Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrtengren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fflubriibåon.
Hulituga<
851
och aodra saker, samt förrätta sina sysslor
morgnar och aftnar vid en på stenar med stickor
uppgjord eld. — Af ockran i myrorne kan man släta,
att ingen brist på jernmalm finnes härstädes. Vid
Knutshögarne har man upptäckt någon anledning
till koppar. Socknen innefattar 23^ mtl. med 825
invånare. Dess areal upptages jemte
modersocknens. Adr. Östersund,
nåbrükunå (morbrors kona), Jemtlands-dialekt,
betyder morbrors hustrn; moster kallas mosyst.
Hnlad fred lini|er inlet färgen, ett
gammalt talesätt, som betecknar att skrymtad vänskap
icke varar länge.
Hålare-akadeinien. Se: Akademien för de fria
Konsterna.
Hålarekonsten. De äldsta minnen af
målarekonstens alster, som förekomma i Sverige, voro
hemtade utifrån. Sålunda fanns redan 1185 i
taket och på väggarna i Rumkulla kyrka målningar,
förmodligen förfärdigade af samme mästare, en
Holländare, hvilken gjort altartaflan derstädes,
som var försedd med flyglar och föreställde
Olof den helige. Man hade äfven något senare,
på Linköpings bibliothek och i Klara kyrkas
sakristia, porträtter af Magnus Ladulås dotter
Helena, på Gripsholm ett porträtt af Birger Jarl och
på Sko, Sahlstad och flera andra ställen dylika af
Engelbrekt, Carl VHJ, Svante Sture, m. fl. Ar
1487 var en Tysk målare, vid namö Gerhard, i
Wadstena, der han utförde åtskilliga arbeten. Med
Gustaf I uppgick en bättre tid för denna konst,
liksom för all annan bildning inom fäderneslandet. Han
inkallade är 1541 frän Holland Casper
konstmålare, och underhöll tvenne Svenskar, Anders och
Knut, som visade anlag för konsten. Hans son,
Erik, hade sjelf sådana anlag, och målade sitt
eget porträtt, äfvensom Catharina Månsdotters.
Gustaf lät föreställa Christian Tyranns grymheter
i taflor, målade i Antwerpen, och hvilka nu finnas
i Upsala konsislorii förmak. Johan III, som bade
mycken smak för konsterna, skänkte till Linköpings
domkyrka den derstädes ännu förvarade stora
altartaflan af Hemskerk, den han betalte med 1,200
tunnor hvete. Under Christina räknade måleriet
en gyllene ålder, men, liksom lärdomen, till det
mesta i de blommor deraf, hon hemtade från
utlandet. Hon skall hafva inkallat 13
miniaturmä-lare, men äfven konstnärer i större stil, såsom
Münicbbofen och David Beck, elev af van Dyk,
en Fransman Bourdon och en djurmålare
Damp-huysen. Under Carl XI:s tid inkallades Ehrenstrahl,
Lembke, Behn, Kraft, Meytens, Precht, och under
Carl XII Stavert och Schröder. Sylvius var Svensk;
äfvenså Elias Brenner, en god miniaturmålare.
Efter Carl XII.s död inkallades Dominique, Ferrelti,
Dalaviez och sedermera, för att pryda och
fullända slottet, åtskilliga isynnerhet Franska artister.
Äfven infödingar började nu öfva konsten,
isynnerhet sedan målare-akademiens stiftelse 1735. Man
märker ifrån denna tid Kraft, Pilo, fader och son,
Pasch och hans syster, Wertmuller, Hesselius,
Arenius, Petersen, Rodin, Beata Iserbjelm, Anna
Hilfeling, Martin, Hoffman, Roslin, Uall, Hilleström,
Lafrenson, Mörck, Bolander, m. fi. De mest
utmärkte af vår tids, dels ännu lefvande, dels
nyligen bortgångne målare äro: Hörberg, Kraft,
Hasselgren, Breda, Westin, Sandberg, Fahlcrantz,
Lauréus, Sparrgren, Limnell, Hjalmar Mörner,
Dahlström, Berggren, Södermark, Heidecken,
Ekman, Palm, Wickenberg, Wahlbom, Stäck,
Berger, Köhler, fröken Adlersparre, mamsell Limnell,
m. fl.
ülalliainiiiar, berustadt säteri, beläget i Björksta
socken af Westmanland, vid Sagån, består af 8
mtl. med underlydande 2I mtl. Detta gods blef
genom riksmarsken Thorkel Knutssons testamente
år 1306 lemnadt till Westerås. Sätesgården
upp-byggdes omkring 1620 af sedermera
fältmarskalken Job. Banér, som skref sig till Målhammar; på en
i Tyskland öfver honom slagen skådepenning,
kallas han "herre till Mulhammar." Målhammar skall
i hans tid varit ett ansenligt gods, hvarunder
legat 100 hemman. Efler Joh. Banér innehades
egendomen af hans son, riksstallmästaren grefve P. A.
Banér, vanligen för sina infall och löjligheter
kallad Dulle Banér. Det lemnades af honom år 1681
åt kommissarien J. Adlerkrona. Denne skall hafva
varit förordnad att emottaga Franska subsidierna,
under Skånska kriget i konung Carl XI:s tid och
förstått så väl att taga provision, att han skickat
hem penningar och låtit köpa det ena stora
godset efter det andra. Då konungen sedan lät
granska räkningarne blef Adlerkrona dömd till
återbetalning, och Mälhammar togs år 1688 i betalning
af kronan. Konungen skall först varit sinnad att
behålla det som kungsgård, för dess vackra
åbygg-nad och belägenhet; men som flere kungsgårdar
funnos i trakten, förvandlades hemmanen dels till
ruslhåll, dels till krono-skatte; sjelfva säteriet
belades med rustning först för 4 och sedan för 3
hästar. Då man sökte gifva någon ersättning åt
de slägter, hvilka förlorat sina fastigheter genom
reduktionen, med ständig besittning af någon
annan egendom, när de derföre rustade till kronan,
blef Mälhammar är 1690 på 3 års tid lemnadt till
grefve J. Stenbock emot 600 d:Ir s:mt; busen
voro dock konungens. Genom ett underligt
bespa-ringssätt borttogos kopparlaken i konung Carl XII:s
tid, både af stora huset och flyglarne, hvilka i
stället betäcktes med tegel. Uti ett af tornen fanns
ett urverk, som dä nedtogs och uppsattes på
We-steräs slott; till busens vidmagthållande anslogs 20
d:lr s:mts årlig ränta. Emedan innehafvarne ej
kunde vårda byggnaden, afsade de sig
reparationsräntan och stora huset råkade i förfall. I konung
Fredriks tid beslöts, att det skulle alldeles
nedrifvas och materialerne försäljas, fast ej stort blef
öfver sedan arbetslönerna utgått. Det har på
senare tider tillhört slägterne Silfversköld,
Oxenstjerna och Stjernfelt,
laålstugn eller MälMtufvn motsvarar på gamla
språket våra doms- eller tings-salar. Tinget hölls
vanligen under har bimmel på dertill ntsedda högar
eller domkretsar, men derjemte hade lagmännen sin
egen Målstufva, der de tingssökande under stundom
församlades och sakerna eller "målen" afgjordes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
