- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
807

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nille-Tlgt.

mineralogi.

807

Vid en källa af samma namn bar folket i långliga
tider öfvat vidskepelser; den blef igenkaslad, men
åter uppgräfd, hvarvid man fann gamla mynt och
förrostade kedjor, som under katbolska liden
blifvit offrade i källan. I socknen märkes: Hjaltrskata
(se detta ord), fordom knngsgärd; saml Boxervds
fordna silfvergrufvor, voro redan 1640 urgamla
och afstannade snart derefter. Socknen består af
151 mtl. och har 595 invånare. Dess areal
utgör 6,850 tunnl., af hvilka 35 äro sjöar och kärr.
Adr. Carlstad eller Åmål.
mille-vigt. Vid Vallonernes hilkomst medförde
de en serskild vigt, nnder detta namn, efter
hvilken de aflönades. En mille svarade emot
3^-skepp:d viktualie-vigt. Den är numera aflagd, och
den vanliga bergsvigten tagen till grund,
millicli• Kitilna, en Brabantisk bildhuggare,
inkallades till Sverige, för att pryda Drottningholms
slott, till hvilket arbete ban sjelf åt sig valde en
hjelpare, Burchard Precht, som ban hemtade frän
Brehmen. lian högg derefter bilderna i De la
Gardieska grafcboret i Warnhems kyrka, och återvände
bem 1674 eller 1675.
milstolpar* uppsättande åligger häradet såsom en
allmän skyldighet. Deras beskaffenhet till form
och sammansättning har lagen icke närmare
bestämdt, men blott att de skola finnas vid slutet af
hvarje mil och i mindre skala för hvarje half
eller fjerdedels mil. Deras obägnande straffas i
missgerningsbalken med 40 daler böter och
skadeersättning.

miltopteii», m.• professor i Åbo, bar der är
168S utgifvit Rhetoriska afhandlingar; Quæstiones
rhetoricæ och Inslitutiones oratoriæ, m. m.
Mimer (mytb). Den visaste af alla Åsar. Han
blef af sina medbröder sänd till Vanerne, för att
med sina råd understödja Häner, hvilken var dit—
lemnad som gisslan. Men Mimer dödades af
Vanerne och hans hufvud återsändes till Odén,
hvilken genom hemliga konster återlifvade det, sä att
det uppenbarade för bonom allt som fördoldt var.
Mimer bade förut baft vakt vid en brnnn i
underjorden, som kallades vishetsbrunnen. Odén som
kände detta vattnets kraft att förläna vishet,
begärde dricka deraf; men erhöll endast med elt
hårdt vilkor tillåtelse dertill, nemligen att ban
satte sitt ena öga i pant. På det sättet blef ban
enögd. Sturlesons Edda ordar derom sålunda:
"under den andra roten (af asken Ygdrasil), som
sträcker sig till Rimtussarne, är Mimers brunn,
hvari visdom och förstånd äro dolde, och heter
han Mimer som äger brunnen. Han är full af
visdom, emedan han dricker ur brunnen med
Gjal-larbornet." Sagorna säga att Miner drack ur
Valfaders pant (Odens öga),
mimisvinr. Mimers vän. Ett tillnamn som Odén
fick, derföre att Mimer lät honom dricka ur
vis-betsbrunnen, ehuru ban med sitt ena öga fick
betala denna ynnest,
minden, Henrik v., af en gammal Tysk adlig
ätt, bar förvärfvat sig ett namn i Svenska häfderna,
för sin år 1568 vid Ekesjö gjorda bragd, dä han,
i spetsen för några fänikor Småländska knektar

och cn hop bönder, slog en öfverlägsen Dansk
styrka, hvilken, under mord och brand, dragit sig
dit ifrån Östergötblnnd.
minden. Denna stad i Westfalen var en ibland
dem, hvilka de Svenska sändebuden vid
Westfaliska fredskongressen fordrade såsom ersättning till
Sverige. Ett obevist rykte säger emellertid, att
denna fordran fick förfalla, då Adler Salvius lät
förstå, att saken kunde godtgöras med penningar,
och man gifvit bonom 20,000 samt Johan
Oxenstjerna 25,000 R:dr.
mindre inan, en slags höQigare benämning i
forn-Svenskan på en person, som genom laga dom
blifvit ärelös,
mineralier kallar man sådana oorganiska
kroppar, hvilka förekomma färdigbildade i naturen och
utgöras af bestämda kemiska föreningar af flere
eller färre grundämnen, vanligen i kristalliseradt
tillstånd, ehuru äfven stundom icke kristalliserade,
amorfa, eller till och med i flytande form. De
förekomma visserligen stundom hvart och elt
ser-skildt uti större massor, men vanligen äro flere
af dem mekaniskt blandade och förenade, så att
de endast med svårighet, och stundom icke alls,
kunna skiljas från hvarandra, uti de bildningar som
vi kalla berg- eller stenarter.
mineralogi är läran ej allenast om mineralierna,
utan äfven om alla deras inbördes föreningar och
deraf bildade berg- och jordarter, eller med ett
ord om alla i naturen förekommande fasta
oorganiska ämnen, och underafdelas uli oryktngnosie, som
innefattar läran om de i yttre afseende enkla,
efter vissa lagar kemiskt blandade eller ock till sitt
inre enkla mineralier (de egentliga mineralierna)
samt geognosi eller orognosi. innefattande läran om
de såsom bergsformationer i större massor
utbredda fossilier, d. v. s. berg- eller stenarter.
Dessutom underafdelas mineralogien i afseende på de
olika omständigheter under hvilka den sysselsätter
sig med dithörande kroppar, uti theoietisk
mineralogi och ory lo fysik, då den endast afhandlar
mineraliernas fysiska och kemiska egenskaper; använd
mineralogi eller lithurgik, då den afhandlar deras
användande i allmänna lifvet; mineragrafi,
orykto-grafi eller mineralogisk geografi, då den afhandlar
mineraliers och bergarters utbredning på jordytan
eller s. k. fundorter. I början utgjordes
mineralogien endast af ofullständiga namnförteckningar på
mineralier, uppkallade efter deras fundort, yttre
utseende eller förmenta underbara egenskaper;
sedermera började man att systematiskt ordna dem,
men endast efter deras yttre form och egenskaper;
men de på denna grund uppställda mineralsystemer,
bland hvilka de af våra landsmän, Linné, Bromell
och Walerius, utmärka sig, voro dock i hög grad
ofullständiga, och det var först en annan af våra
landsmän, Cronstedt, förbehållet att 1758
framträda med den första rent vetenskapliga och på
kemiska grunder byggda uppställning deraf,
hvartill dock Walerius redan 1747 gifvit en anledning,
och som ytterligare utvecklades af Bergman.
Sedermera sökte Werner att grunda deras
uppställning på förenade så väl yttre som inre egenska-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0807.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free