Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
Nore vall».
\nrkn.
döden oförmodadt bortryckte honom, nnder en
resa, i Westervik d. 13 Sept. 1826, ehoru bans
helsa och starka kroppsbyggnad tycktes lofva
honom ett långt lif. Kom. af N. O. Han ansågs Tör
en af de mest utmärkte ledamöterne af högsta
domstolen och åtnjöt allmänt anseende både för
rättskaffenhet, skarpsyntbet och karaktersfasthet.
Derjemte hade ban, liksom äldre brodern, en lycklig
talgåfva.
Nore valla, skall, enligt fornsägen, varit en liten
stad eller by, på vestra sidan om hemmanet Öna
i Norunga socken af Westergötland. Dess illa
stenlagda gator vill menige man uppvisa i två
delar, hvilka innesluta en oval ljungkulle, 150
alnar lång och 50 bred. Straxt utanför den
angifna södra gatan rinner Säfve-å, öfver hvilken en
bro varit anlagd, och skall staden eller byn legat
på begge sidor om ån.
Noring, Carl, föddes d. 16 Juni 171? å Larfs
prestgård. Fadern var kyrkoherde i socknen, samt
en grundligt lärd och som menniska aktningsvärd
man. Carl blef år 1744 magister i Upsala,
besökte Holland, Frankrike och England, i hvilket
sistnämnda land han 1748 blef pastor vid Svenska
församlingen, theol. doktor, tog afsked 1760 och
flyttado till fäderneslandet, der ban köpte Svansjö
egendom i Småland oih förskaffade adelsskap åt
sin treårige son, Carl, hvilken då kallades
No-ringer. Han hade likväl ingen särdeles glädje deraf,
ty Noringer dog barnlös vid 30 års ålder d. 24
Aug. 1788. Noring sjelf afled d. 3 April 1786.
lians na i.-!’1 lefver i ett tacksamt minne, isynnerhet
hos slägtingar och oreslsöner frän Skara stift,
för hvilka han stiftat det s. k. ViciSrir!«ka
stipendium, benämndt efter hans morbroder bandianden i
London Victorin, efter hvilken ban erböll ett
betydligt arf. Af detta använde han en fjerdedel
till det ofvannämnde stipendium, hvilket skulle
utdelas till sju slägtingar eller prestsöner frän
Skara slift. Vill man erfara huru fromma
stiftelsers medel kunna, genom mindre kloka, ehuru
ganska välmenta, anstalter förringas och till stor
del bortslumpas, så bör man se det Victorinska
stipendiet. Delta var 4,000 P. Sterl., således
efter vår tids kurs motsvarande 48,000 Rdr
R:ko. En egendom, år 1755 inköpt för
penningarne, skulle hafva lemnat en afkastning af nära
3,000 R:dr B:ko, och således åt hvar och en af de
7 stipendiaterne omkring 700 R:dr. I dess ställe
insatte testator penningarne I banken, förmodligen
för att hafva dem fullt säkra. Banken
emottog dem endast mot 3 procent och evalvrrade
dem efter gångbar kurs i bankosedlar. Dessa
hafva efter hand undergått åtskilliga realisationer
och de sju stipendiaterne erhålla nu hvardera 50
R:dr B.ko, tillsammans 350 R:dr, motsvarande
5 proc. ränta å 7,000 R:dr, eller ungefär en
sjundedel af det ursprungliga kapitalet. Carl N.
delade det ofvannämnda arfvet i fyra delar, hvaraf
ban sjelf behöll en, gaf den andra åt sin broder
■■elir och den tredje it den äldre brodern,
Noring, lara, född 1711. Denne blef
magister i Upasla 1740, gjorde utländska resor, pro-
moverades derunder till theol. doktor i
Göttingen 1749, prestvigdes efter hemkomsten 1751,
blef theol. lektor i Skara och fick 1755 titel af
öfver-hofpredikant. Dog hastigt d. 9 Aug. 1757.
Det yttrades oin honom, att ban "ägde de eldigaste
natursgåfvor och det ädlaste hjerta." Hans son,
Noring, Lärt, född I75t, studerade medicinen,
fullbordade sina kunskaper i Göttingen och ansågs
som en utmärkt skicklig ögonläkare. Han
praktiserade likväl icke, utan lefde, såsom enskild person,
på sin gård Onsberg vid Skara, men biträdde utan
vedergällning en mängd fattiga, och förrättade
många lyckliga starr-operationer. Ar 1796 gjorde
ban med den bekante Jolin Hall en resa till
Tyskland, Danmark och Norrige, och dog i Christiania
d. 17 April 1798, enligt Sacklén "vid 39 års
ålder", men hvilket antingen måste vara orätt
eller ock är födelse-året origtigt uppgifvet.
Yngre brodern,
Noring, Jonas, född 1755, ingick, efter
slutade studier, i kongl, kansliet, företog en utländsk
resa i Matthias Norbergs sällskap, och fick 1785
af Gustaf III uppdrag att anträda en ny genom
Portugal, Spanien, Frankrike orh Italien, för att
samla artistiska orh litterära märkvärdigheter. Ett
bland resultaterna af denna resa var en samling af
10 qvartband "Svenska Handlingar", som efter haas
död inköptes af konung Carl Johan och skänktes
till Upsala bibliothek. N., hvilken var en i
högsta grad både litterärt och vetenskapligt bildad
man, dog på sin gård Ranåker vid Skara, d. 4
Febr. 1823. lians son,
Noring, .tlexift, född d. 22 Okt. 1799, blef
magister i Upsala 18X7, ingick i
krigs-expeditionen, blef sekreterare vid öfver-stuteri-sty relsen,
derjemte privat lärare för grefve Björnstjernas
bada äldsta söner, och handsekreterare bos
excellensen grefve Sledingk, egnade sig åt landtbruket
och särdeles åt hästkulturen, besökte flera gånger
Danmark, Tyskland och England och blef först
känd af Svenska allmänheten vid kappridningarne
i Stockholm 1831 och 1832, då ban alltid vann
högsta priset. Detsamma tillföll honom äfven i
Mecklenburg vid Güstrow, vid Augustenburg och
vid York, der ban besegrade den namnkunnige
ryttaren Osbalderston. Sådant kan ej bero endast
på bäslens duglighet, utan äfven på dens, som
förstår leda och uppelda honom. Han bor för
närvarande i Lund, sysselsatt med spridande af
insigter i landtbruket. Har utgifvit: Tidskrift /or
hastcänner och landtman; Ett ock annat om
boskapsskötsel ; Quarlalskri/t för landtbruk ock
husdjurs-skötset; Handbok i husdjurs-skötseln och Handbok
för Skånske bonden.
Noring. I Boyes målare-lexikon förekomma tvenne
af delta namn. Fru Clementine Wallin, född
Noring, som "kopierar med mycken skicklighet i olja
andra mästares arbeten", och Noring, Timoleon,
fändrik, född i Westergötland 1804, död 1832,
"hade mycket naturanlag för konsten och målade
skickligt minialnr."
Norka eller murksten kallas en bergart, beslående
af qvarts, glimmer och en mängd små tätt inspräng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
