Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norberg.
Norberg.
bedröfliga beslut, dä han hängde sig på sin
kammare d. 29 Dec. 1823.
Norberg, Ander», född d. 13 Dec. 1745 pà
Hubbo prostgård, der fadern var kyrkoherde, blef
1765 student i Upsala, 1770 magister, två år
derefter docens i historien och 1775 hofpredikant
samt pastor vid lifdrabant-korpsen. lian hade
redan gjort sig känd såsom en utmärkt litteratör,
genom ett tal vid konungens kröning, ett
äreminne öfver Grill m. fl., tiil följd hvaraf han
invaldes till ledamot i Utile Dulci och
vitlerhets-sam-hället i Götheborg. År 17S0 företog ban en resa
genom flere Europeiska länder, och följde 1784
ordensbiskopen baron Taube till Rom, der
konungen vistades, då N. predikade i Peterskyrkan
annandag påsk, dagen efler sedan Gustaf 111 der
tagit nattvarden. Hemkommen härifrån utnämndes
han till kyrkoherde i Söderköping, hvilket
pastorat ban dock ej tillträdde förr än 1787, och der
ban afled d. 5 Sept. 1820, efter att hafva
tillbragt ett lugnt lif, hvarunder han icke särdeles
befattade sig med pastoralvården och icke ens med
vitlerbeten, men hvarest han njöt allmänt,
anseende för sin lärdom och rättskaffenhet orh samlade
en icke obetydlig förmögenhet. Blef Iheol. doktor
vid kröningen 1800. Har, utom de ofvannämnde
skrifterna, lemnat flera bidrag till Gjörwells
Svenska Resehrskrifvare och andra tidskrifter, samt
öfversatt några arbeten af Ge||ert och Robertsson.
Norberg, JlnttliiHa, en af Sveriges mest
utmärkte orientalister, var född omkring
midsommarstiden 1747 i Nätra socken i Ångermanland, hvarest
fadern var länsman och direktör öfver
linnetillverkningen derstädes. Hans moder var ett i sitt slag
namnkunnigt fruntimmer, emedan hon undervisade
allmogen i den finare linspänaden och kan anses
såsom denna näringsgrens sliftarinna i orten. F.fler
genomgångna lärdoinsprof blef ban, år 1773, i
Upsala promoverad till magister, llan hade
isynnerhet vinnlagt sig om de orientaliska språken, och
det anseende han genom sina kunskaper deri
förvärfvat, var så stort, att då fråga uppstod att
välja en reskamrat åt Björnståbl på den
vidsträckta färd han, efter konungens befallning, skulle
företaga till Österlandet, föreslogs Norberg dertill.
Gustaf III gillade förslaget, och Norberg afsändes
att uppsöka honom. Ban befann sig då redan, på
kongl, bekostnad, stadd på en resa genom
Frankrike och Tyskland. I Paris träffade han en Svensk
vid namn Otter, sedermera professor i Arabiskan,
hvilken, under en resa till Turkiet och Persien,
samlat åtskilliga manuskripter och deribland
Sabe-ernas religions-urkund, den s. k. Adamsboken.
Norberg afskref och öfversatte detta vigtiga verk,
hvilket han sedermera utgaf. Det var likväl icke den
enda tjenst ban gjorde den lärda verlden. Han
afskref äfven ett annat vigtigt f>nd, nemligen det
s. k. Originis Hexapta, eller originalet till de 70
uttolkares version af bibeln, lians resa till
Orienten blef likväl af en bedröflig händelse inställd,
nemligen genom Björnståbls död, hvilken
inträffade kort efter Norbergs ankomst till Konstantino-
pel. Till svar på den förfrågan h;m hemskickade
rörande sin resa, erhöll han befallning alt
återvända hem och emottaga den genom reskamratens
frånfälle ledigblifna orientaliska professionen i Lund.
Efler elt års vistande i Konstantinopel afreste ban
till Italien, med förökade kunskaper i Arabiskan
och Österlandets tungomål uch litteratur, hvilka
ban skulle göra fruktbara i sitt fädernesland. Här
förestod han i 40 år, med utmärkt beröm, sin
lärostol, utgaf frukterna af sina forskningar och de
fynd han gjort, samt nedlade år 1820 embetet,
för att tillbringa sin återstående lefnad i sin
hembygd, der han nedsatte sig i grannskapet af
Hernösand. Här lefde ban till nära julhelgen 1825,
då ban reste ned åt landet till en vän, förkylde
sig och dog i Upsala d. 11 Jan. 1826. lian
bade erhållit kansliråds (itel, blef riddare af
N. O., af Köpenhamnska universitetet gjord till
theol. doktor, ehuru ej prest, och var medlem af
flera in- och utländska akademier. Med en del af
sin förmögenhet beslöt han stifta en profession vid
Lunds akademi, i Grekiska språket och litteraturen;
men omgjorde detta på sin systers begäran och
inrättade i stället en i de lefvande språken,
hvartill ban utnämnde systersonen Steeksén, hvilken då
var sjökapilen, och som skänkte han» förmögenhet
åt Upsala akademi. Ilar utgifvit: Rudimenta
hn-guæ llebrceæ, Lexidion Codicis Nazarei; Beskrifning
om Regimentsförändringen i Circassiska riket af <che~
li E/fendi; Turkiska rikets annaler, sammandragna
ur dess egne urkunder, m. fl.
Norberg, bergslag eller härad i Westmanlands
län, är uråldrig och har redan af konung Magnus
Ladulås år 1282 samt af konung Magnus Smek
erhållit bcrgsfrihet och stadga år 1354, så väl
som af följande konungar. Sistnämnde stadga
innehåller, alt i Nora skulle en bergsrätt liksom
liksom vid Kopparberget bestå af 12 inän, dem
konungens fogat eller embelsman skulle utnämna
och sjelf vara deras hufvudman. Ingen "gengärd"
eller förplägning skulle of bergslagen utgöras, om
icke för att emottaga konungen sjelf eller hans
domhafvande; ingen lösdrifvare borde tålas och
den $om ej arbetade borde kastas i fängelse. Vid
Norberg var det 1342—1371 tillåtet att rödja
marken, äfven den som tillhörde en annan och
bebålla samma mark för sig och efterkommande;
men med halft afrad till jordäganden emot det
som tillförene var vedertaget. Norbergs bergslag
anses för den bäst reglerade i riket. Den
innefattar 4 socknar, nemligen: Norberg, Weslanfors,
Vester-Våhla och Karbenning, hvilka tillsammans
utgöra 97f mtl. med 6,686 invånare. Bland de
privilegier och förmåner som bergslagen
gemensamt äger, kan med skäl räknas alt ifrån
Vester-Fernebo och Vester-Våbla socknar erhålla
köpekol till tackjernsblåsningarne. Denna rättighi t
grundar sig på drottning Christinas resolution, d.
27 Nov. 1649, hvilken upptager Fernebo socken,
såsom en under bergslag lydande ort, utan att
kunna skiljas derifrån. Af ett skattebref 1717
inhemtas, att förbindelsen af körslor, forslor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
