utbruslna
kriget emellan deras anhängare och konung Birger,
innehade Magnus Stegeborg, hvilket han försvarade
med mycken tapperbet. Men sedan Nyköping gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
