Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
816
Molirer.
Wolilfpu*.
är här temligen allmän och lönande. Socknen
innefattar 39 i mtl. och har 1,560 invånare. Af
dess areal 14,950 tunnl., äro 1,500 sjöar och
kärr. Adr. Wexjö.
Mohrer, Albrecht, var konung Christofers
hofmästare, förmodligen en af dem, som följt honom
från Tyskland, och hvilken hos honom tycktes stå
i synnerlig nåd, emedan han begagnades vid flera
uppdrag. Således affärdades ban, jemte andra
fullmäktige, till mötet i Jönköping år 1439 och år
1442 skickades ban till Carl Knutsson, som då
vistades i Finland, med anmodan, alt ban måtte
infinna sig i Stockholm, hvarvid Mohrer på heder
och tro försäkrade, att Carl skulle åtnjuta all
säkerhet för sin person. Då Carl efterkommit
denna anmodan och inställde sig, ehuru med ett
sällskap af 500 riddare och svenner, och konungen
stämde bonom till sig emellan kl. 3 och 4 om
morgonen, var Mohrer den enda närvarande. När
Carl sedan återkom, kl. 7 om morgonen och då
fann rådet församladt, var äfven Mohrer då
tillstädes.
Mokles, Jemtlands dialekt, betyder: bli/gas.
Molander, Anders Johan, bar 1753 —1764
utgifvit: Tankar om den Heliga Skri/t och Luthers
lilla Katekes; Oförgripliga tankar i hvarjehanda
ämnen; Förespel titi Latinska Grammatikan; Ett Grekiskt
kompendium; o. s. v.
Molin, Erik, en på sin tid bekant
religionssvär-mare eller rättare dissident från Lutherska kvrkans
allmänna lärosatser, var född i Gestrikland
omkring år 1709, fick vid 20 års ålder konsistorii
tillstånd att predika, hvilket han någon tid
verkställde; tjenstgjorde sedan ett par år vid en
fattigskola och derefter på ett handelskontor, hvarmed
han egentligen förvärfvade sitt uppehälle.
Benägen för svärmeri, ökades denna haas böjelse ännu
mera genom bans bekantskap med Dippel, hvars
lärosattser ban sökle utsprida, och till följd
hvaraf ban hufvudsakligen yrkade, att menniskan ledes
af ett inre ljus; att Christi försoning ej behöfves;
att frälsaren väl icke var utan synd, men hade
besegrat den; att presteinbetet endast var en
yttre inrättning, barndopet en yttre ceremoni, utan
all egentlig kraft, och nattvarden elt andligt
åtnjutande af Cbristus. För dessa villosattser
kallades ban inför konsistorium, försök gjordes att
upplysa bonom om hans irringar, han till och med
insattes i fängelse, och då allt detta icke hjelpte
skickades han omsider 1739 öfver till Pomern och
utom Svenska området. Nu begaf han sig först
till Rostock, sedan till Altona och sist till
Amsterdam, der ban antogs på Grillska kontoret och
fick idka en liten egen handel, alltid
framhärdande i sin tro och sökande att med ord och
skrift utsprida den. Var för öfrigt en
rättskaffens och oförvitlig man. Efter Adolf Fredriks
uppstigande på thronen hegärde han att få
återkomma till riket, hvilket afslogs, och ban dog
i Amsterdam om sommaren 1753. Har
utgifvit flera skrifter om sina lärosattser och till
deras försvar, på Svenska, Latin, Tyska och
Holländska.
Molin, Lars, theol. professor och domprost i
Upsala frän år 1705, var född d. 25 Nov. 1657
i Kumla socken i Westmanland, der fadern var
komminister, gjorde utländska resor, hvartill ban
erhöll kongl, understöd och besökte äfven Rom,
prestvigdes 1693, då han blef
regements-pastor vid lifgardet, 169V theol. professor i Dorpt,
der ban lärde sig Estländska språket; flydde
derifrån undan Ryssarne 1702, då ban blef
enkedrottningens öfver-hofpredikant, tills han
flyttades till domprosteriet. Var en vältalig, lärd
och skicklig man, men en politisk intrigör, led.
i sekreta-utskottet vid 1719 års riksdag, och en
af dem som yrkade att ingen arfsrätt fanns till
thronen, men som tillika befordrade Ulrika
Eleonoras val. En af domarena öfver Görtz, och af
dem som mest bidrogo till hans fällande. Han dog
d. 20 Sept. 1723. Stiftade tvenne stipendier vid
lärosätet, och bade förtjenst om bibelns utgifvande
i l’2:o, till ett för den fattige måttligt pris.
Molilja eller Målilla, en socken i Aspelands
härad och kontrakt af Kalmar län och Linköpings
stift, 3£ mil S. från Wimmerby, utgör med
annexet Goltfridsdal eller Gorfveda, elt konsist,
pastorat af 3 kl. Kyrkan prydlig och uppförd af
gråsten, sammanbygdes 1822 med annexets, nära
stället der moderkyrkan förut stod. Vid kyrkan
hålles marknader i Juni och Oktober månader.
Den gamla kyrkan uppbrändes 1567 af Danskarne,
anförde af Gynter v. Schwartzburg, Rantzau och
Ileele. I socknen märkes Hagelsrum (se delta ord).
Ekenäs, rusthàll; bär skall hafva bott en af den
upproriske Dackens anhängare, kallad Knapen i
Ekenäs. Emellan detta hemman och
säteri-rast-bållet Hagelsrum är ett torp, kalladt Dackeholmen
eller Dackhålan vid hvilket man funnit förstörda
vapen. Socknen innefattar 26 mtl. på en areal
af 42,745 tunul., af hvilka 2,880 äro sjöar och
kärr. Pastoratets folkmängd utgör 2,580
personer. Adr. Wimmerby och Stora Åby.
Molitæus, Matthias Marci, superintendent i
Mariestad, skref sig sjelf endast Matthias Marci,
men afkomlingarne kallade sig Molitæus. Var född
på Åland, men födelseåret okändt. Studerade först
i Åbo och sedan, på hertig Carls (Carl lX:s)
bekostnad, vid Greifswalds och Wittenbergs
univer-siteter. Blef på sistnämnde ställe filosofie
magister. Var sedermera någon tid docens i Rostock,
och böll der publika föreläsningar i mathematik,
arilhmetik och astronomi. Återkommen till
Sverige blef ban rector scholæ i Strengnäs.
Utnämndes af hertig Carl d. 9 Febr. 1589 till dess
hofpredikant och sedan till biktfader. Superintendent
1592. Bivistade mötet i Upsala 1593, och var
der en af de tolf assessorer, som biträdde præses
concilii under öfverläggningarna och göromålen.
Bivistade mötet i Arboga 1597 och riksdagen i
Stockholm 1602, samt dog i pesten d. 23 Aug.
följande året. Matthias Marci ägde en mångsidig
och grundlig bildning, isynnerhet var han, heter
det i Mariestads stiftsbok, en "träflelig theologus
Uti Hebreiskan bade han djupa och ovanliga
insigter. Hans allmänt erkända lärdom och rena nit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
