Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
800
Meiieulm.
Messenius.
fattade ädla stenar och små förvaringsställen för
reliker. Denna väl utsmyckade sida af bandet
begagnades till osculatorium. 1 anledning af Paoli
tillsägelse att belsa hvarandra med en helig kyss, var
det elt bruk i kristna församlingens första oskulds
och förföljelses tillstånd, att, efter böner, efter
gudstjensten och isynnerhet efter nattvardens
anammande, gifva hvarandra "fridens kyss", hvilket
kallades pax eller osculum paris. Men då detta med
tiden gaf anledning till missbruk, påfann man att
friden icke skulle levereras "in natura", mun mot
mun, utan transporteras genom en liten tafla af
silfver eller annan materia, hvilken presten räckte
åt hvar och en af de närvarande alt kyssa.
Denna kyssarnes tafla kallades äfven par; men dess
egentliga namn var osculatorium, och nyttjades
messboken, men äfven bibeln, synnerligast bärtill.
Att kyssa de heliga figurer och bilder man såg på
taflan eller boken, kallades att "kyssa pacem."
Presten kyste först sjelf osculatorium, sedan
framräckte ban det åt församlingen.
Measeuius, Jolmn, stamfadern och äfven den
mest utmärkte af den i Sveriges historia
namnkunniga Messeniska slägten, var född 1579 eller 15SI
i Kälfvestens socken i Östergölhland, der fadern
varit mjölnare. Johan kom 1595 till
jesuitersko-lan i Braunsberg, der ban inhemtade den böjelse
för katbolicismen, som han förmodligen medfört
hemifrån och som följde honom genom hela lifvet,
samt der ban utvecklade de anlag, ban visat
redan i Wadstena skola. Från Braunsberg begaf
ban sig till Krakau och Rom, men sedan till
Ingolstadt, der ban 1606 blef filosofie doktor och i
Prag af kejsaren utnämndes till Poeta Cæsareus.
Han längtade likväl tillbaka till fäderneslandet;
men ett binder mötte i de smädelser ban tillåtit
sig mot Carl IX, uti en gratulationsskrift till en
Preussisk biskop. För att häfva detta binder,
skickade han sin hustru till Stockholm, hvilken åt
honom utverkade ett lejdebref, i följd hvaraf han
år 1609 återvände till Sverige, fick först ett
underhäll af konungen och 1609 juris & polit.
professionen i Upsala. Här vann ban mycket
förtroende hos ungdomen, och skref sina sex komedier,
som, år 1611, uppfördes af studenterne i Upsala
inför hofvet, och dem ban ernade fullfölja till ett
antal af 50, så att de skulle afhandla hela
Svenska historien, hvilken tanke ban dock ej bann
genomföra. Ehuru för våra dagar utan värde såsom
dramatiska produkter, saknade de likväl visst icke
ett sådant för den tid, då de skrefvos, och, dä
man betänker att de gåfvos vid lärdomens
hufvudsäte af och inför det högsta och mest bildade som
dä fanns i landet, utgöra de en intressant måttstock
på hyfsningens och smakens ståndpunkt vid
denna tid. Messenius råkade emellertid här i tvist med
Johannis Rudbeckius, och som begge voro af ett
häftigt och trätsjukt lynne, väckte den snart
allmän skandal och föranledde begges afgång från
lärosätet. Messenius erhöll år 1613 vården öfver
gamla arkivet, och blef följande året assessor
i Svea hofrätt. Han beskylldes för att hafva
fört en förrädisk brefvexling med Sigismund och
Jesuiterne, och dömdes, på ganska klena skäl, år
1616 till lifstids fängelse. En af
huvudanledningarna torde hafva varit, att ban ådrog sig
fiendskap af Tegel, hvilken slagit under sig de
egendomar Messenii svärfader, Grothusen, bade i
Sverige och dem magen önskade återvinna. Nog af,
hans sak, äfvensom han sjelf, behandlades med en
partiskhet, hvilken mau önskat att ej träffa
under Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstjernas
tidehvarf. Han fördes till Finland och insattes på
Ka-janeborgs slott, der ban bemöttes med verklig
hårdhet af ståthållaren Hara (se detta ord och
Kajaneborg), samt af dennes måg Helge. Hans
familj följde bonom dit, men sonen fråntogs bonom.
Här qvarhölls ban i nära 20 år, till 1635, då ban
flyttades till Uleåborgs stad och bans underhåll
fördubblades; men han njöt icke länge af det
återvunna lugnet, ty ban afled der d. 8 Febr. 1637.
Under sin fängelsetid utarbetade han det 20 tomer
starka Scondia illustrata, ett arbete, som
visserligen har sina brister, men utgör ett af de
vigtigaste vår lärdomshistoria bar att uppvisa, för
hvilket den Svenska häfden alltid skall stå i stor
förbindelse bos författaren, äfvensom för bans
Biskopskrönika , utgifvandet af Rimkrönikan, S:t
Britas krönika, Berättelse om några märkvärdiga
Fintands Handlingar, m. m. Hans Scondia utkom först
efter hans död, åren 1700—1705, genom
Pe-ringskölds försorg, ehuru icke helt och
hållet fullständigt. På sina sista år återvände han
till katbolicismen. Onekligen var ban en man af
stor lärdom, skarpsynthet och arbetsförmåga, men
hvilka egenskaper fördunklades af hans oroliga
lynne, hans ombytliga och opålitliga karakter.
Äldste sonen,
Messenius, Arnold Jolian, var född i Danzig
1606 och inspärrades, endast 8 år gammal, i
faderns fängelse, der han qvarblef i fem år tills
1621, då ban togs derifrån och skickades till
Stockholm under förevändning, att ej smittas af
faderns katbolska böjelser, men i sjelfva verket
för att ännu mera plåga denne. Följande året
trodde man sig hafva upptäckt nägra
katholskt-polska stämplingar, hvarföre gossen ställdes under
lorbiir och sades hafva hekänt något om fadern.
Uttröttad af dessa tidiga förföljelser, smög ban
sig ur riket 1623. Denna flykt blef signalen till
nya trakasserier mot den äldre M., hvilka omsider
förmådde sonen alt frivilligt återvända. Nu följde
nya undersökningar angående fadern, men som
ingenting upptäckte, och nytt fängelse för Arnold. Han
hölls i sådant först två år i Stockholm, flyttades
1626 till Kexholm och hölls der till 1640. Hans
behandling blef likväl småningom mildare, så att
ban tilläts träda i äktenskap, hvaraf sonen
Arnold föddes 1629. Omsider blef ban 1640,
genom Pehr Brahes bemedling, frigifven, sedan ban
tillbragt två tredjedelar af sin lifstid i fängelse
eller under uppsigt. Han fick nu först vistas i
Åbo och sedan resa till Polen, der ban återbekom
flera Svenska dokumenter, dem bans moder skänkt
åt konung Uladislaus. Är 164 6 utnämndes ban
till rikshistoriograf, med det kinkiga uppdraget att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
