Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
820
]Mont|||»
Morai
lilla Anders, som de allmänt kallade honom, och
hvilken de kände ifrån barndomen. Församlingen
beslöt således, alt i delta ändamål afskicka till
konung Adolf Fredrik åtskilliga deputerade, och
såsom talman bland dem utvaldes en 80 års
gammal bonde, hvilken lefvat under Montbelii faders
tjenstetid i Wingåker. Denne gubbe förde nu
ordet, vid deputationens företräde hos konungen,
samt yttrade sig i följande talesätt: "Kära ers
majestät! våren nådig och gifven oss fader Abrahams
son, lilla Anders, till vårom själasörjare; hans far
var bos oss en så beskedlig och rättskaffens
prestman." Då konungen nådigt beviljade hans
anhållan, vände gubben sig om samt sade till de
kringstående hofherrarne: "Eder gode herrar, som
om-går konungen, tager jag till vittnes, att vårom
nådige konung lofvat oss herr Abrahams son till
vårom herde." Konungen, men isynnerhet
kronprinsen Gustaf, försäkrade nu gubben ytterligare
bärom, hvarefter Monthelius erhöll pastoratet.
Montin, Larn, född 1723 på ön Hisingen.
Fadern var theol. lektorn och kyrkoherden i
Götheborg Jonas M. Afhörandet af Linnés’
föreläsningar gaf honom smak för naturalhistorien och
läkarekonsten. Han fullföljde likväl sina medicinska
studier i Lund, och promoverades der 1751 till
medicine doktor. Blef 1756 provincialläkare i
Halland och utöfvade sitt yrke med särdeles nit
och ihärdighet, oaktadt de fördomar och det
deraf alstrade motstånd hos allmogen han hade att
bekämpa. Han samlade derjemte ett ganska stort
herbarium, hvilket af hans systerson och arfvinge,
bibliothekarien Dryander, skänktes till
vetenskapsakademien, hvars ledamot han var. Ett
insekl-och ett örtslägte förvara hans namn. Erhöll
assessors titel. Dog i Halmstad d. 2 Jan. 1785.
Har utgifvit bref, afhandlingar och
embetsberät-telser, tryckta i Gjörwells bibliothek, i
vetenskapsakademiens handlingar, i Stockholms lärda
tidningar, o. s. v.
Montroa, jernbruk i Thorsåkers socken af
Gefleborgs län, har 3 bärdar och 1,696 skepp:d 13^
lisp:d 3 skålp:d privil. årligt smide af eget
tackjern, hvarför bammarskatt utgöres med 16skepp:d
19 lisp:d 7 skålp:d. Bruket skeppar på Gefle och
Stockholm samt äges af Th. Petré.
Smidesstämpeln visar :R- P; inom en cirkel.
Monvel, Boulet «le, en utmärkt Fransysk
skådespelare och dramatisk författare, som någon tid
vistades i Sverige, samt lärer till och med haft
titel af kongl. hibliothekarie, var född i Paris 1740
och dog der 1812 eller 1814. Man har af bonom
åtskilliga tbeaterstycken, hvilka blifvit gifna och
till en del ännu gifvas på Svenska theatern, t. ex.
Den häftige friaren; Clemenline och Desormes, m. fl.
Mo|in, i gamla Svenskan detsamma som narra,
gäcka. Det heter således i rimkrönikan: Jak seer
Erik vit oss mopa (jag ser Erik vill oss narra).
Mor, i forn-Svenskan detsamma som tjockare skog,
hvaraf Kolmorden eller Kolmården.
Morn, ett kontrakt af Westerås stift, inom Stora
Kopparbergs län, innefattar 5 pastorater,
nemligen: Mora med Wåmhus kapell; Elfdalen med E-
vertsbergs kapell; Sofia Magdalena; Wenjan samt
Särna med Idre kapell. Af dessa pastorat äro 2
regala och 3 konsistoriela. Kontraktets folkmängd
utgör 15,136 personer.
Mora, en socken med Wåmhus kapell, belägen i
Ofvan-Siljans fögderi af Stora Kopparbergs län,
Mora kontrakt af Westerås stift, 8 mil N.V. från
Falun, utgör ett regalt pastorat af 1 kl. Största
längden i norr och söder är 10 mil och största
bredden (en mil norr om kyrkan) 5 mil. Största
sjöarne äro Siljan och Orsasjön. Öslerdalelfven
rinner genom socknen och faller vid Noret, ej långt
ifrån Mora kyrka, ut i Siljan. IVamdn uppkommer
i Elfdaln, rinner genom Mora och utfaller i
Orsasjön. Ryssdn kommer frän Wenjan samt utfaller
i Siljan. Af höga berg märkes Gophusberget och
Isundsberget. Vid Bleckie och Flenberget hafva
koppargrufvor varit bearbetade. I Lusenberget
finnes jernmalm och porfyr kiing Siljansfors.
Likasom i Rättvik, Ore, Orsa och Sollerön,
förekomma här hvarf af öfvergängs-bergarter, såsom
sandsten, kalksten, lerskiffer och mergelskilfer.
Marken är olika till sin beskaffenhet, större delen
bergaktig, på flere ställen utgörande större sandhedar,
myror och grusbackar. Jordmånen är lika
omskiftande, och åkrarne ofta fulla med klappersten.
Norra delen af socknen har betydlig skog, med
Finmark och fäbodar. Utom genom jordbruk och
boskapsskötsel, otillräckliga att föda socknens
folkmängd, förtjenas uppehället medelst utvandringar
pä arbete i fremmande orter, och anses omkring
2,000 personer årligen utvandra. Deras
hufvudsakliga arbete är stenläggning, murning och
jord-uppbrvtning. Omkring 70 hushåll i Ostnors och
Öna byar uppehålla sig till en stor del genom
tillverkning af väggur, hvilka försäljas vidt omkring,
äfvensom skåp och mycket laggkärl förfärdigas
och föres ned åt landet till utbyte mot säd. Mora
kyrka ligger vid stranden af Siljan, och är
uppförd af sten, vacker och rymlig, med torn, samt
läckt med kopparplåtar. Uti Mora finnas flere
minnesmärken från Gustaf I. Under århundradens lopp
hafva den östra Dalelfvens stränder så förändrat
sig, att det knappt är möjligt att med
noggrannhet bestämma den plats, der Gustaf uppmanade
Dalkarlarne alt gripa till vapen mot Christiern.
Några tro, att den ligger bakom prestgårdeu på
Dalelfvens nuvarande strand; andra söka den vid
Siljan i grannskapet af det ställe, der Gustaf III år
1788 tilltalade allmogen och föreställde dem rikets
vådliga ställning, efter Finska bärens trolöshet, samt
uppmanade de raska Moraboerne till fäderneslandets
försvar. Konungen har sjelf vid delta tillfälle
Mora-drägten, samt en liten hirschfängare. Då
Daljunkaren år 1527 anställde uppror i Dalarne,
utskref-vo bergsmännen, i anledning af dessa oroligheter,
en sammankomst på en viss dag i Mora; vid detta
ting infunno sig de 6 socknar, som förklarat sig
konung Gustaf tillgifna. Till Mora prestgård
kallades, 1664, Daniel Buschovius (se detta ord) för
att taga befälet öfver folket och eröfra Särna
socken. Den 14 Aug. 1668 började den
tillförordnade kommissionen öfver trollväsendet och dess ran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
