- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
789

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Meillcinal-afglft.

Meillettc lagen»

789

fortbildas sedermera. Men i de öfriga
vetenskaperna afslutas studierna med nämnde examen, hvilken
vanligen fordrar tre till fyra terminers läsning vid
universitetet, stundom äfven längre tid. Sedan
den är aflagd vidtaga de medicinska studierna,
nemligen först den theoretiska kursen, hvilken
slutar med medicine kandidat-, och sedan den
praktiska som leder till licentiat-examen. En del af
de studerande plägar inhemta det mesta af sina
kunskaper vid kongl. Carolinska institutet i
Stockholm; men sjelfva examen måste likväl afläggas
vid universitetet. Efter fullgjord kandidat-examen
följer en praktisk kurs, förenad med tjenstgöring
under en viss tid (något öfver ett år) vid
Stockholms sjuk- orh barnhus, det sistnämnda för alt
der studera barnsjukdomar. Derefter aflägges
licentiat-examen och derpå följer doktorsgraden,
hvilken, efter dessa examina, blott är en lite), som
fakulteten förlänar. Promotion har brukats ända
till för några är tillbaka; men har småningom
kommit ur bruk. Praktiserad läkare kan man
visserligen vara, utan att hafva aflagt alla dessa
examina; men man kan icke gerna, utan dem, blifva
anställd såsom läkare i statens tjenst. Den tid, som
åtgår till den medicinska studiikursen, kan ej noga
beräknas. Fem till sex år efter aflagd
mediko-lilo-sofisk examen torde ej vara för mycket, ehuru
det icke kan nekas, att en afgjord fallenhet, i
förening med en ihärdig (lit, kan förkorta
tids-utdrägten.

Medlcinal-afgift. Under denna benämning
beviljades vid 1770 års riksdag en afgift till fond
för medicinal-verkets förbättring. Är 1774
stadgades att denna fond skulle till sitt fulla belopp
inflyta till kongl. räntekammaren, till ersättning
för hvad till provincial-läkares aflönande i orterna
utgick af statsmedlen. Enligt kammar kollegii
cirkulär d. 16 Dec. 1777, beräknades
medicinal-af-giften till 6 daler silf.mt riksdalen).

Nledicinal-taxa kallas den taxa öfver
medikamenten pris, som Kongl. Maj:t utfärdar, genom
sundbets-kollegium. Den förändras tid efter annan,
allt som tillgången och priset på dessa till större
delen utländska droguer förändras. Vid leverans
af läkemedel till allmänna sjuk-inrättningar, samt
för krigsmagtens behof, beräknas tio procents
rabatt å apotbekarens sida, ja till och med femton
procent, om leveransen öfverstiger 125 riksdaler.

Hlediko-fllosofi»k examen. Se: Examen.

Ifledlko-legal besigtning kallas den förrättning,
hvarigenom läkare äger att undersöka
dödsoisaken bos sådane personer, hvilkas död är föremål
för juridisk pröfning. Vid ransakningar om mord
kan, t. ex., den frågan lätt uppstå, om den döde
aflidit i följd af en våldsam behandling eller af
någon annan orsak; ja, sjelfva bufvudfrågan, eller
om mord blifvit begånget, om våld blifvit
tillfogadt, kan vid mänga tillfällen afgöras endast
genom besigtning af den döda kroppen. Den
me-diko-legala besigtningen tillhör pä en gång
läkarekonsten och lagfarenheten, och förrättas derföre af
läkare i närvaro af kronobetjening. Protokoll
föres af annan läkare 8f kronobetjenter eller af

, den läkaren, som sjelf förrättar liköppningen. På
grund af detta protokoll utfärdar denne sitt betyg
öfver undersökningen, och på detta betyg kan
sedermera domstolen grunda sitt utslag. Den
medi-ko-legala besigtningen är således af stor juridisk
vigt. Den påkallas af domstolen när densamma
anses behöflig, och provincial-läkaren är skyldig
att verkställa en sådan. Den bör ske så fort som
möjligt, på det icke förruttnelse må göra densamma
fruktlös. Någon gång har dock äfven händt, att
lik, hvilka (lera år legat i jorden, blifvit
uppgräf-ne och besigligade. Såsom besigtning kan, i
sådant fall, dock gälla endast de hårdare delarne af
kroppen, såsom benen, hufvudskålen, o. s. v.

Mediko-tlieologiNka stipendier kallas de medel,
soin rikets ständer anslagit för att understödja
studerande, soin vinnlagt sig om en förenad
presterlig och medicinsk bildning. Det visade sig
snart, att idéen var falsk. Prestens och läkarens
kall är visserligen lika; men förutsätta dock belt
olika egenskaper och hvartdera af dem fordrar sin
inan odelad. Stipendierna öfvergingo efterhand till
naturen af vanliga understöd ät behöfvande
studenter; men voro fästade dels vid medicinska r dels
tlieologiska studier. Nu inera kallas de med
förändrade namn riks-statens stipendier, och äro
delade emellan båda fakulteterna, så att den
tbeolo-giska har att hortgifva ett visst antal och den
medicinska de öfriga. Stipendiaterne äro tolf, af
hvilka hvar och en årligen uppbär 100 riksdaler
banko.

Jledleste lagen eller medellagen är en
benämning, hvilken vanligen anses häntyda på den
allmänna lag, som utarbetades i första hälften af
14:de århundradet och förelades herredagen i
Örebro 1347; men då genom presterskapets motstånd
blef lemnad utan stadfästelse. Namnet
förekommer i handlingar från 1500-talet, ehuru det synes
vara af en myckel obestämd betydelse, eller
rättare sagdt, liksom man icke rätt vetat hvad
"med-leste lagen" betydde. Förhållandet är utredt af
professoren Schlyter, neml. att "medleste lagen"
var konung Magnus Erikssons lagbok, färdig
utarbetad år 1347; men dä åsidosatt, utan att
detta likväl hindrade domstolarne att tillämpa den.
Ty dä ingen tryckt lagbok fanns, och juridiska
studier voro i hög grad sällsynta, rådde äfven
stor förvirring i lagskipningen, så att denna lag
icke blott stundom användes, till dess konung
Cbri-stoffers lag antogs 1442, utan äfven sedermera och
i bredd med denna. Handskrifter voro i omlopp,
hvarefter dömdes, och dessa bandskrifter voro
stundom felaktiga och afvikande frän hvarandra.
Deraf uppkom en falsk föreställning, att de olika
handskrifterna icke voro samma lag, och då man
var föga bevandrad i laghistorien, förblandade man
denna lag med den nyare af 1442 och med äldre
lagar. Härigenom’ blef namnet medleste lagen
brukadt i sådan mening, att det ej passar på alla
handskrifter af konung Magnus Erikssons lag; men
deremot otvifvelaktigt hänförer sig till vissa bland
dem. Man har äfven haft den åsigten, all
konung Magnus Erikssons lag blifvit förändrad före
Del. II. 100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free