Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
802
Wether.
Meurinan.
hvilket härrör deraf att de äro fullkomligt
ogenomskinliga, d. v. s. oledare för ljuset, men
deremot lätt leda värme och elektricitet; derjemte
hafva de flesta af dem en betydlig tyngd eller
egentlig vigt, så att de öfverhufvud taget äro
mera än 7 gånger så tunga som vatten, dock är
detta icke förhållandet med alla, ty det gifves
äfven sådana som äro lättare eller föga tyngre än
detta, och dessa kallas laltmetaller eller alkaliska
metaller, då de öfriga kallas tungmetaller eller
egentliga metaller. Metallerne förekomma uti naturen
dels uti fullt metalliskt tillstånd, d. v. s. utan att
vara förenade med några kroppar som hafva
inflytande på deras yttre egenskaper, och kallas dä
gedigna ; men den gedigna metallen är dock sällan
eller aldrig fullkomligt ren, utan innehåller oftast
en större eller mindre mängd af någon eller
några andra metaller. Allmännast förekomma
metallerne dock i förening med sådana ämnen som
förändra sä väl deras yttre som inre egenskaper,
särdeles med syre och svafvel, samt kallas då
mine-raliserade. I detta tillstånd finnas de i allmänhet
uti hvad vi kalla malmer, eller de mineralier som
användas till deras otbringande i stort. De med
konstens tillhjelp ur malmen utbragta metallerne
kallas reguliniska, och kunna i allmänhet åter genom
inflytande af luften, särdeles vid högre värmegrad,
beröfvas sina metalliska egenskaper derigenom att
de förena sig med luftens syre, syrsättas eller
oxideras, och detta är orsaken till att många af
dem uti luften anlöpa på ytan samt beklädas med
rost eller erg, och vid högre temperatur med
glödspån. Detta inträffar likväl icke med alla
metaller, och isynnerhet göra guld, platina och silfver
undantag derifrån, hvarföre de fordom kallades
ädla metaller. Ganska många metaller äro hvad man
kallar smidiga, d. v. s. låta utsmida sig till tunna
skifvor, eller utdraga sig till fina trådar, och dessa
kallades fordom helmetaller, till skillnad frän dem
som icke äga denna egenskap och som kallades
half mel äller. Nu mera indelas alla metaller
vanligen efter deras kemiska frändskaper uti
eleklto-negativa, som i förening med syret frambringa
syror; indi/ferenta, som endast trögt eller på
omvägar kunna förenas med syret, samt
eleklro-posi-liva, som vanligen lätt förenas deimed, men då
frambringa baser. Til) den första klassen räknas
11, till den andra 7, och till den tredje 28
ser-skildta metaller, så att bela antalet deraf utgör 46.
netlier, Anders Johan, född i Padasjoki i
Finland d. 8 Jan. 1773, blef 1799, vid endast
26 års ålder, professor i mathematiken vid Äbo
universitet, hvarifrån han tog afsked 1812,
efter-lemnande minnet af en rättskaffens akademisk
embetsmän och en lärare, begåfvad med ett lyckligt
framställningssätt. Han tillbragte de återstående
25 ären af sin lefnad i landtligt lugn i sin
födelsebygd, der han dog d. 18 Maj 1837.
Methodister. Denna religionssekt, hvilken, till
lärosatserna, har mycken likhet med Hernbutska
församlingen, eburu ej belt och hållet till
kyrkodisciplinen, och som räknar Jobn Wesley (död 1791)
för sin stiftare, infördes till Sverige 1826, ge-
nom bruksidkaren Owens föranstaltande, di H. Exc.
grefve Carl De Geer till dess begagnande upplät
sin trädgårdspaviljong vid Stora Trädgårdsgatan i
Stockholm. Owen bekostade salens inredande till
ett kapell, och den första gudstjensten hölls der
d. 3 Dec. nämnde år, af predikanten Stephens.
Pre-dikningarne skedde i början pä Engelska språket;
men redan ett år derefter eller d. 2 Dec. 1827,
kunde Svensk gudstjenst der hållas. Scott, som
efterträdde Stephens och var en talangfull och
driftig man, förstod snart att utvidga sin verkningskrets
och samlade omkring sig en mängd åhörare. Med
deras biträde, men förnämligast genom understöd
från metbodistiska central-kommittén i England,
kunde församlingen år 1839 bygga sig en egen
kyrka, i hörnet af Grytgjutaregränden och Östra
Bangränden. Scotts omvändelsenit och isynnerhet
de förklenliga omdömen ban, under en resa i Norra
Amerika 1840, tillåtit sig öfver religionens och
moralens tillstånd i Sverige, hade emellertid väckt
uppmärksamhet och förargelse. Han fann mycket
motstånd, samt till och med en offentlig förargelse
kunde vid en af hans predikningar icke
förebyggas, då en del af åhörarne hotade att föra bonom
med sig att åse uppförandet af ett theaterstycke:
Jesuiten, som gafs samma dag och hvari ban
ansågs tecknad. Omsider förbjöd regeringen
metbodistiska predikningar på Svenska språket, och
inskränkte dem till det Engelska och således
be-gagueliga endast af bär varande Drittiske
methodister. Nu fann Scott icke mera sin räkning vid
att qvarstanna i Stockholm, ulan afreste om
sommaren 1843 åter till England, hvarigenom bans
församling egentligen upphörde.
Meuller, Hennan, pastor, har år 1755
utgifvit: Utkast till föreläsningar öfver Princtpia
Uo-tanica för gymnasii-ungdomen i Skara.
Meurman, Johan von, född i Stockholm d.
27 April 1654, blef vid 23 års ålder
qvarlermä-stare vid artilleriet, var 1687 kapiten vid
Savolax regemente och adlades såsom sådan 1691. Ar
1702 hade ban en duell med löjtnant Brandenburg,
hvarföre begge af general-krigsrätten dömdes till
tre års fängelse. Delta bade emellertid ingen
menlig inflytelse på hans framtida befordran, ty är
1710 blef ban åter insatt i tjenst och 1714
öfver-kommendant på Kajaneborg samt landshöfding
öfver dess län, försvarade fästningen med mycket
mannamod tvenne serskild|a gånger, men blef slut-
- ligen, vid fästets eröfring, fången och förd in i
Sibirien. Hans fru, som äfven föll i Ryssarnes
bänder, dog på Nyslott under sin fångenskap.
Återkommen 1722, tog han afsked och dog i
Stockholm om sommaren 1740 barnlös,
hvarigenom ätten utgick med bonom. En annan, Otto
Heinhold Heurman, öfverste-löjtnant, R. af
S. O., hvilken år 1808 förordnades till
landshöfding öfver Åland och den del af Åbo län, som
fienden ej innehade, och dog 1814 vid 64 års
ålder, var af en annan icke adlig slägt.
Heurman, Gustaf, sannolikt en anförvandt till
den ofvannämnde Johan voo Meurman, född i
Cbri-stianstad, blef 1701 läkare vid bären i Lifland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
