- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
51

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Norling.

Nornor.

5t

da jerngranater, sora finnes på flere ställen i
fjällen mot Norrige och med fördel användes till
qvarn-steoar, hvilka ej behöfva backas utan skärpas på
det satt att grof sand males emellan dem, då
glim-mern bort nötes, men isynnerhet granaterne blifva
qvar och göra stenen skarp på ytan.

Körling, Sveu Adolf, född d. 10 Nov. 1786
i Götheborg, skickades, endast fyra år gammal
till pensions-inrättningen i Cbristiansfeld, der ban
qvarblef till 1800, blef sedan elev vid Skara
ve-terinär-kola, student i Lund 1804, cbir. studiosus
IbO-s. beordrades alt tjenstgöra som underläkare
vid vestra arméens sjukhus, men fick följande
året uppsigt öfver nämnde härs bästlasaretter,
blef 1^10 förste lärare vid veterinär-inrättningen
i Skara, 1813 dess föreståndare och 1820 flyttad
till Stockholm som cbef för veterinär-inrättningarne

1 riket, med öfver-direktörs namn och tromans
värdighet; 1825 R. af W. 0., hvars dekoration
tilldelades honom i briljanter, och af Ryska S:t
Anns-ordens 3:dje klass.

Noriulöan, en socken med Herrberga, belägen i
Wifolka härad af Östergötblands län, Wifolka och
Walkebo förenade kontrakt af Linköpings stift,

2 ( mil V. från Linköping. Snarlån genomskär
socknen. Kyrkan ombyggdes och utvidgades ären
1766 och 1767. Ilär märkes ett epitafium öfver
kyrkoherden Nicol. Eschett, som först var munk
i Wadstena och den förste prest, som efter
reformationen vågade gifta sig, och det med en
nunna. Sockoen hör till 1 kl. konsist, och har
762 invånare. Den innefattar 36^ mtl. på en
areal af 4,837 tunnl., hvaraf 20 äro sjö och kärr.
Adr. Linköping.

Korn, PetruK And., föddes i Stockholm 1674,
blef student i Upsala 1688, prestvigd 1697 och
promoverad magister i Lnnd följande året. Är
1700 anställdes ban som hofpredikant hos
enkedrottningen. Härunder bade ban en ledsam tvist
ned konsislorii-pedellen Hartenberg, men hvilken
bilades. Ett värre mål gjordes mot honom
an-bängigt, då drottningen lät, år 1706, genom
öfver-hof-predikanten Molin, till hof-konsistorium inlemna
åtskilliga klagopunkter, att hon "icke utan
särdeles rörelse måst förnimma, det icke allenast hela
then Kongl, bof-församlingen så i sjelfva
Kungs-buset som i Riddarhus-kyrkan på mag:r Petri Norns
både ordasätt och åtbäfvor i predikningarne samt
ovanliga och otjenliga åtbörder vid andra
tillfällen och heliga förrättningar fast högeligen stött
och förargat bäfver, förutan det at Hennes Maj:t
och de Kongl. Arf Printsessorna, ehuru de gerna
med bans svaghet et nådigt och ömt medlidande
hafva, i några åhr tillbaka hvarken af hans
predikningars innehåll, eller andra förrättningar någon
oppbvggelse hafva kunnat", m. m. Norns
felaktighet lärer hafva bestått i någon allt för
nttrycks-foll förklaring öfver Davids 5l:sta psalm, 7
verken. lian sökte väl rättfärdiga sig, sade, alt ban
ord för ord endast utlagt den "förträfflige och
rättrogne läraren, superintendentens öfver bela Ulm
doktor Carl Dielerichs skrift"; men detta hjelpte
icke. Han entledigades från sin tjenst, likväl med

bibehållande af hofpredikant* heder och värdighet,
samt en ansenlig pension. Denna ålnjöt ban
likväl icke länge, ty ban dog i Stockholm i pesten
1710, efterlemnande hustrn och många barn i stor
fattigdom.

Norn eller Nornsberg, jernbruk i Hedemora
socken af Stora Kopparbergs län, 1 \ mil från
Hedemora stad, har 2 stångjernshammare och 3
härdar, samt är privilegieradt på 1,600 skepp:d
smide af eget tackjern. Under bruket hörer Norns
masugn, privilegierad 1761. Hammarskatten
utgör 16 skepp:d. Har finnes äfven brukskyrka.
Bruket tillbör intressenter och disponeras af N.
Tersmeden. Afsättningsorten är Stockholm.
Smi-desstämpeln visar N B. med tvenne korslagde
pilar emellan.

Slornagest (myth.). Son till en Dansk man,
Thord Tingbit. Om bonom berättar sagan: vid
bans födelse inställde sig tre trollnornor eller
Valör, af hvilken de tvenne äldsta öfverhopade
barnet med välsignelser, och spådde det en lycklig
framtid. Men den yngsta Valan, dels stött öfver
att de andra undantogo benne alla
välönskningarna, så att hon hade ingen att gifva, dels förargad
deröfver, att en mängd folk trängde sig omkring
barnet, så att hon blef knuffad åt sidan, fogade till
systrarnes välsignelser den spådomen, att
furstesonen skulle lefva endast så länge som det
bredvid honom upptända ljnset varade; men när det
blef uppbrändt, skulle ban dö. En annan af
Va-lorna utsläckte då ljuset och gaf det åt barnets
moder, med tillsägelse att väl bevara det; ty
derpå berodde sonens lif. Troget förvarade
modren det dyrbara ljuset, tilldess gossen blef
fullvuxen, då bon öfverlemnade det åt honom sjelf.
Han förde det med sig från land till land, och
aktade det mycket noga. Han utförde många
hjel-tebragder; de mest lysande hof hyste honom
skiftevis under trenne sekler, tills Olof Tryggvason
ändtligen förmådde honom att antaga kristna läran.
Trehundrade år gammal, upptände ban då, på Olofs
begäran, sitt ljus, sedan ban emottagit det heliga
dopet, och då ljuset var utbrunnet afsomnade
Nornagest.

Nornor (myth.). Ödets gudinnor, till antalet tre.
De hette: Urd (det förflutna), YVerdaiidi (det
närvarande) och Skuld (det tillkommande). De voro
sköna; men ytterst allvarsamma, och hvad de en
gång beslutat, kunde aldrig ändras eller återtagas.
Sjelfva gudarne voro underkastade deras magt,
och kunde ingenting uträtta mot deras domar.
Deras boning var vid den roten af asken
Ygdrasil, hvarest Mimers brunn var belägen. Hvarje
dag öste de vatten ur den heliga brunnen och
stänkte på verldsträdet, så att det icke skulle
förtorka, hvarefter de beströko dess siam med hvit
lera, för att bevara den från förstörelse. Alla
menniskors öden bestämdes af Nornorna, och de
voro således en personifiering af det obevekliga
ödet. Namnet Norna tillades äfven spåqvinnor;
emedan de, genom sina förutsägelser, liksom
bestämde menniskors öden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free