- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
841

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Multrå ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Murray»

Musik.

841

Murray, ßustaf. Var född i Stockholm d.
23 Mars 1747, studerade vid universitetema i
Upsala och Göttingen, vid hvilket senare ban
blef magister år 1768. Sedan han någon tid
förestått sin faders församling, utnämndes ban
år 1780 till kyrkoherde i Jakobs och Johannis
församlingar i Stockholm, hvilken syssla ban
be-stridde i 21 år, eller till år 1801, då han blef
pastor primarius efter den till biskopsstolen i
Westerås flyttade Flodin. Han var likval bestämd att
ännu en gång efterträda denne, både som
ordensbiskop och på Westerås biskopstol, hvarföre han
hade att tacka sin ställning som
öfver-hofpredi-kant och bigtfader åt Carl XIII och dess gemål,
hvilka icke glömde sina tjenare och vänner,
sedan de sjelfva blifvit upphöjda på thronen. Delta
skedde år 1809, hvilket år äfven såg Muirays
bröst prydas med Nordstjerne kommendörs-tecknet,
hvarpå kort derefter följde Carl XHI:s orden, som
förläntes honom vid ordens stiftelse. Under det
lyckan således tycktes på honom slösa sin ynnest, var
han likväl icke lycklig, men skälet dertill fick
sökas — hos honom som hos de flesta menniskor — i
hans eget förvållande. Ehuru han som pastor
primarius såg detta embetes redan förut betydliga
inkomster ökas med Sånga och Skå församlingar till
prebenden, och ehuru han såsom biskop i Westerås
åtnjöt förmodligen de största löneförmåner någon
Svensk embetsmän äger, voro de likväl icke
tillräckliga för hans utgifter, eller rättare för bans
familjs, hvars slöseri han ej förmådde tygla. Detta
slöseri tvang honom slutligen att gifva det stötande
skådespelet af en biskop i cessionstillstånd, en
dittills i Svenska kyrkans historia oerhörd händelse,
men hvilken skulle, några år senare, på ett ännu
mera skandalöst sätt förnyas. För sin egen
person lefde Mnrray sparsamt, och hans enda
utgifter voro till understöd för den fattiga
skolungdomen, hvilken han bevisade mänga välgerningar, lian
var för öfligt icke utmärkt, hvarken genom
lärdom eller talanger, endast genom sin vackra figur,
och på älderdoinen genom sin urmodiga
hårklädsel, den han bibehöll sedan alla andra aflagt en
sädan och hvarom en och annan anekdot berättas.
Dog d. 4 Maj 1825.

Muruiti, annex till llellstad, beläget i Äs härad
af Elfsborgs län, l| mil N.N.V. från Ulricehamn.
Kyrkan är byggd af sten; dess ålder okänd. Här
är ett grafchor tillhörigt slägterna Hård och
Uggla. Socknen innefattar 16 mtl. och har 579
invånare. Dess areal utgör 6,573 tunnl., af hvilka
335 äro sjöar och kärr. Adr. Alingsås,
Gam-malstorp.

Museum. Den konstsamling, som man vanligen
förstår med detta namn, är anbragt i Stockholms
slotts nordöstra flygel. Gustaf III hade ernat för
att förvara denna konstsamling bygga ett eget
hus, men hvilket hindrades af konungens död.
Under förmyndare-regeringen anlades, på
nyssnämnde ställe i jordvåningen, som förut varit kök och
boningsrum för en hofmästare, det egentliga
Stenmuseum år 1794. Det riktades förnämligast med
de konstskatter Gustaf III förvärfvat under sin resa

till Italien, der han för 3,000 dukater inköpte den
Piranesiska samlingen, och dessutom, genom en
sällsynt händelse, tilläts, för ett pris af 2,000
dukater, köpa den just då funna Endymions bildstod,
förutan andra konstskatter, som han förvärfvade
åt sitt land. Den ofvannämnde Endymion är
musei förnämsta prydnad och förmodligen det
yppersta verk af antikens bildande konst, som finnes på
denna sidan Alperna. Dessutom böra bär anmärkas
en Apollo Citbarædus, en Minerva Pacifera,
Sånggudinnorna, hvaribland Polymnia och Terpsichore
isynnerhet äro förträffliga, en Romersk Celia
Cu-rulis, en utmärkt skön kandelaber, m. m. Bland
den moderna konstens alster må nämnas i främsta
rummet Sergels Amor och Psyche, hvaraf få
konstsamlingar torde äga någonting üfverträflande.
Flera bildstoder af Byström, Fogelberg, hvars Odén är
den största bland alla bär förvarade, en af
Lundberg, m. m. Dessutom äger Museum en mängd
bröstbilder af Romerske kejsare, ett skönt
gips-aftryck af Niohe, en Egyptisk sarkofag af granit,
jemte en mumie, modellerna till alla Sergels större
statyer, en samling porsliner, hvilka Rafael målat,
då han som gosse var satt i krukmakarlära, en
ganska vacker bronzvas i antik stil, en gåfva
från Ryssland, o. s. v. — Målnings-Museum är
sammanträngd! i tvenne rum i samma våning
som kongl. bibliotheket, och der blott en
obetydlig del af taflorna kunna uppsättas, emedan de
bästa fått sin plats i de kongl. rummen, och de
öfrige ännu förvaras i lårar. Der finnas
emellertid taflor af värde, af stora fremmande
konstnärer, af Correggio, Salvator Rosa, Annibale Carracci,
m. fl. För att anskaffa ett värdigare
förvaringsrum åt Sveriges konstalster, har regeringen
begärt och 1845 års ständer beviljat en baif miljon
R:dr B:ko, till uppbyggande af ett
national-museum. På senare tider har man äfven börjat gifva
namnet Museum åt vetenskaps- och
vitterhetsakademiernas samlingar, hvilka kallas Historiska
Riks-museum och Zoologiska Riks-museum. (Se:
Riks-museum).

Musik. Denna konst började sannolikt tidigt
öfvas i Sverige, likasom i andra länder, och det är
troligt, att de gamla skalderna ackompanjerade
sig på något slags stränginstrument, förmodligen
en ofullkomlig harpa. I de gamla lagarne
omtalas åtskilliga instrumenter, och deras benämningar
äro lånade från Tyskland. De egentlige spelmännen
eller lekarena, sådane som ej tillika voro skalder,
stodo dock i så ringa anseende, alt ett dråp pä
dem nästan icke ansågs för ett brott, hvilket kan
synas af den gyckelfulla föreskriften i lagen, att
om någon’ dödat en lekare, skulle han utgifva i
skadestånd en qviga, på hvars svans bäret
afra-kades, buden besmordes med fett, och den fallnes
närmaste auförvandt borde omfatta densamma med
händerna, då qvigan fördes upp på en höjd och
fick ett piskslag. Kunde han nu fasthålla henne,
blef djuret hans ersättning; men i annat fall ägde
ban intet anspråk derpå. Småningom kommo
likväl musikens utöfvare i mera anseende, emedan de
befunnos nödvändiga vid högtidliga tillfällen, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0841.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free