- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
796

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

796

IMelleru tall.

JlelISaa.

såsom underläkare, till hären i Pomern, men blef
följande året Fransk krigsfånge, antog tjenst som
kirurg vid Franska armén, och följde den i dess
flesta fälttåg, deribland äfven till Spanien.
Återkom 1 S16 till fäderneslandet, då ban till
naturalie-kabinettet i Upsala öfverlemnade alla sina
samlingar i naturhistorien, och till akademiens
myntkabinett 342 serskild|a mynt. Konsist, akadeinikum
beviljade honom ett understöd af 200 R:dr för en
resa till Norrige, alt samla mineralier, hvilket han
äfven gjorde. År 1818 blef han läkare vid
Uddeholms bolag i Wermland, afgick 1827 såsom
läkare på ett handelsfartyg till Ostindien,
hvarunder han fortfor att samla naturalster, dem han
bemsände till riksmuseum, men dog i Jasinga på
Java d. 31 Dec. 1828.
nelleru tall är benämningen på en gammal tall,
som, för nägra år sedan, stod vid Mellerud bäck
på östra sidan om Mellerud bro i Ilolms socken,
Nordals härad af Dalsland. En sägen förmäler,
att en gammal inbysing, vid namn Esbjörn, fick
af ägaren löfte att hugga tallen och använda den
för sitt behof. Gubben började hugga; men då
ban af en händelse såg sig tillbaka, upptäckte han
sin bostad stå i brand, hvarföre ban skyndade hem
och släckte elden, med tillhjelp af andra. Då han
en tid derefter åter sökte fälla trädet, hände
delsamma, äfvensom då han tredje gången var i
begrepp att nedhugga trädet. Men gubben sade nu:
"det skall gå på", och nedhögg furan. Gården
brann till grund och har sedermera icke blifvit
uppbyggd igen. Eu annan sägen om detta träd,
är att det bodde ett troll deruti. Man såg ofta
huru trädet, äfven i stilla väder, skakade på sig;
ett tecken, alt trollet vred sig i sömnen. Detta
troil skall omsider flyttat norr ut till en ö i
We-nern, der sjöfolk en gång träffade det, tillika med
många andra troil. Folket frågade dem hvarifrån
de voro, och erhöll till svar:
"I Melleru tall,
der höll vi hall;
I Borre koll,
der hade vi håll."
Trollen tillade, att de varit på ön i mänga
hundrade år. — På Melleruds ägor finnes äfven en
flock grafhögar, hvarest, enligt sägen, vissa
nätter böres sång och spel, samt stampning, likasom
af dansande. Ingenting kan likväl märkas; blott
ljus som brinna. Ibland finnes ock, att gräset är
mycket nedtrampadt.
ne||ill. Uelireuri, ansågs bärstamma från en
gammal adlig Italiensk ätt, Mallin, hvilken sedan
spridt sig till Tyskland och Sverige. Den
ifrågavarande Behrend var son till ryttmästaren Bernhard
Stakesson Mellin och född i Nagu socken i Finland
1608, blef 1627 rvltare vid öfverste Wrangels
regemente, men tjente sig upp så att ban" 1641
var kapiten, då han i träffningen vid Wolfenbiitlel
d. 1!) Juni fick en kula tvert igenom kroppen;
befordrades sedan till öfverste för Tavastehus
regemente, kommendant i Dirschau, hvilket han med
tapperhet försvarade ett belt år mot Polackarne,
blef 1674 landshöfding öfver Kexbolms län, hvar-

ifrån ban tog afsked 1678 och dog i Stockholm

d. 26 Sept. 1690. Hans son,
nelliii, Jörgen, blef kongl. råd, fältmarskalk
och general-guvernör öfver Bremen och Verden
samt grefve 1696. Dog 1712, man vet ej i hvad
ålder. Då han år 1691 upphöjdes i friherrligt
stånd, träffade samma nådebetygelse bans sex
brorsöner, hvilkas fader varil öfverste för Karelska
dragonerne.

me|lin, Gnstar Henrik, född d. 23 April 1S03
i Kevolax i Finland, der fadern, sedan kyrkoherde
i Westergötland, då var komminister, och måsto
1808 flykta undan Ryssarne. Efter faderns död
1816 omfattad med faderlig vård af Franzén, blef
Gustaf Henrik student i Upsala 1821 och 1829
prestvigd, samt dels pastors- dels
komminislers-adjunkt i Clara församling i Stockholm, och 1848
bataljons-predikant vid Svea lifgarde. M. är en af
våra utmärktaste och mest verksamme litteratörer.
Blef först 1829 bekant genom novellen: Blomman
pä Kinnekulle, hvarpå sedan följde en mängd
andra, och äfven tvenne större romaner: Johannes
Fjellman och Unga Grefvinnan. Har utgifvit en
cyklus af noveller och poemer; Vinterblommor för
åren 1832 —1846; Sverige framstäldt i teckningar;
Den christliga predikaren, 3 årgångar;
Fäderneslandels historia för fruntimmer, samt tillika med
Thomson utgifvit Museum for Naturvetenskap och
’ Konst. M. har blifvit belönad af Svenska
akademien för skaldestyckena: Erik XIV och hans son,
Gyrilh och Slafven.
mellingeliolui, säteri i Upland. Se: Frötuna
socken.

mellösa, f.illa, en socken, belägen i Willåtlioge
härad af Södermanlands län, 1 | mil V.S.V. från
Malmköping, utgör med annexet Flen elt
alternativt konsist, och patron, pastoral af 2 kl. i
Strengnäs stifts doinprosleri. Här märkes: Yxstaholm,
2J mtl. säteri, har alla mangårdshusen samt en
del af ladugårdshusen på underliggande bondgårdar
och torp uppförde af tegelsten. Inberäknadt
sätesgårdens åbyggnad finnes på denna egendom
omkring 50 stenhus, alla uppsatta af egna arbetare,
som äfven tillverka tak- och murtegel.
Patronaträtten till pastoratet tillhör ägaren af säteriet
Stenhammar, i Ficus socken. Lilla Mellösa innefattar
35 mtl. och har 1,827 invånare. Dess areal
utgör 24,208 tunnl., af hvilka 2,620 äro sjöar och
kärr. Adr. Eskilstuna,
mellösa, Stora, en socken med Norrbyäs,
belägen i Askers härad af Nerikes län, Örebro
kontrakt af Strengnäs stift, 1 J mil O.S.O. från
Örebro, vid Iljelmaren. Denna sockens invånare voro
de första, som erhöllo underrättelse om Engelbrekts
mord är 1436. Sorgsne och förbittrade uppsökte
de hjeltens lik, lemnadt af banemannen under bar
himmel och åt rofdjuren. De förde dessa dyrbara
lemningar till Mellösa kyrka, hvarifrån de flyttades
till Örebro. Vid kyrkan finnas ättehögar, kallade
Konung Sigards högar. Odensbacke vid Telgebron
är märkvärdig för sin ättehög och runsten. I
socknen märkes dessutom: Göksholm,
Engelbrektsholmen (se dessa ord) samt Åkersberg, nära Hjel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0796.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free