- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
29

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nilsson.

Niord.

29

var styresman öfver hela det gamla Svenska
Vir-daland (atom Bleking). Ätten dristade framstå som
en känd liende till Wasahuset. En fra Kerstin
till Oseby måste, på konung Johan lll:s skriftliga
befallning, fria sig med 12 adliga qvinnors ord, att
ej genom trolldom hafva varit orsaken till
konungens frillodotter Lucretias död 1585.
Wieselgren, som anför detta i sin "Nv Smålands
Beskrifning7’, anför åter på ett annat ställe i
samma arbete, att det var från L. Gyllenbjelms död
hon skulle fria sig.
Nilsson, l^ars, kom i krigstjenst 1700, såsom
ryttare vid Westgötba kavalleri, men befordrades
snart, sä att ban 1704 var kornett vid Dökers
dragoner, utmärkte sig med mycken tapperhet i
stormningen af Reuscb-Lemberg, då han var den
förste, som, med 12 man, genombröt
palisaderin-gen, anförde kompaniet i slaget vid Punitz, dä hans
kapiten blifvit skjuten och löjtnanten var sjuk,
blef sårad vid Smilai och Krasnakut, samt eröfrade
vid ett annat tillfälle, dä han hogg in på ett Ryskt
dragonregemente, ett par pukor, ett standar och en
kossack-fana. Blef, som kapiten, fången vid
Pul-tava, och förd till Tobolsk, men fick tillåtelse att
hemresa 1719, således något före sina kamrater;
blef då major vid norra Skånska kavalleriet, tog
afsked såsom öfverste-löjtnant 1723 och fick S. O.
17ilian upphöjdes 1719 i adligt stånd,
hvarvid ban antog namnet Östner; men som ban dog
barnlös d. 24 Mars 1760, troligen nära 80 år,
åtgick ätten med honom.
Nilsson, Mans, en rik man i Aspeboda i
Dalarne, hvilken, under det Gustaf Wasa som flykting
vistades bos Arendt Persson, nekade att deltaga i
dennes förräderi, ändrade sedan tänkesätt, och då
konungen ville taga de öfverflödiga
kyrkoklockorna till rikets behof, gaf sina grannar, som ville
inhemta hans tanke, det rådet, att med käppslag
drifva bort konungens sändebud. Han sjelf var
likväl försigtig nog, att icke ställa sig i spetsen för
dem, utan föreslog dem i stället en annan rik
bonde, Nils i Söderby. Den sistnämnde blef, efter
upprorets dämpande, halshuggen vid Falun, jemte
4 af sina förnämste anhängare, och en
näfverkro-na sattes på bans hufvud. Måns Nilsson hade
sedan i Stockholm samma öde; men för de tjenster
ban fordom gjort konungen, återlingo bans enka
och barn de fråndömda godsen.
Nilsson, Nils, var år 1436 fogde på Örebro
slott, hvilket han manligen försvarade emot Puke,
när denne belägrade detsamma.
Nilsson, Nils, borgmästare i Stockholm, var en
af dem, som vid 1650 års riksdag isynnerhet ledde
de ofrälse stånden och invecklades i Messeniernes
olycka. Han fängslades, men fruktan för det
stora anhang, ban hade bland borgerskapet, förmådde
regeringen alt släppa bonom pä fri fot, mot löfte,
alt han ej skulle rymma. Han anklagades för alt
hafva förl allehanda otillbörligt tal, alt bäfva
beklagat sig öfver grefve Magnus, att ej hafva
velat emoltaga det adelskap hvarmed inan silkte
vinna bonom, o. s. v.; han kunde dock ej
öfverbevisa» om någonting och blef således fr känd.

Nilsson, Samuel, var son af Nils Guldsmed i
Stockholm, förvärfvade sig sjelf frälse och adelig
sköld, och skref sig till llessle. Blef 1600
förordnad till öfverste-general för allt fotfolket i Lifland,
der han förhöll sig tappert, stod i synnerlig
ynnest hos Carl IX och blef skjuten vid Dorpt 1607.
Uti ett bref af d. 9 Juli 1605, lemnar konungen
bonom följande instruktion: "YVidare är vår vilje,
at J se til, det J uti stillhet och hemlighet få
några Ryssar vid hufvudet, och låta skarpt
examinera dem, så at man får vist veta hvem som
Stor-Fursle är, och hvart den andre hopen är tagen
vägen; om de äro om halsen bragte, eller ock
ännu i lifvet. Och sedan skole J sända samme Rvsse
til sin Himmelske Fader, eller dit som ban intet
kommer igen. Detta mätte J så med behändighet
och uti stillhet beställa." Vid underrättelsen om
Nilssons död antecknade konungen uti sin almanaka
detla hedrande vittnesbörd: "Den 31 Oct. kom min
Enspännare ifrån Lifland, och visste berätta för
sanning om Samuel Nilssons Död, hvars Själ Gud
bugsvale! och där bäfver jag mist en trogen och
dugtig Man, hvilkens Like icke månge Gnnas i
Sverige. Nu Patientia. Allés von Gott."
Nilsson, Sven, professor i naturhistorien vid
Lunds universitet, kyrkoherde i Nöbbelöf och
Skif-arp, Led. af W. A., R. af Wasa-,
Nordstjerne-och Danska Dannebrogs-orden, är yngsta barnet
bland sex syskon af hemmansbrukaren Nils Nilsson
i Alfvarstorp af Asmundstorps församling i Lunds
stift, och född derstädes d. 8 Maj 1787, blef
magister 1811 och 1819 intendent öfver Lunds
akademis zoologiska museum, gjorde pà allmän
bekostnad resor i Norrige och Bohuslän till
undersökning af fiskerierne derstädes, öfvertog 1828
vården om vetenskaps-akademiens zoologiska
museum, och fick 1832 zoologiska professionen i Lund,
samt blef 1838 pastor i Nöbbelöf. Utgaf 1817 i
Köpenhamn en Svensk Ornithologi, sedan en
Skandinavisk Fauna, hvaraf det band, som innehåller
foglarna, af vetenskaps-akademien år 1836
belönades med dess stora guldmedalj; Skandinaviens
Ur-invånare och dessutom en mängd uppsatser,
införda i vetenskaps-akademiens handlingar och i
fysiografiska sällskapets skrifter. Höll om
sommaren 1847 i Stockholm några offentliga
föreläs-gar i geologien.
Niord (mytbol.). En skön yngling vf Vanernas
slägte, lian blef af dem skickad till Åsarne
såsom gisslan, då de begge slägterna, hvilka under
flera århundraden fört krig med hvarandra,
ändtligen slöto fred. Han hölls i stor ära bland
Åsarne, oih dyrkades af menniskorna såsom vindens
och vädrens gud. Han rädde öfver elden och
stillade hafvet; honom åkallade man under sjöresor
och vid fiske. Han var, enligt Asaläran, så rik och
mäglig, att han kunde gifva gods och egodelar
åt dem, som derom anropade bonom. Hans maka
var Skade, jätten Tjasses sköna dotter, hvilken
skänkte honom sonen Frej och dottern Freja,
båda voro Åsarnes stolthet och glädje, och do
dyrkades af menniskorna, den förre såsom solens
och årsväxtens gud, den senare som skönheten»

Del. III. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free