Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nauckhoff.
Xaveratad.
15
ska i Rogersvik, utan att nàgoo drabbning
emellan bida flottorna föreföll. Efter 1809 àrs
revolution blef ban vice amiral och Kom. med stora
korset af S. O., sedan friherre, ordförande i
magasins-direktionen, amiral, befälhafvare för
örlogsflottan och öfverkommendant i Carlskrona. Dog i
Stockholm d. 18 Febr. 1818. (lans äldste son,
laackholT, Johan Otto, född d. 1 Okt. 1788,
iigick vid lifgardet till bäst, der ban befordrades
till major, sedan cbef för Hallands
infanteri-bataljon, adjntant hos konungen, R. af S. 0. och 1833
landshöfding i Blekinge, hvarifrån han tog afsked
ir 1847.
\aurl<-r, Samuel, född den 13 April 1724 i
Delsbo socken af Helsingland, der fadern var
kyrkoherde (se: Nauclerus), studerade läkarekonsten
och blef doktor i Upsala 1750, s. å.
provincialläkare pä Gottland, der ban mycket vinnlade sig
om belsovårdens förbättrande och upptog en
mi-oeralkälla i Hamra socken, flyttade 1759 till
samma beställning i Uddevalla, der ban upptog flera
mineralbrunoar, bland andra en, 2^- mil frän
Uddevalla, hvilken efter honom kallades Nauclérs källa.
Dog i sina bästa år, under en resa till Gottland,
i Wisby d. 2 Maj 1770.
Kauclerus, Olof, son till markscbeidern vid St.
Kopparberget Olof Simon N., föddes i Wika
socken d. 1 Maj 1675, och blef, efter alt hafva
fungerat som hofpredikant och notarie i
hofkonsisto-rium, är 1716 utnämnd till kyrkoherde i Delsbo
der ban afled d. 10 Juni 1732. Var en lärd och
vitter man, som har utgifvit åtskilliga
predikningar, ett företal till Carla Segerskold och en
versifierad ansökning till Leksands pastorat.
lanui) aonex till Ryda, beläget i Barne härad af
Skaraborgs län, mil S.S.V. från Lidköping.
K)rkan byggd 1811, 1812 och 1813 af ek, samt
åii utvidgad och rymligare än förut. I socknen
märkes säterierne: Kartakaislorp och Rtbbingslorp,
hvardera om 1 mtl. Socknen innefattar 13|- mtl.
och bar 700 invånare. Dess areal utgör 2,569
lonnL, hvaraf 20 äro sjö och kärr. Adr. Skara
eller Lidköping.
ha|mann, J. (Gottlieb, en utmärkt tonsättare
och på sin tid troligen, näst Mozart, Europas
störste kompositör, var Sachsisk kapellmästare då ban
år 17S2 inkallades till Stockholm, att komponera
mu>:ken till Cora och Alonzo, hvarmed stora
theatern skalle öppnas, och sedan till Gustaf Wasa,
troligen hans mästerstycke, lian återvände likväl
till Tyskland innan denna opera hann uppföras.
Dog d. 21 Sept. 1801 vid 60 års ålder.
Saveratad eller Nafveratatl, ett pastorat,
innefattar Bullarens härad i Bohusläns fjällbygd, på
gränsen mot Norrige, är till arealen det största
pre^lgall inom nämnde län. Det utgöres af
sock-oarne Näfver.stad och Moo, med en jordrymd af
sära 4 qvadratmil. Pastoratet upptages af de två
väldiga fjällsträckningar, som från söder till norr
genomlöpa norra Bohuslän, parellelt med
hvarandra. De skiljas af en föga bred dalsträckning, i
hvilken de 3 mil långa, men föga breda, nästan
el (lika Bullaresjöarne utsträcka sig. Utom dessa
sjöar finnas bär en hop mindre vattensamlingar,
som alla hafva karakteren af fjällsjöar, med höga
branta stränder och sins emellan förbundne genom
vattendrag, hvilka med väldiga språng kasta sig
utför klipporna och drifva en myckenhet vid dem
anlagda vattenverk. Särdeles anmärkningsvärda äro
Kynne-elfs fall vid Sundshult och Elgåfallet på
sjelfva riksgränsen, af hvilka det senare håller 60 fots
böjd. Pastoratet, som af alla i Bohuslän äger den
störsla höjden öfver hafsytan, omkring 400 fot i
allmänhet och på sina ställen ända till 6 a 700
fot, äger en ovanlig och sublim naturskönhet. Fjäll,
sjöar, skogar och odlade falt omvexla hvartåt ögat
blickar, och karakteren af det bela är vild och
storartad. För öfrigt är orten mager och
jordbruket följaktligen föga gifvande, men
odlingstillfällena stora. Den hufvudsakliga binäringen bar
hittills varit skogshushållningen, men hvilken på
senare tid blifvit otillräcklig, i anseende till
skogarnes medtagna skick, att jemte jordbruket
underhålla den tilltagande folkmängden, hvarföre här
årligen om somrarne aftägar en bop ungdom till
Norrige för att såsom dagsverkare der förtjena
sig sitt uppehälle för vintern. Folkmängden
utgöres af omkring 4,500 personer. Inbyggarne, som
ännu för 30 år sedan voro halfvilda, hafva genom
framl. prosten W. Geintscbeins lyckade
bemödanden vunnit nästan lika mycken hyfsning, som
länets öfriga befolkning, samt utmärka sig för
sedlighet, arbetsdrift och färdigbat i handaslöjder.
Ortens skogs- och öfriga produkter afsättas
hufvudsakligast i Fredriksball. Nafverstads socken, i norra
delen af nämnde pastorat, har på en vidd af
omkring 3 qv.-mil 59 | hemman och en folkmängd af
cirka 3,000 personer. Den kallades fordom
Nafir-stadir. Rådande jordmån är sand af svaga
produktionsanlag. Afkastningen af vårsäden stiger
sällan öfver fjerde kornet, och i missväxtår fà
inbyggarne någon gång gripa till barkbrödet. I
socknen finnes intet säteri. De utmärktaste gärdarne
äro Sundshult, med stora vattenverk, och Sam.
Kyrkan, af hög ålder, äger den mest undersköna
belägenhet på den branta klippstranden af Bullarsjön
och förvarar en gammal väl arbetad madonnabild
af ek. Under krigen mot Norrige har den ofta
varit begagnad till trossmagasin, till och med till
stall. Orten är ganska rik på fornlemningar,
hvaribland utmärka sig lemningarne efter det historiskt
märkvärdiga Olsborg samt efter en djupt i fjällen
och skogarne gömd borg, TroUeslolt (se dessa ord).
Stora grupper af ättehögar, hvaribland många af
aflång form, eller s. k. skeppsbögar, förekomma
på Moarne vid Nafverstads kyrka, Tyft, Bullareby
och Säin, m. fl. ställen. De förstnämnde äro de
märkvärdigaste och sättas af traditionen i samband
med ett i fordna dagar på kusten gjordt infall af
Skottske vikingar (se: Grebbestad och SkollehOgarne).
Randade stensättningar och resta stenvårdar äro
mera sällsynta. Många traditioner, af mer eller
mindre historiskt värde, lefva på allmogens läppar
och förknippas med på marken varande
minnesmärken. Sådana äro sägnerna om strider emellan
konungarne Kane och Röre, sagan om cn drake, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
